Rika här och nu

Regnet det b ara öser ner...

2009-09-22T14:01:00.003+01:00

Häromdagen tittade jag och dottern på filmen "Singing in the Rain". Lite småjobbigt eftersom den är textad och jag får läsa alla repliker + sjunga alla sånger också.. Men roligt är det att uppleva något med min tjej som jag upplevde med min mamma. Jag minns hur vi satt och tittade på gamla musikalfilmer och svartvita filmer när de kom som matinéfilm vid 15-tiden på dagen. Min kompis kom och knackade på och kunde inte alls förstå charmen i det vi tittade på. Det är ju SVARTVITT sa hon som om det var helt vedervärdigt. Mamma och jag tittade oförstående på henne som inte alls var inna i samma magiska värld som oss.

Nu öser regnet ner ute och jag har ingen alls lust att dansa i regnet, snarare sova... Måste vara åldern... för dottern vill gärna hoppa jämfota i vattenpölarna!

Alla goda ting är tre...eller??

2009-09-16T08:11:00.004+01:00

Det gamla talesättet verkar i alla fall inte fungera i barngrupper. Hur kan det komma sig att det ska vara så svårt att leka tillsammans? Att barn redan i tidig ålder lärt sig manipulera, styra och ställa? Var kommer alla elaka kommentarer ifrån som hoppar ur söta barns munnar?

Vad är det som har hänt hemma hos de här barnen? Eller har allt verkligen hänt i barngruppen?

Gruppers dynamik är spännande, intressant och fascinerande. Ibland förståelig och ibland helt ogreppbar. Trots det jag upplevt, läst och lärt mig har jag svårt att applicera det till verkligheten.

Vinner alltid de starka, gåpåiga och manipulativa? Eller vinner de mjuka, snälla och glada i längden? Det måste de väl göra?!Det gör de väl??

För som förälder funderar man mycket på hur man bäst skyddar sitt barn och rustar för framtiden. Och hur man än vänder och vrider på det - så nog vill vi väl alla ha goa snälla ungar? Trots att jag är vuxen och träffat manipulativa och uträknat elaka människor många gånger så blir jag alltid ställd. Det verkar som jag ännu inte lärt mig hantera dem utan fortfarande blir chockad och förvånad. Hur lär man sitt barn att hantera något man själv ännu inte behärskar?

Hur det än är, jag håller på de snälla, omtänksamma och kärleksfulla. Love and peace :)

Varför....

2009-09-02T09:38:00.002+01:00

...slutar man göra saker man tycker om? Jag älskar att se musik live men har ändå inte gjort det på väldigt länge. Nu har jag varit och sett Miss Li och hela kroppen bubblade av glädje och energi efter att ha sett henne. Hoppas ni också får energi av att lyssna lite :)
Kram

VM-tider lite sportklipp :)

2009-08-24T09:12:00.001+01:00

Behövs ingen mer förklaring...Lite Monty Python och lite galenskapare kanske ger någon av er ett gott skratt.
Kram rika

Sommaren i 10 punkter går det?

2009-08-11T14:58:00.002+01:00

Jodå min dotter skrev in 10 punkter i sitt block om vår sommar...som faktiskt inte är slut än! Hallå...Såhär ungefär skrev hon:

1, 4 kalas hemma hos oss
2, Besök av sysslingar från Norrköping
3, 10 dagar med mormor&morfar hos dem och i dalarna
4, besök av Canada-släkt
5, besök från Göteborg
6, Diggiloo
7, Mormor och morfar över dagen (jag vägrade åka på semester innan jag träffat+kramat min pappa som låg på sjukhus)
8, Åka till Birka med Jaana
9, Till Linköping lekte med mina killkompisar där
10, Kolmården+Vimmerby med bästa kompisen

INTE gjort - luktat på blommor, fått sand mellan tårna och plockat snäckor! (Blev inte så mycket bad då lilltösen fick brännskada och badförbud i 2 veckor, en vecka kvar...)

Några toppnoteringar för min del i sommar var alla människor vi träffat och som hälsat på, birka, få vara nära delfiner, krama kvilleken och prata med Astrids brorsbarn. Helt okej sommar :) Och lite äventyr har vi kvar på veckan som återstår. Lite grillkvällar och barnlek inplanerat och en tur att titta på de älskade grodorna förståss!

Har njutit av Mike Gayle som tant bruun rekommenderade. Blev sur att de bara hade 4 böcker av honom på bibblan. Inne på andra boken av Mary Higgins-Clark som backastugan gillar. Mer tips mottages tacksamt! Tips till er - Konsten att bota en fanatiker av Amos Oz.

Sommarkram!

Sommaren är....här...

2009-07-31T00:06:00.002+01:00

Gillar inte Ledins - Sommaren är kort, den nästan regnar bort. Och en så deppig text till en hurtig melodi känns lite jobbigt. Känns som om man ska ha ångest varje dag som det är sol för dååå ska man ta vara på sommaren, hjälp!

Vi har haft det bra hittills trots att vädret gett lite varierande kompott. Visst är det härligt att bada och få sand mellan tårna, men det är helt ok med regn och umgås med dem man älskar. Eller hur?

När det inte är badväder kan man dessutom passa på att ligga i svalt sovrum och läsa böcker. Jag har tagit emot lite tips jag fick förut.

Har gladeligen slukat 4 böcker av Mike Gayle. Tack för tipset! Härliga böcker som jag kan rekommendera vidare. Som att käka goda chokladbitar. Lyckades äntligen läsa Tyskungen och Sjöjungfrun av Camilla Läckberg. Men en bok som jag var tvungen att läsa flera gånger (den är tunn) var "Hur man botar en fanatiker" av Amos Oz. Han är helt underbar!

Nu ska jag kasta mig in i Mary Higgins-Clark. Ska bli spännande att se hur den bekantskapen utvecklas.

Och förresten - släktingarna kom, vi hade kul. De åkte - Göteborgsbesök kom, vi hade kul. Sedan var vi hos föräldrarna och kraaaamades mycket. Igår var vi på Birka med god vän, kul+intressant+härlig sommardag.

Nu väntar en tur till vänner i staden jag lämnade för X antal år sedan. Längtar fortfarande dit emellanåt, men det är väl egentligen till människorna jag längtar. Ska bli härligt att få krama om några av dem!

Ha det gott! Igelkott!

Jag är inte bra på att vänta!

2009-07-21T12:25:00.002+01:00

Och det gör jag nu...sedan 8 imorse väntar jag på besök av min Canada-kusin och barn. Tänk vad konstigt det är, man har så mycket att göra men väntar man på besök får man inget ur händerna... Och vrålhungrig börjar jag bli. MAken har gjort pizzor som ligger på bänken och längtar in i ugnen... Mums.

Dottern är rastlös och längtar efter sysslingarna.

Vädret är också rastlöst, först blåste det 10 m/sekund sedan blev det spöregn, efter det kom solen och nu är det visst blandad kompott varje sekund..

Oj det är en månad sedan jag bloggade... Då borde jag kanske skrivit något intressant istället... Jaja.. det finns ju intressanta bloggar också.

Har haft semester med dottern i snart 3 veckor. Nu ska mannen snart ha semester med oss i 4 veckor. Blir mycket besök men också små turer.

Nu är jag här i bloggvärlden en stund igen. Hallojt!

Nytt boktips

2009-06-22T07:24:00.004+01:00

Läste ett nytt boktips. Istället för att välja bok på framsida, titel eller något liknande så kan man helt enkelt slå upp sidan 69. Läs den sidan och bestäm sedan om du vill läsa boken - ett tips från John Sutherland i The Guardian...

Fast för egen del så känner jag att då har jag ju fått veta saker som jag kanske hade blivit överraskad över annars. En del spänning går förlorad..

Jag känner ju folk som läser sista sidan först också....

Nån som har bra tips på sommarläsning? Jag är utan bok....

Nya prioriteringar??

2009-06-03T10:45:00.002+01:00

När något händer hastigt som t.ex en olycka. Då ställs alla prioriteringar på ända och det som var viktigt hamnar helt plötsligt i ett fack för oviktiga saker. Ibland skakas vi om av händelser nära oss eller långt borta, men de har ett gemensamt att vi plötsligt kristallklart inser vad som är allra viktigast. Sen är man klok som en bok ett tag....tills man invaggas i säkerhet igen och glömmer hur skört livet egentligen är. Och det är väl bra också - för att gå och tänka på allt som kan hända hela tiden kan lätt göra en galen.

Men det som brukar finnas kvar länge i kroppen tycker jag är känslan av tacksamhet över det som är bra och finns här och nu. Min lilla unge störtdök nämligen huvudstupa med huvudet före ner i en grund stenfontän. Det ljudet glömmer jag ALDRIG! Innan jag fick klart för mig att hon inte krossat huvudet eller brutit nacken så tror jag faktiskt mitt hjärta hoppade över några slag. Hon fick en mild hjärnskakning och vi måste haft änglavakt! Min allra bästa morsdagspresent var att ha en hel unge!

Och nu är jag sååå tacksam för att hon klarade sig och finns här hos mig hel och fin med bara en pannbula som minne. Eller som hon själv uttryckte sig efteråt - Mamma, det var obehagligt i fontänen!

Så just nu känner jag tacksamhet och kämpar med lusten att hindra henne från att göra allt som kan vara farligt...för det går ju bevisligen inte. Just efteråt sa jag till henne att nu fick hon stanna inomhus tills hon var 25! Som tur var förstod hon att jag skämtade....lite... Kunde inte skriva om det förräns idag, när det var alldeles färskt var jag fortfarande skakis... Nu har jag det i skarpt minne men ändå lite dämpat av dagarna som gått och kvar finns lyckan att hon finns - hel!

Omedveten, okunnig eller ignorant medborgare??

2009-06-01T16:49:00.003+01:00

Det trillade in 2 röstkort i brevlådan och jag stod med dem i handen och såg nollstäld ut... Va? Ska vi rösta redan? Valet till Europaparlamentet hade gått mig helt förbi! Jag hade ingen aning om att det var val i år. Nu har jag läst att detta inte bara gäller mig utan 2 av 3 svenskar har noll koll på valet nästa helg. Är det vi som är inskränkta och dåliga medborgare eller har det varit väldans lite information tro?

Jag bestämde mig för att kolla läget lite på Internet och surfade runt lite...

Vad innebär egentligen det här valet? Jo söndag 7e juni har vi väljare i Sverige möjlighet att rösta på kandidater till Europaparlamentet. På valdagen kommer 18 svenska ledamöter att utses av totalt 736 ledamöter.

Vad gör EuropaParlamentet?
* EP granskar och bestämmer om EU-kommissionens förslag ska bli EU-lag tillsammans med ministerrådet.
* EP kontrollerar att andra EU-instanser sköter sitt arbete.
* EP deltar i beslut om EUs budget.
* Dessutom godkänner de internationella avtal och nya medlemsländer.

Oj, tänkte jag - det låter som en instans med MYCKET makt!

Vad är det vi väljer? Vi väljer ledamöter för en period av 5 år och varje medlemsland har ett bestämt antal platser beroende på folkmängd. Hur många ledamöter det blir beror på om Lissabonfördraget går igenom eller inte. Går det igenom blir det 751 totalt - 20 svenska eller 736 totalt och 18 svenska. Vad Lissabonfördraget innebär tänker jag inte gå in på här...

Däremot så kollade jag in valdeltagandet för EU som helhet förra valet till EP dvs 2004 och det var de skrämmande siffrorna 45,5%!! Och i Sverige var det 37,9%! Idag bidrar Sverige med 19 ledamöter och inte ens halva röstberättigade befolkningen röstade! Vad beror det på?

Nu när jag har läst lite om det inser jag att jag måste rösta på något. Det känns prexis som förra regeringsvalet - att välja det minst dåliga... Men välja ska jag i alla fall göra! För har man inte röstat kan man inte heller klaga sedan. Och nu har jag förstått hur mycket makt Europaparlamentet har! Så om det är någon som orkat läsa igenom den här bloggen - hitta dig en åsikt och gå och rösta nästa helg. Det ska jag göra... Fast jag vet fortfarande inte på vad!

En omedveten, okunnig men inte ignorant medborgare :)

Lite värdelöst vetande?

2009-05-29T08:46:00.001+01:00

Inga djupa inlägg på bloggen idag...men ni som undrar hur det var - vem som vann Eurovisionsschlagerfestivalen kan kolla in länken. Jag var helt fel ute förut...
År 2001 vann Estland med låten Everybody
År 2002 vann Lettland med låten I wanna..
Om det var någon som undrade alltså...

Eurovision Song Contest - Wikipedia

Mörka hemligheter....

2009-05-24T13:08:00.003+01:00

När man pratar lite djupare med människor verkar det som om alla bär på en mörk hemlighet, familjehemligheter eller har ett skelett i garderoben. Vad vi alla verkar ha gemensamt är att vi behåller dessa jobbiga saker för oss själva. För min del har gränsen överskridits nu efter 9 år. Och det kan verka lite konstigt, även för mig, att det faktiskt känns som en lättnad. Varför?

Jo, nu känner jag att jag inte längre vill ha den där påtvingade munkavlen. Jag behöver inte skrika ut sanningen till alla runtomkring men berätta mer än delar av det till de som står mig nära. Ibland är det kanske så att påtvingad/inlärd tystnad tär mer än själva hemligheten.

Vad händer då när man berättar för någon om hur det EGENTLIGEN är...liksom börjar dra upp persiennen och låta andra glutta på det fula... Jo vänskapen blir djupare och närmre. Människor överraskar - positivt! Så jag har gråtit som en liten unge i helgen för att jag tydligen har riktigt fina vänner även här i stan jag bor. Jag visste inte att de var sååå underbara!Så mitt i eländet finns det ljus och hopp. Och du gulliga cosmoskatt som alltid finns där! Älskar dig! Är så glad och lycklig att jag har vänner! Tusen tack för att ni finns ni som är nära i hjärtat men inte geografiskt och ni som är nära på båda! Jag är tacksam att ni finns! Du cosmoskatten - jag andas!

Helgen - en annan årstid?

2009-05-19T07:14:00.003+01:00

Jag sitter med en kopp Roibos-te och tänker på helgen. Det känns som om jag har hittat på alltihop. Varför? Jo för att vi gick omkring i kortärmat+capribyxor och lilltjejen sprang i sommarklänning. Var det en annan årstid i helgen som var och hoppade vi helt plötsligt till hösten? Idag har jag både tröja och fleece på mej...inomhus...

I fredags uppträdde dottern och spelade piano. Vilken cool och tuff tjej! Jag var så stolt så hjärtat svällde i bröstet. Blev inte mindre för att hon bad att få uppträda igen och gjorde ett nytt framträdande med låt hon inte övat.

I lördags var vi på härligt somrigt barnkalas. Barnen dansade dansstopp ute på gräsmatta i solen. Gick skattjakt i syrenbersån m.m. På kvällen var vi hos trevlig vänfamilj, åt middag, drack vin och såg melodifestivalen. Barnen lekte och lekte och kom inte till oss vuxna förrän klockan var drygt 23. För en gångs skull verkar det som om alla tyckte att rätt låt vann. Nog var han charmig också vitrysska norrmannen? Och faktiskt kommer jag ihåg melodin. Vi diskuterade om det var Estland eller Lettland som vann för länge sedan och vad den låten/artist hette? Någon som vet...

På söndagen tuffade vi iväg till hembyn och föräldrarna. Vi plockade upp dem och for vidare till Systerdotters kalas. Vi satt ute hela tiden allihop och var tvungna att ha parasoller för att inte bli kokta. Jo det var ju så...om jag inte drömt det?! När vi till slut åkte hem från hembyn gick solen i moln och temperaturen dippade snabbt ner 5 grader på bara några minuter...burr... Tur vi hade fleecetröjor med oss.

Igår regnade det från morgon till kväll...så nymålade grinden ser lät strimmig ut...för att inte tala om asfalten utanför...Hmmm...

Kanske helgen som kommer blir en annan årstid också? Jag hoppas på samma som förra - vore inget kul om det snöade i helgen... Burr-kramar till alla frusna!

Bästa peppen nånsin!

2009-05-15T07:25:00.002+01:00

Ibland trillar man ihop lite lätt inuti och tycker livet är lite tungt. För min del har det varit kroppen som varit jobbig under en längre period. Men också alla sommarplaner runtomkring mig och alla sommarhurtiga broschyrer har gjort mig lite depp. För vi har inga fasta planer för sommaren... Bara lite spretiga grejjer här och där. Sen försvann någon som jag trodde var min vän. Det är aldrig lätt. När en vänskap tar slut eller rinner ut i sanden så är det en slags separation som kan göra lika ont som en skilsmässa från en partner, eller ibland ännu värre.

Men då kommer guldvännerna in och skiner upp det grå med världens starkaste lampor! Tack älskade vänner som "älskar knyttet"...hihi.. ibland behöver man en påminnelse att det finns härliga människor som tycker om en!

En alldeles särskild vän som har ett varmt hjärta peppade mig med bästa peppen någonsin. Hon och jag ska åka till London och gå på konsert! Hurra! Ja inte nu utan det är en julkonsert så det är ett halvår kvar...men det är liksom nästan ÄNNU bättre att det inte är nu! För då får jag längta och tänka på det lääääänge och liksom suga på kolan innan jag sväljer den...åå vad dålig liknelse, men ni förstår?

Igår blev det liksom verkligt och inte bara en dröm när vi bokade flyg...Fniss..
Så nu har jag en kul sak med syrran i september och Londonkonsert med underbara vännen i december... Så vem bryr sig om tråkiga sommaren :)

Tusen tack du underbara goa vän! Tusen tack ni som hör av sig även när jag är trist och sängliggande! KRamar i lass till alla underbara vänner!

Tvärstopp!

2009-05-07T10:30:00.002+01:00

Tänk så livet är. Först springer man som en galning för att hinna göra en massa saker, träffa människor, städa undan och ha roligt. Sen hittar kroppen på nån liten bassilusk som den bjuder in och helt plötsligt blir det tvärstopp!
Jag har en inneboende just nu som jag inte bjudit in! Men det är bara att gilla läget för kroppen vill visst stanna ett tag. Tänker på Lisa Nilssons klara underbara röst när hon sjunger texten nedan - långsamt leder också någonstans. Ibland måste vi stanna och röra oss långsamt. Antingen för att kroppen säger det till oss eller för att vårt huvud och vårt inre har förstått.

Långsamt leder också någonstans/Lisa Nilsson
Jag har kommit att röra mej långsamt
Det har sina olika skäl
Benen de känns inte lätta
Lusten finns inte där

Jag har kommit att sluta försöka
Känslan är full av besvär
Magen den blir liksom ihopsnörd
Flödet finns inte där

Ref:
Men långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans
oh långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans

Jag har kommit att fastna i mönster
När ett steg fram kostar tre steg bak
Där att vakna på fel sida
Det är ingen ovanlig sak

Och jag har kommit att jagas av tiden
Och går i ett tempo som inte är mitt
Min dygn är mkt mkt längre
Där skiljer vi oss vitt

Men långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans
oh långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans

Och jag vill skrika högt över hela världen
att jag kan andas av mej själv
och jag kan flyga runt vintergatan
och ta ner månen om ni vill
men jag vill va i lugnet inom mej

För långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans
oh långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans

Regn, regn och regn....

2009-05-05T18:05:00.001+01:00

... då vill man helst tända en brasa, vira in sig i en filt, läsa en god bok, dricka varm choklad och lyssna på en bra låt.
Här kommer i alla fall en bra låt!

Valborg, blåmärken, engelska och sol!

2009-05-04T09:28:00.003+01:00

Ja, det sammanfattar nog våran helg rätt bra!
Vi firade valborg med vänner och såg på brasan vid slottet. Dottern har kommit in i intensiv fråga-period så nu har jag börjat säga: - Idag är det pappas svaradag.
För att liksom dela upp det lite. När dottern såg majbrasan ta eld och började brinna såg hon ledsen ut och sa: - Egentligen är det sorgligt att bränna upp träd, eller hur mamma? Varför gör vi det?

Så det blev en liten utläggning där vid brasan om varför vi gör ditt och datt. De som stod bredvid oss tjuvlyssnade lite och senare sa en kvinna till mig - Tack det var intressant, det visste jag inte.
Kul va? Särskilt som ingen lyssnade på det "riktiga" talet som hölls av en politiker. Är det ett krav att valborgstalet ska vara riktigt tråkigt och dystert? Gissa vad det handlade om? Hur många byggnader som brunnit ned, häxor som dött på bål och hur fattigt man hade det förr och vad många vuxna+barn som dog på den tiden.... Och sen sjöng kören - Första maj välkommen!.....lite knepigt...

Dottern och jag hann även måla staket när det var vackert väder. Hon hojtade glatt - Kolla vad många blåmärken jag fått! (Det var alltså färg som hon droppat på sina ben och som tyvärr fortfarande sitter kvar. Ett litet kroppskonstverk.)

Min kusin från Canada hälsade på oss. Det var jätteroligt och vi tog liten sightseeing-tur genom stan. Mest chockad var jag över hur dåligt engelskt ordförråd jag har och att jag - ve och fasa - verkade låta som svenska kocken i mupparna. Hörrdi horrdi lorrdi.... Kanske borde man öva lite på kvällarna... För att förstå är inget problem, skriva eller läsa men att prata engelska har nog varken maken eller jag gjort på länge. Fast det var kul när kusinen sa något om en bil - då kom min man igång ordentligt. I bilarnas värld har han gott om engelska ord!

Helgen gav oss härligt med sol och vissa av oss tog kanske av lite för mycket kläder. För handen på hjärtat, det är ju inte sommar ännu. Och så fort solen går i moln så blir det kallt. Vi hann ändå grilla och äta ute flera gånger, både med kusin och familj som hälsade på igår. Trevligt!

Kanske borde jämföra med Tant Bruun och se vem av oss som har grillat mest? Det skulle ju vara ett sätt att mäta lyckan på..fniss..

Läser fortfarande i Barack Obamas bok - Min far hade en dröm. Jag rekommenderar den, även om den inte är en bok man kan snabbläsa. Måste säga att den nuvarande presidenten nog inte liknar någon annan amerikansk president. Bara det att han växt upp på Hawaii, i Indonesien, bott på flera ställen i Usa, varit i Harvardvärlden samt förortsvärlden och dessutom har rötter i Kenya. Som glacyr på det så har han en farfar som är muslim. Borde inte det innebära en president som faktiskt ser annat än sitt eget land? Som kanske t.o.m förstår andra kulturer och religioner? Kanske hoppas jag för mycket men jag tror han innebär en stor förändring. Vad tror ni?
Kanske han kan - maybe he can?

Svooosch...

2009-04-29T07:43:00.003+01:00

Så känns det i skallen just nu när dagar och aktiviteter liksom springer förbi. För visst måste slutet av april, hela maj och juni gå fortare än andra månader?
Det är ovanligt intensiv period i år med flera studenter, födelsedagar och annat. Roligt - men mycket.

I lördags var jag och maken på syrrans 50-årspartaj. Det blev många hyllningar, sånger och bus. Om jag gjorde något? Näe....jo lite..höll faktiskt tal och hade skrivit en 8 meter lång bokstavsgrejj på hennes namnn som jag sedan satte upp på väggen bakom henne, med viss assistens :)

Lite senare läste min äldsta syster och jag upp presentkort jag gjort med 2 alternativ för henne att välja på. Ska bli spännande att se vad hon väljer.

Sen drog jag igång ett gemensamt tal så att alla höll tal för syrran. Tror det var allt...nä visst ja. Vi brukar bara ge julklappar till barnen när vi firar jul tillsammans. Och för ett antal år sedan införde jag en "gissa-klapp" som var till de vuxna. Den som gissar vad som är i paketet får innehållet + uppdraget att köpa ny sak till nästa år. Jag hade slagit in ett knöligt paket så att syrran skulle ha svårt att gissa. Insvept i cellofan, sedan djupa plasttallrikar ihoptejpade med torn av toarullar. Vad det var i? Ett collage som jag gjort med bilder på syster + "urpsrungsfamiljen". Nej inte Adam och Eva utan vi syskon+föräldrar alltså...Och så en del på hela klanen.

Jag blev jätteglad när hon sa att det var den allra bästa presenten!

Nej, nu har jag inte tid att sitta här har tusen saker att göra och vet inte vad jag ska börja med. Brukar ni också känna så? För bara man börjar brukar det gå bra, men var ska jag börja idag.....Om jag bara inte var så vårtrött och kunde sluta gäspa...

Olämpligt!

2009-04-22T14:36:00.005+01:00

Det sa jag när jag och dottern blev sjuka. Det är så olämpligt eftersom vi ska på stort kalas i helgen samt får besök från Canadakusin. Fast när är det egentligen lämpligt att bli sjuk? Om vi fick välja sjukdagar själva under ett år skulle vi kunna göra det? För egentligen passar det ju aldrig...

Passar ja...vissa människor passar in i mönstret och den stora massan. Andra gör det inte utan sticker ut. Ibland kan en av de som sticker ut med utseende och beteende få vår beundran. Det händer även att vi blir skrivna på näsan att inte döma människor efter hur de ser ut. Även om det pratats en del om huruvida det förekom medvetna val av produktionen av Britains got talent så kan de inte ha hittat på hela Susan Boyles historia. Eller hur hon tidigare bemötts.

Kanske är jag naiv som svalde historien med hull och hår. Men då är jag hellre det och känner mig lycklig för Susans skull. För att hon fick en hel publik att tvärvända - först hånskratta för att sedan ge henne stående ovationer. Och hur det än ligger till - vilken fantastisk röst! Utan svårigheter, utan andningsbesvär sjunger hon så nackhåren reser sig. Måtte någon vänlig själ ta hand om hennes karriär och göra henne till den stjärna hon förtjänar att vara!
Tyvärr finns inte inbäddning på något av hennes klipp på utube...men nedan finns en länk. Klicka på den om ni vill höra hennes fantastiska röst.

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY
http://www.youtube.com/watch?v=jI2DxkrgpgQ

Veckan som gick

2009-04-17T07:20:00.002+01:00

Påsken var fylld av social samvaro och en del jobb. Rensade ur kartonger på mina föräldrars vind och skämdes över mig och mina systrar som trots egna hem har lämnat så mycket skräp kvar i föräldrahemmet! När jag pratade om det med några grannar visade det sig att vi inte var de enda som lämnat saker efter oss... Borde det itne finnas en datumgräns för hur länge föräldrar måste leva med barnens skräp? Fast jag är glad att mina föräldrar itne gjorde som några jag pratat med - de slängde alltihop när barnen inte kom och tittade....

För det är rätt roligt med leksaker som jag haft som min dotter nu kan ha glädje av. Lite kul var det också att hitta mina gamla uppsats-böcker från skolan och en liten intervju jag gjorde med min mormor när jag var typ 9 år. Det finns skatter i skräpet!

Nu knoppas våren för fullt och jag sitter med rinnande ögon och skriver. Ett öga är svullet som en ping-pong boll så jag får nog vackert hålla mig inne tills det gått ner till normal storlek... Annars tycker jag att det är härligt med sol och vår! När vi åkte till föräldrarna lyste dikena gula av alla tussilago! Hoppas helgen blir lika varm och fin som påsken! Ha en härlig helg!

Påsken är här!

2009-04-09T17:37:00.002+01:00

Igår firades påsk på dagis och jag lämnade en söt liten påskgumma där med kvast och groda! Idag hämtade jag kompisen på dagis och sminkade två små påskgummor som gick runt till några dagiskompisar och önskade glad påsk. Blev en långsam promenad på en timme eftersom påskkärringarna var tvungna att ha kvastarna mellan benen och "flyga" hela vägen... Direkt efter promenaden var det av med klänning+förkläde på min påsktjej och sen direkt iväg till fotboll. Hon var den enda fotbollsspelaren med påsksminkning... När de sparkat klart vad hände då? Jo ledarna tog fram ett STORT påskägg med små påsar med påskgodis i - de fick två var!! Och alldeles nyss fick maken och dottern leta efter varsitt påskägg härhemma... Kanske borde det heta godishelgen? GLAD PÅSK på er allihop! Ses vi på blåkulla?

Aprilhelgen

2009-04-06T07:12:00.006+01:00

Helgen var väldigt lugn. Min bula i pannan har gått ner så kanske är det inget horn som växer ut? Fast bara ett horn vore kanske okej :)
Var lite läskigt när det kändes som om huvudet gick sönder och en stor bula dök upp i pannan... Så jag lyssnade på kroppen och tog de tlugnt. Dottern+mannen lekte med radiostyrt flygplan, som fastnade i hängrännan vid taket, i grannens äppelträd och hälsade på en annan granne som satt i lugn och ro och fikade i solskenet...
Sen har de krattat lite, sågat grenar på ett äppelträd och varit på gympa. Själv har jag lutat mig tillbaks och tittat på.... Har ni en aning om hur svårt det är att inte delta? Igår var dottern på kalas och det var fullt ös. Sedan var svärfar här på middag. Dottern och jag somnade rätt snabbt när mannen körde hem svärfar. Snark! Och svårt var det att vakna imorse trots solskenet.
Förresten ska ju enhörningens horn vara magiskt, kanske inte så dumt för en eldhäst!
Tror ni jag kommer att se ut såhär?

Musikminnen

2009-04-03T08:07:00.002+01:00

Drömde inatt om studentstaden och vännerna där. Särskilt några av de härligaste människor jag någonsin träffat - mina hjärtesystrar skrev jag som beskrivning på två av dem i mitt bröllopshäfte en gång i tiden... Jag är så glad att flera av dessa vänner finns kvar i mitt liv! Tack ska ni ha! Och som de flesta minnen finns musiken där. Tro nu inte att det var en tung tid p.g.a låtens titel. Det är känslan som Winnerbäck ger som kastar mig tillbaks till den tiden. Minnen som jag vårdar! Kram alla vänner från förr, nu och i framtiden!

April april....

2009-04-01T21:26:00.001+01:00

.....jag kunde inte lura någon idag tror jag...
Eller så är det ingen utom backastugan som läser???
Vi flyttar inte till Finland, vi bor vackert kvar!
Någon som blev lurad idag? På dotterns dagis hade fröken sagt att alla barn skulle ästta sig på golvet och ta av strumporna. Därför att sköterskan från BVC skulle kolla allas fötter om de hade fotvårtor. Alla barnen tog av och såg lite förskräckta ut...sen sa fröken april april....

Själv skojade jag med dottern. Sa att hon skulle skynda sig från dagis för att vi behövde åka till sjukhuset och hämta medicin till mig. Hon skyndade sig snällt och reagerade inte över min väska i bilen... Vi åkte mot sjukhuset men svängde av innan. Så vände jag mig om och sa - April april min älskade sill, jag kan visst lura dig vart jag vill! Ser du var vi är?
Hon jublade sin kompis namn. Och sen lekte vi med kompisen + mamma i solskenet i några timmar. Ritade med gatkritor, klättrade, hoppade hopprep (gjorde jag med..ajaj) och så ritade jag en hage. Då kom flera barn och frågade intresserat..de visste inte hur man gjorde??? Så jag fick visa... Fiffigt efter att ha fått akupunktur i nacke+axlar+huvud+händer... Jaja...var ju tvungen att visa barnen ju!! Och det var roligt att se dem, men jag blev lite chockad att de inte visste...
Undrar hur de skulle se ut om man tog med ett twistband, eller började stapla kulor i pyramider :) Stenålderslekar? Kul dag!

Emigrant eller imigrant?

2009-04-01T11:19:00.002+01:00

Ja, vilket kommer vi att bli egentligen? Beror ju på hur man ser det.
Stora nyheten är att vi flyttar till Finland.
Mer info senare...

Kärleken är...

2009-04-01T07:01:00.001+01:00

...kärleken finns överallt och runtomkring oss!En liten tröstesång för den som tvivlar? Eller en jublande glädjesång för den som hittat eller tror? I vilket fall tänkte jag på en särskild väninna som har både himmel och helvete samtidigt. Som det kan bli när en kärlek tar slut och en ny börjar innan det gamla är helt över. Inte helt enkelt eller som planerat - precis som livet är! Lycka till med allt och din guardian angel min vän!

Underbar sång

2009-03-31T21:03:00.001+01:00

...som tinade upp mig till april! Hade nästan glömt bort den.Så enkel och går rakt in i hjärtat och själen.Lyssna och njut!

testgalna

2009-03-30T13:07:00.001+01:00

Nu har dottern och jag testat hur boknördiga vi är. Hon var 68% boknörd och här kommer mitt resultat....Nån som blev förvånad?

Dotterns resultat

2009-03-30T12:37:00.002+01:00

Nu är dottern hemma och mår bra. Hon gjorde också testet. Här är hennes resultat
Du är

Robin		100%
Batman		88%
Fantomen		88%
Stålmannen		70%
Hellboy		58%
Wolverine		52%
Kattkvinnan		44%
Spindelmannen		44%
Hulken		16%

Du är ung och akrobatisk
och tycker om att stå i rampljuset
men kan även ge ära åt andra.

Klicka för att testa vilken superhjälte du är!

http://testportalen.se/superhjalteresultat.php

Ordlös men testfull

2009-03-30T08:08:00.001+01:00

Verkar inte som jag har massor med ord att dela med mig av för tillfället. Så här kommer en till test... Just nu är min dotter och gör tester på sjukhuset...jobbigt att inte vara med.. Skulle önska jag var en superhjälte som kunde se till att hon alltid var frisk, bara träffade snälla människor, inte behövde vara med om smärtsamma saker och just nu skulle jag vilja flyga förbi sjukhusfönstret och se hur det går.... Så jag testade förståss vilken superhjälte jag skulle vara...fånigt va? Men rätt kul....fast jag kunde visst inte flyga.Du är

Fantomen		70%
Batman		68%
Spindelmannen		65%
Stålmannen		50%
Robin		37%
Kattkvinnan		31%
Hulken		30%
Wolverine		24%
Hellboy		24%

Du är en levande legend
som har ditt hem i djungeln.

Klicka för att testa vilken superhjälte du är!

Vuxenpoäng - min verkliga ålder...

2009-03-29T13:57:00.002+01:00

Jag älskar fåniga tester. Gör ni? Här är ett test på hur många vuxenpoäng man har och alltså ens "riktiga ålder". Prova och se vad ni får. Jag är tydligen 38 år inuti :)

Vuxenpoäng.com - Hur vuxen är du egentligen?
Din ålder borde vara 38.1 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse

http://www.vuxenpoang.com/result.php

Skriva nåt i bloggen?

2009-03-26T08:32:00.006+01:00

Har tänkt skriva nåt på bloggen länge...men har liksom helt skriv och läs-stopp. Min man tycker att det är synbart symptom att se att jag inte mår bra när jag inte läser eller skriver...och han har rätt. Men ett litet inlägg kan det ju bli om ingenting för att börja...snodde det här från Backastugan...det var kul!

59 words

Speedtest

You reached 355 points, so you achieved position 1998 of 37871 on the ranking list
You type 419 characters per minute
You have 59 correct words and
you have 0 wrong words

En titt i backspegeln - Året 2008

2009-01-24T17:13:00.001+01:00

Om man inte bloggat på evigheter kanske man ska börja med en blick i backspegeln? Vad hände egentligen under det gångna året? Jag sitter här och funderar om det går att göra en kort tillbakablick. Vi började året med en tripp till Stockholm och den årliga disney-on-ice showen tillsammans med vänner. Samtidigt passade vi på att hälsa på en god vän och sova över där. Det har blivit en rolig tradition som dottern gärna vill ska fortgå tills hon och kompisen är 15 år: ”- För då är vi för gamla för Disney och får åka på konsert istället!” (Jag antar att vi föräldrar får stå för skjutsen men inte följa med för då är vi nog pinsamt påhäng.)

Det kändes som om vi hann med mycket under sommaren. Som vanligt åkte jag och dottern till hembyn och föräldrarna samt med dem till Dala-torpet. En höjdpunkt var när vi besökte min mammas födelseby och fick höra historier om hennes barndom. Även om man får läsa mellan raderna tror jag att min mamma var en busig unge. I kyrkan där dotterns mormorsfar predikat klättrade hon glatt upp i predikstolen pekade på oss och sa: ”-Sitt ner allihop!” Vi satte oss snällt i kyrkbänken och tittade upp på henne. En stund såg hon mycket strängt på oss, sedan sprack ansiktet upp i ett leende och hon sa: ”Skål och välkomna allesammans!” Jag tror inte att hon är något prästämne 

I år firade vi dotterns 5e födelsedag med tre kalas. Först ett kalas för hennes avdelning på dagis, sedan för andra kompisar och sist för släkten. På kvällen efter det sista kalaset började Dottern prata om sitt 6-årskalas! Puh  På barnkalaset hade vi prinsess- & pirat-tema. Mannen och jag var pirater och dottern självklart en söt prinsessa. Innan kalaset talade hon om för mig att jag inte fick ha alla mina attiraljer (särskilt inte en krok istället för hand) eftersom jag då skulle skrämma hennes kompisar. Det visade sig att hon hade rätt. Det yngsta av barnen tittade på mig och sa till sin mamma: ”- Oj titta mamma det är ett spöke här!” Och när hon fick se mannen utropade hon: ”- Ånej nu kommer ett spöke till!” (Vi fick förklara att vi var snälla föräldra-pirater.) Årets tårtor såg ut som ett piratskepp och ett slott. De var uppskattade av gästerna och roliga att göra. Fast mest uppskattat var nog skattjakten utomhus.

Under 2008 hade vi ovanligt mycket besök från vänner och släktingar. Vi älskar att ha gäster i vårt hus!

I år lyckades vi göra två besök på Tom Tits Experiment I Södertälje tillsammans med vänner. Frågan är vilka som hade roligast – barnen eller föräldrarna!

För 3e året I rad åkte vi till vårt älskade Gotland på semestern. Först tillbringade vi några dagar i en stuga på Fårö. Sedan sammanstrålade vi med våra grannar i Visby där vi hade hyrt ett hus tillsammans. Det var roligt för tösen att ha en jämnårig kompis att leka med. I år hoppas jag kunna övertyga min familj om att vi ska åka utomlands. Helst vill jag till Grekland. Vi har inte varit utomlands på 3 år, resfebern börjar härja i min kropp!

För första gången provade vi att gå på Diggiloo. Konserten hölls på gräsmattan vid slottet med mälaren som fond. Som alltid när jag uppskattar något ringde jag mamma och höll upp telefonen så hon fick vara med en stund. Vi uppskattade det så mycket allihop att vi och en annan familj redan har köpt biljetter till nästa konsert, om sex månader! Inte likt oss med så god framförhållning 

Under sommaren 2008 provade vi också att segla för första gången, eftersom goda vänner hade köpt en båt. Det var underbart och särskilt dottern uppskattade det. Hon klättrade runt på båten så att hennes pappa fick hålla andan flera gånger . Vi hoppas få åka med vännerna även sommaren 2009.

För mannen hände mycket på jobbet. Förutom att han har nya arbetsuppgifter och chefer så har många blivit varslade och fått gå. Det har självklart påverkat även dem som arbetar kvar. I år lade han stenplattor på gången upp till vårt hus så det blir lättare att gå, eller hoppa om man är barn  Lite småjobb på huset och en del tid spenderades i trädgården. Men vi har inte påbörjat några stora omvälvande arbeten som tidigare. Här råder byggpaus sedan 2 år tillbaka 

En del nya saker hände även mig under 2008. Jag startade skrivarträffar. Vi är 6 skribenter som träffas första onsdagen varje månad på ett fik och pratar om skrivande och livet. Det är alltid inspirerande att träffa dem. Jag är fortfarande med i två bokcirklar. I den första bokcirkeln är vi 8 tjejer som ses 1 gång per månad hemma hos varandra. Vi fikar, pratar om boken vi läst (ibland) och har allmänt trevligt. I den andra bokcirkeln är vi 6 tjejer som ses ca 6-7 gånger om året. Vi ses hemma hos varandra (liksom den andra gruppen enligt ett alternerande schema) och äter middag + dricker vin tillsammans. Ja och så pratar vi böcker och livet! 2008 började jag skriva krönikor för RTP (Riksföreningen för Trafik och Polioskadade). Vi förhandlar om hur länge jag ska skriva för dem, men jag hoppas det fortsätter under 2009. Jag uppskattar både positiva och negativa kommentarer, eftersom jag tänker – Hurra NÅGON läser min krönika!

I början av 2008 tappade dottern sina första två tänder. Hon är väldigt besviken att hon inte har tappat några fler sedan dess. Att bli 5 år var stort eftersom det betydde att hon började i 5-årsgruppen på dagis. Jag bjöd hit dem och det var jätteroligt. De fick göra en matematikvandring där de träffade på diverse djur (gosedjur) som hade problem de behövde hjälp med. På de olika ”stationerna” fick barnen också små presenter. Efter fikat fick de leka fritt här hemma ett tag. Troligen kommer de på ett nytt besök hos oss till våren.
I år var första gången vår flicka provade på att rida. Hon älskade det så vi har varit på flera prova-på-ridningar i år. Det är lite extramekk eftersom jag är så allergisk, men det går.

En dag i veckan går dottern på gympa med sin pappa, som är ledare. Och en dag i veckan går hon med mig på musik Efter ett år kan hon spela piano med båda händerna, läsa noter och förstår notvärden. Helt otroligt att barn lär sig så fort! Läraren är underbar och vi har så roligt tillsammans allihop. Musik-måndagar är toppen tycker vi!
Under vintern har hon och en dagiskompis gått på skridskoskola. Det har varit extra kul eftersom de har träffats och lekt efteråt hemma hos oss. (Skulle gärna ha lekande barn här varje dag om det var möjligt!)

Här hemma älskar dottern att pyssla (vi har just gjort klart en kartongrobot och en trumma till musiken), dansa, sjunga, spela piano, måla (särskilt mandalas), göra experiment, titta på film och läsa böcker. Hon började läsa när hon var fyra år och läser numera böcker för mig så jag är glad att jag fortfarande får läsa godnattsaga för henne. Utomhus gillar hon att gunga, slänga sig i romerska ringar, leta insekter, springa och sparka boll m.m. Hennes favoritdjur är grodor. Vi har MASSOR av grodor hemma i olika material.

På dagis årliga maskerad bestämde gullungen att hon ville vara den lilla sjöjungfrun Ariel. Eftersom det inte fanns någon sådan kostym att köpa fick jag sy en… Och jag är inte den typen som brukar sätta sig ned och sy. Så jag var mäkta stolt att jag fick ihop något som liknade en sjöjungfru. När så det närmade sig lucia annonserade dottern att hon skulle vara gran i luciatåget. Förhandlingar inleddes men jag förlorade förståss och det blev en slags granklänning till slut. Hon gjorde succé på dagis.

Den här julen firade vi i hembyn med familjen. Tyvärr var det inte så mycket snö så vi har inte åkt skidor en enda gång. Däremot har dottern åkt en hel del pulka och skridskor.

Under 2008 inträffade också en del sjukdom och flera dödsfall i omgivningen. Eftersom en våg med tråkigheter brukar följas av en våg med roligheter ser vi fram emot vad 2009 har att erbjuda! Ett mycket försent Gott Nytt År till er alla!

Sju

2008-11-17T19:26:00.002+01:00

...saker som ni kanske inte vet om mig... Metterillion skrev om det på sin blogg och jag tänkte försöka följa utmaningen.
1. Jag har jobbat som parktant
2. I min ungdom dansade jag klassisk balett, folkdans, stepp och jazz. (inte samtidigt)
3. På min mammas sida är jag släkt med Kolmodin som skrev "Den blomstertid nu kommer"
4. Jag har ridit barbacka på skenande häst, skumpat på kamel som vägrade stanna och simmat med delfiner.
5. Bert-Åke Varg har slickat mig på handen...usch.
6. Min barndomsidol Charlie Norman skrev autograf till mig när vi sprang på varandra.
7. En stor dröm är att skriva en roman och få den publicerad...Nä...det vet väl alla...
7. Min dotter kommer först på alla listor... Nä det vet väl alla också...
7. Jag har hjulat ner i ett orkesterdike....:) Inte allmänt känt!

Känslosvängningar

2008-11-15T19:07:00.002+01:00

Riktigt starka känslosvängningar blev det igår. Först var jag till barndomsstaden på begravning och begravningskaffe samt minnesstund. Sedan åkte jag hem i mörkret. Väl hemma bytte jag bara tröja och lämnade min väska samt hämtade present. Sedan till dammiddag och 40-årsfirande. Jag hade samlat till present från två bokcirklar eftersom jag är med i båda. Och skrivit en liten dikt. Hade tänkt hålla ett litet tal, men det räckte jag inte till igår. Tror inte födelsedagsbarnet hade väntat sig det heller..de flesta trodde inte jag skulle komma..Men jag är glad att jag gjorde båda sakerna fast det var sådana kontraster.

Lenas avsked var sorgligt, fint och känsloladdat. Begravningen var varm och kärleksfull med känslig solosång, personlig predikan, äkta sorg. Många är vi som kommer att sakna henne. Jag är glad att jag fick privilegiet att känna henne och inneslutas i hennes värme och omtanke.

Det var mycket tårar, prat och skratt igår. Häftiga svängningar men livet består ju av båda delarna. Fast idag har jag inte orkat känna något alls...bara lufsat runt. Fast dottern och jag har lyckats göra två kuvert med brev och hoppas att mottagarna blir glada.

Hade med mig mitt lilla lekdragspel i barndomshemmet. Fick det när jag fyllde 5 år. Nu har min dotter fått det och spelar glatt på det.

Nu har vi ätit pizza och tittat på filmen Surfs up. surfande pingviner...
Spelen efteråt var roligast :)

Imorgon kanske jag gör något igen... Ha en bra helg alla goa människor!

Kan man vinna något åter som man inte hade förlorat?

2008-11-10T17:11:00.003+01:00

Jag vet inte, men i helgen kändes det som jag fick jackpot igen. Två superunderbara kvinnor som jag fick umgås med under fredag och lördag. Även om vi hörs över våra bloggar, en hel del sms, mail och enstaka telefonsamtal så är det INTE samma sak som att ses på riktigt. En skriven "kram" är inte alls så varm och härlig som en riktig. Och de här tjejerna kan kramas på riktigt - sådär länge...

När jag kom till staden visste jag inte alls vad som väntade mig - allt var överraskning och jag som inte är överförtjust i överraskningar var inte orolig alls. Det här är två vänner som jag litar stenhårt på och de vill mig bara väl. En sån trygghet att kunna känna så!

vi drack drinkar och pratade skit på en bar. Sov lyxigt på hotell...eller låg i alla fall i sängarna, sov inte så mycket pratade desto mer. Hotellfrukost är som alla vet en sån där njutning... Att få välja vad man vill, skita ner hur mycket porslin som helst och bara njuta. Mums!

Sen bidde det powerwalk...för några av oss ;) Och jag hade nog anat att den ena vännens passion skulle vara med på schemat. Men jag hade inte väntat mig att det skulle vara som det blev. Vi dansade afrikans dans till djembe och bastrumma. Härliga rytmer som liksom fortplantade sig i kroppen och fick huvudet att bli tomt på oroliga tankar och bara fyllas som av trans. Inte vet jag hur det såg ut när jag svängde omkring men det var en lycka att inse att jag faktiskt kan dansa trots min trasiga kropp. Det Gick! Har saknat dansen så i mitt liv och så dök den upp där igen och tittade fram. Lösninge är ju att dansa en annan dans och på ett annat sätt - så självklart! Ledaren för dansen var uuuuunderbar! Yppig och glad putade, vickade och dallrade hon med hela sin kropp och inspirerade oss alla att släppa våra hämningar. Och faktiskt - det gjorde inte alls ont i min kropp den blev bara glad och avslappnad!

Lyxigt fick jag ha det och blev bjuden på både lunch och fika innan det var dags för avslappning och bubbel till massor av tända ljus. Mysigt, nära och intensiv var hela helgen! Och god förståss - läckra landgångar åt vi efteråt innan det var dags för mig att skumpa hem i natten. Tänkte på mina vänner hela vägen hem. Vilken tur jag har som har träffat dem och vilken tur att jag fortfarande har er kvar trots allt skrutt i livet som kommer emellan. Visst har vi mycket jobbigt att bära just nu alla tre, men ändå är det ju det som är vänskap. Det har de lärt mig faktiskt...att kunna både skratta och gråta tillsammans är en gåva! TAck!

Vad jag vann tillbaks som jag inte hade förlorat? Jag fick tillbaka dansen i min kropp som jag trodde var ett avslutat kapitel för mig. Jag vann tillbaka närheten till vännerna som jag inte hade förlorat. Storvinst och jackpot alltså! Tack underbara hjärtesystrar! Jag tror att vissa möten mellan människor är förbestämda och jag är säker på att det var så den där gången...på den där festen...minns ni? Fniss... Kramar och tusen tack för allt!

Omtumlande tid

2008-10-30T08:50:00.002+01:00

Det verkar vara en omtumlande tid för många runtomkring mig. Sorgliga saker, nya upptäckter, svåra beslut, väntan på beslut och mycket annat. En förändringens tid kan man säga. Ibland tycker jag att förändring bara är till något gott och ibland är det så mycket som händer samtidigt att man inte hinner med. Helt plötsligt blir jag trött av allting och förstår inte varför. Tills jag kommer på allt som händer runtomkring faktiskt påverkar mig också.

John cleese lär ha sagt "Det behövs ingen Dalai Lama för att tala om för folk att livet handlar om förändring."

Och det är väl så det är! Ibland bär förändringens vindar med sig något gott och ibland får man plocka ihop spillrorna och samla ihop sig... Bryta ihop och gå vidare helt enkelt :)

Igår kväll hade jag en toppenkväll på bokcirkel. Vi var 6 tjejer som åt gott, drack vin, pratade böcker och livet. Många skratt blev det också! Vilken energipåfyllare det är att träffa vänner och få skratta. Nu ska jag ta mig i kragen och hitta något tåg genom SJ...ja det är svårt... så jag kan hälsa på vänner i annan stad. Längtar efter att krama dem!

När jag gick hemåt i den kalla natten igår var mörkret tätt och bäcksvart. För en stund blev jag lite mörkrädd och tyckte några skräniga ungdomar helt plötsligt var terroristliknande... Sedan började jag tänka på att de mörka kvällarna snart blir upplysta av stjärnor och adventsljusstakar i varje fönster. Kanske får jag höra knarret under skorna av snö. Borsta av sig vita flingor på trappan och gå in i värmen där det luktar julmust, glögg och pepparkaka. Julfreak? jag??? :)

En liten uppmaning till dig som läser dessa rader. Snälla - skaffa en billig livförsäkring och sätt på dig reflexer i beckmörkret! Kramar!

Hejdå!

2008-10-20T10:49:00.003+01:00

Det känns fånigt men jag vill vinka i min ensamhet till dej
på något sätt sända en hälsning från mej
En enkel rad direkt ur hjärtat får bli mitt farväl
Tänk att alltid vara välkommen hem till dej, sitta ner och prata bort en stund. Din famn alltid öppen för en kram. Och jag hörde dig aldrig säga ett ont ord om någon annan. Jag är glad att jag har fått känna dig i 38 år, även om jag hade önskat att det blivit några till. Den här bloggen är till dig!

Du är inte längre här
någon annanstans du är
finns en himmel - är Du där

Jag minns din glada min
när vi med kandelaber kom in
sjungande på dagen din (sjungandes luciasång)

Alltid glad, skrattet nära
trots sjukdom du fick bära
mången av dig kan lära.

Min bebis drogs till din famn
Mjukt du sade hennes namn
Du var som en trygg hamn

Med min tös du spela spel
Sa – Tyst annars gör jag fel
uppmärksamheten var hel

Barn du älskat och de dig
Generös mot de mina och mig
Åååå vad jag ska sakna dig!

Hejdå

Berg-och-dal-bana

2008-10-16T10:50:00.002+01:00

Livet är som en berg-och-dalbana och vissa dagar verkar man åka runt på karusellen från morgon till kväll! Nu menar jag inte bokstavligt utan känslomässigt. Igår var en sådan där dag när det tråkiga vändes till roligt till tråkigt till roligt osv...

Till slut blir man nästan bedövad och orkar inte känna mer. Tur att det finns vänner som drar iväg med en ibland. Igår gjorde en vän det. Jag slapp sitta här framför dator och telefon och vänta på beslut. Vänta vänta vänta...usch!

Först var jag lite orolig för bussresan eftersom jag får lite lätt panik av att inte kunna kliva av när jag vill eller åka hem. Men Postafen är bra för fler saker...fast inte för att hålla sig pigg förståss. Bussresan gick bra och J&jag köpte lotter för vi kände oss tvungna att sponsra resan lite. Tre lotter var blev det och vi pratade mycket och länge om att ingen av oss någonsin vann någonting i lotterier osv.

Åbergmuseét var väl värt ett besök. Fina+roliga tavlor och många samlarobjekt med mest Musse Pigg. God mat, trevligt sällskap och djungelkojan var också kul. På vägen hem drogs lotterna i bussen. Först vann J, sen vann jag, sen vann J!! Helt otroligt! Glada som små barn på julafton gick vi sedan hemm i mörka blöta natten med våra vinster :)

I väntan och maktlös

2008-10-14T11:32:00.003+01:00

Finns det något värre än att gå och vänta. Tiden blir förslösad, inget vettigt gjort eftersom man bara väntar. De flesta beslut och de flesta saker är bättre att få veta hur hemska de än är än att gå och vänta och fantisera vad det kan vara.

Just nu går jag och väntar på ett beslut som jag inte kan påverka. Det styr hela min ekonomi och min vardag.

När man dessutom inte kan påverka sin situation blir man helt maktlös. Jag sitter här och undrar om man kan bli sjuk av att vänta och inte ha någon möjlighet att göra något åt beslut.... Det kan man nog.

Idag har jag varit helt handlingsförlamad. Vare sig ätit frukost eller lunch eller klätt på mig. Inte likt mig att vara sååå seg. Efter idag kanske jag kan vara mig själv igen. Oavsett hur beslutet ser ut. Jag tror det för oron är värre än fakta. De kan man i alla fall hantera på något sätt.

Tänkte just att man förpassas till att bli barn, utan bestämmanderätt och alltid få vänta på något kul/gott osv. Hoppas verkligen inte att mitt barn känner såhär. Fast å andra sidan bestämmer hon rätt mycket i vår fammilj :) Världens sötaste president! Som lurat mig till att hoppa på en av hennes kreativa idéer. Vaddå? Tja jag som suckar när jag lägger upp jeans försöker nu skapa en Ariel-dräkt till en maskerad åt min flicka. Vi får väl se om hennes illusioner brister när hon förstår att mamma inte kan allt :) Tack för idag!

P.S. Är man medlem i RTP kan man läsa min oktoberkrönika på medlemssidan. D.s

Finns det böcker i himlen?

2008-10-06T15:33:00.002+01:00

Det hoppas jag för böcker är verkligen något jag njuter och nästan är beroende av. Alla sorters böcker fanns det på bokmässan i Göteborg. Och därtill många författare.

På lördagen blev min syster och jag helt överväldigade och mitt ambitiösa schema sprack väl efter 5 minuter. Det var sååå mycket folk. Och vilken brokig samling det var, alla dessa klädstilar alla olika åldrar - allt från bebisar i bärsele till äldre med rullator eller rullstol. Bara att se alla människor gjorde mig vimmelkantig, särskilt som jag numera har glasögon och ser allting...

På söndagen hade vi klart lägre ambitioner och då hann vi faktiskt se och lyssna på mer. Ett axplock av dem vi lyssnade på var Karin Thunberg, Helene Tursten, Åsa Larsson, Åsne Seierstad, Thomas Bodström, Täppas Fogelberg, Mark Levengood, Jan Guillou, Paolo Roberto, Hermann Lindqvist m.fl. Mina favoriter att lyssna på var Jan Guillou som var lika skarp som vanligt men även rolig, Mark Levengood som kan få en att skratta och gråta på samma gång och Hermann lindqvist som är så passionerad när han berättar om historiska händelser. Det är som om det tänds ett ljus inuti honom när han börjar berätta. Den här gången handlade det om hans nya bok Madame De Pompadour. Måste jag läsa!

Annars önskade jag mest att jag haft en bärare med mig så jag hade sluppit välja böcker beroende på vikt;) Och självklart hade det underlättat att ha Pippis guldpengar med sig. Helt klart är att jag vill dit nästa år igen!

Semestern slut

2008-08-22T11:01:00.002+01:00

Vad tiden flyter olika fram. Semestern går alltid i turbofart så det måste vara något fel på tiden på sommaren....

Vi har haft en bra sommar med trevliga besök av vänner och släkt. vi har hunnit hälsa på hos flera vänner. Det känns som lyx att vissa besök äntligen blev av. För att nämna några höjdpunkter - Tant Bruun, Metterillion och studentstaden.

I Dalarna och hembyn fick dottern och jag en vecka ihop med föräldrarna. Mysigt att få vara tillsammans lite längre tid. Min mamma pratade om sin hemby som vi besökte och jag är tacksam för de rötter hon ger mig och min dotter.

Gotland fick sitt årliga besök och som vanligt grät jag en tår när vi lämnade älskade Fårö. Fånigt? Tja, men det är en sån underbar plats som finns i hjärtat. Varför känner man så starkt för vissa platser? Betyder det något mer som jag inte förstår? Någon som vet?

Tom Tits besökte vi en hel dag och det var lika kul för oss vuxna som för barnen...eller kanske mer :)Många aktiviteter har det blivit och dottern är underbar att resa med. Allting är spännande och roligt. Ibland önskar jag att vuxna var mer som barn-så fullt här och nu i nuet. Kanske är det därför vi älskar sommaren för att det är då vi är det - här och nu?

Diggiloo besökte vi för första gången i år och det tror vi kan bli en vana:)

När jag tittar ut genom fönstret känns det som om hösten redan gjort sitt intåg. Då kommer lite vemod i kroppen och genast försöker jag muntra upp mig med alla minnen vi har att tänka på i höst och vintermörket. Alla dessa små sommarpärlor ska jag vårda ömt. Vad gjorde jag utan dem?

Kalas, kärt besök och semester

2008-07-13T23:16:00.002+01:00

Nu har födelsedagskalasen passerat för i år. Både jag, mannen och dottern har fyllt och firat på olika vis. Dottern hade dagis på besök, barnkalas med prinsessor och pirater och slutligen släktkalas. Det var roligt, intensivt och energikrävande. Lyckat tyckte vi det blev i alla fall.

Föräldrarna stannade kvar här och det är alltid härligt att få rå om dem lite. Lilltjejen och mormor lekte med prinsessbarbies och det blev väldigt knepiga konstalleationer - rena rama såpan när de skulle gå på bal och gifta sig. Eftersom hon inte har alla dockor som "par" så fick de "ta den som var där"...hmm...undrar om det här ger ekon framåt i livet?

Direkt därefter fick vi kärt besök av god vän och dotter. Tjejerna lekte så otroligt bra och vi fick "prata ikapp" litegrann. Sen stod det två trötta tjejer och undrade om inte mammorna skulle säga att de skulle sova snart? Då var klockan 24!! Ojoj, men det var ju lite häftigt att vi inte pratat ordentligt på så länge och har levt nästan parallella liv. Märkligt! Men så finns det också ett starkt band till denna fantastiska kvinna. Ett band som jag inte riktigt kan förklara. Glad är jag att de kom hit och sorgligt var det när de åkte. Vi hoppas de snart kommer tillbaka. Jag vet inte vad det beror på men tillsammans med några få människor blir man sig själv till 100 procent och mer skarp i konturerna. Nån som förstår vad jag menar? Och den där glädjen man känner inuti sig av att bara umgås med någon. Tack för att ni kom!

Igår var vi på konsert i slottsparken. En härlig sommarkväll med mycket musik. Gotländsk sommarnatt på trumpet är livsbejakande härligt. Nu åker dottern och jag till mormor och morfars land och hälsar på. Ha det gott i sommarens korta ljuvliga tid!

Minne som en schweizerost

2008-06-14T08:03:00.002+01:00

Ibland när det händer lite för mycket i livet verkar det som om hjärnan slår till en broms. Först kan man tycka att det är bra irriterande att inte minnas allt som man brukar. Sedan kan det vara ganska otäckt att helt plötsligt sitta i en bil på väg någonstans och inte ha en aning om vart man är på väg. Slutligen kan man antingen bryta ihop över att man inte har någon som helst kontroll över sin hjärna eller tänka att kroppen är bra finurlig. För det är den ju! När det blir för mycket så fixar systemen att hjärnan får små hål som en scweizerost där saker kan trilla ur och hjärnan blir lättare och piggare igen. Egentligen är det inte så dumt...lite knepigt just när det händer förståss.. Tekstudenterna i Linköping hade kanske inte så tokiga idéer. De pluggade järnet till sina tentor och sedan hade de några dagar innan nästa kurs började. På dessa 2-3 dagar söp de järnet för att "tömma hjärnan" så att nästa kurs kunde få plats :) Det är inget jag rekommenderar, men jag börjar förstå idén. Kram till alla som haft lite för mycket!

Golfbollar och sånt

2008-05-27T08:21:00.002+01:00

Det har varit en turbulent vår med mycket sjukdomar. Dessutom har vi haft två dödsfall i släkten och två goda vänner har förlorat sina pappor. Det är sorgligt, hemskt och ibland bara för mycket som händer. Av den ena vännen fick jag texten som jag lägger in nedan.

Min lilla golfboll och jag hade följande konversation igår:
- Jag är så glad att jag fick en liten dotter! Och särskilt glad är jag att det var du som kom till mig! (jag)
- Vaddå? Men du och jag hör ju ihop! (min lilla stora golfboll...ni förstår sen)

Majonnäsburken och två koppar kaffe.

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att
hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg
majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på
bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad
upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började
fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina
studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den
var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i
burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i
tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna
om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden
burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade
ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna
med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet
och hällde hela deras innehåll i burken , vilket effektivt fyllde upp
det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.
Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker
er att den
här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn,
hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som -
om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå
skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något,
som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det
inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på
småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och
förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på
middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder
något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet
representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert
liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Den egna viljan!

2008-05-17T13:23:00.002+01:00

Häromdagen när jag stod inför en valsituation sa en vänlig själ:
- Men gör det DU vill och som känns bäst för dig!
Jo det var just det. Om man inte alltid vet vad man vill? Och hur skalar man bort alla tankar om vad man "borde göra"? Eller vad andra förväntar sig? Och svårast av allt hur skalar man av åratal av påverkan från omgivningen och tar fram det man själv EGENTLIGENn vill?

Vissa val är enkla och vissa dagar raka. Andra val är knepiga och dagarna krokiga. Då kan man helt enkelt tappa bort sin egen vilja. Har man otur tappar man den på många områden och står där och glor i garderoben och undrar vem som köpt dom där kläderna och vilken av dom ska jag ta på mig. Sen står man och glor i kylskåpet och undrar vad man brukar äta till middag och vad var det man egentligen tyckte om?

Läste någonstans att vi idag tar så mycket allvarligare på vardagliga val än man gjorde förr. Kanske är det "Sliding-door"-syndromet att vi tror att de enklaste saker förändrar våra liv helt... Och tänker man så blir alla val oerhört viktiga och svåra. Kanske får man kasta sig ut lite och inte tänka så mycket hela tiden. Ibland blir jag avundsjuk på människor som vet vad de vill, gör det och struntar i vad andra vill. Hur gör man det? Finns det kurs?

Jag fick otroligt goda råd när jag kände mig helt förvirrad inför den här helgens alla val... Ett var från cosmoskatten som sa:
- Lägg dig ner och tillåt dig själv att vara sjuk så du orkar bli frisk sen!
Det andra var från vännen C:
- Gör något helt oväntat som du inte gjort förut!

I helgen har jag följt de två goda råden och det känns faktiskt mycket bättre. Tror faktiskt till och med att jag vet vad jag vill äta idag :) Trevlig helg på er! Gör det ni själva vill :)

Hål i huvudet...

2008-05-12T12:30:00.002+01:00

...kan man få det helt plötsligt? Eller kryper det långsamt på en? Är det övergående eller något man får leva med resten av sitt liv?

Vi har varit sjuka ganska länge och det tar väl på både kroppen och knoppen. Kulmen kom i lördags när vi skulle på stor Nalle Puh show. Jag, lilltjejen+kompis+kompisens mamma. När vi efter 45 minuters bilfärd är på plats och parkerar upptäcker jag...att jag glömt biljetterna hemma. Finns ingen chans att hinna åka hem och tillbaks igen... Tårarna sprutade som en fontän. Lilltjejen tröstade mig och sa att det inte gjorde någonting. Men det gjorde det ju!

Allt ordnade sig och vi fick sitta på de platser som jag bokat trots inga biljetter. Skönt. Tur mitt sifferminne fanns kvar så jag mindes sittplatserna. Men skälen till att jag grät var flera. Självklart vore det hemskt om två små tjejer skulle åka hela vägen och sedan inte få se någon show. Fast ärligt talat var det lika hemskt att något så totalt föll ur minnet. Att inte komma ihåg. Jag som är neurotisk och kollar biljetter, låsta dörrar och sådant minst 100 gånger innan man åker och även under färd. Antingen har jag fått hål i huvudet där minnet är...eller så är det sant att man blir som den man lever med. Vilket är värst ;)

Karantän...

2008-05-07T21:19:00.002+01:00

...känns det som om vi varit instängda i. Tänk vad långsamt dagarna går när en hel familj är sjuk och hemma samtidigt. Små familjemedlemmar orkar och vill göra saker ändå , medan de manliga är helt klart sjukast...Hmm...låter det som en klyscha? Kanske klyschorna har grund...Var kanske inte helt rätt att i detta läge läsa Bitterfittan av Maria Svaland. Men det var en bra bok! Rekommenderas!

I helgen som var mådde vi bra, det var innan fästingsprutan, och då var föräldrarna här. Härligt att få ha dem en hel helg och bara njuta av att vara tillsammans. Lilltjejen hade gympauppvisning och var sååå söt! När jag frågade om hon tyckte det var nervöst eller pirrigt att så många skulle komma och titta såg hon jätteförvånad ut. Sedan sa hon - Vaddå? Jag ska bara gympa och ha roligt och mormor och morfar ska titta på mej!
Klart som korvspad - de övriga besökarna...hundratal - var ju HELT ointressanta!

Nu tror jag att även jag släpps ut ur karantän... Frihet! Social samvaro! Oj...näe går och lägger mig igen.

Flyga som en fågel

2008-04-25T10:34:00.001+01:00

Nu är lilltjejen och jag dunderförkylda och febriga. Igår försökte hon göra nåt litet svanhopp från soffan som hon brukar. Men igår flög hon som en fågel i en vid båge och landade på hakan....ajajaj...

Idag är vi halta och lytta och inlägget blir kort! Ha det gott igelkott!

Jag vill va fri som en fågel!

2008-04-24T13:40:00.002+01:00

Sjöng min dotter i lördags när hon och jag åkte tillsammans med en pilot och min systerson i en Cessna på 300 meters höjd. Systersonen fick spaka själv och det var extra spännande eftersom han aldrig flugit över huvud taget. Lilljäntan trodde jag skulle må dåligt, men hon var upprörd att 40 minuter gick så fort!

Skruttigt har det varit i kroppen ett tag, men knoppen fick sig en energipåfyllare igår av bokcirkeltjejerna. De var härhemma fikade, pratade och skrattade. Det är häftigt när 6 kvinnor samlas utan man och barn och pratar om allt mellan himmel och jord. Lite läskiga samtals ämnen hade vi på slutet så att alla fick följas på väg hem i beckmörkret.

Idag har dottern och jag lekt med datorer. Jag har roat mig med räkningar men blir lätt distraherad av hennes skärm som är bra mycket roligare. Hon spelar ABC med Krakel spektakel. Ganska lätt för henne som imorse läste en liten bok för mig!

Vi är lite förkylda idag så nu ska vi skopa i oss massor med glass. För det vet väl alla hur nyttigt det är när man är förkyld? Jättejättesuperdupernyttigt förståss!

Interna undersökningar...

2008-04-18T10:06:00.002+01:00

..är något jag gärna utför. Det är intressant att testa sina teorier och tankar på omgivningen. Att slå upp i en statistikbok däremot tycker jag är helt ointressant. Det är min näromgivning som kittlar min nyfikenhet.

Ni har säkert redan märkt det om ni läst mina inlägg. Senaste var det ju lämningar från julen. Nu har jag frågat runt om minnet. Många föräldrar lägger både tid, pengar och tankemöda på att hitta på så roliga semestrar/helge/utflykter som möjligt för sina små barn. Det är färdiga paket som Skara sommarland, legoland och utlandsresor. Förhoppningsvis gör föräldrarna det inte "bara" för barnens skull utan också för att de själva tycker det är kul. Varför skriver jag så?

Jo, enligt min interna lilla undersökning har de flesta sina första minnen från 5-6 årsåldern. Det innebär alltså att alla de tjusiga planerna/resorna innan inte existerar för barnen förutom i form av fotografier och det föräldrarna berättar om. Är allt bortkastat? Nej självklart inte. Enligt min egen erfarenhet så minns jag inte alla turistattraktioner vi sett men jag minns små episoder och framför allt minns jag att mina föräldrar velat mitt bästa. Jag minns inte första gondolfärden i Venedig eller promenaden över suckarnas bro, men jag minns min mammas händer som smorde in min solbrända hud med nivea på kvällen. Jag minns min pappas sommarskratt. Faktiskt så minns jag ljuden från campingar i Italien och smaken av kall fanta citron.

Ofta verkar våra minnen vara förknippade med flera sinnen - lukt, ljud, smak osv. Eller när något traumatiskt hänt. Enligt många försåsigpåare så är de första 5 åren av ens liv oerhört viktiga för vår framtid. Så kanske är just turen upp i eiffeltornet onödig men inte omtanken inför den. När uppstod era tidigaste minnen? Vad var det? Berätta gärna för en nyfiken privatundersökare :)

Efter regn kommer sol...och regn igen

2008-04-14T12:39:00.003+01:00

Idag har vädret skiftat för varje gång jag tittat ut genom fönstret. Variationen kan man inte klaga på. Att det ändå börjar bli vår ser man på alla småbuketter som står på vårt köksbord - violer och tussilago som lilltjejen plockat.

Helgen blev lugn med ett litet besök på brandstationen där dottern hoppade in och ut ur olika räddningsfordon. Det var inte öppet hus på brandstationen - det var en invasion! Hjälp så mycket folk och barn!

Utanför stod en polis och hade stort tålamod med alla barn. Det var nog många små människor som bestämde sig för att bli stora människor i uniform den dagen.

Handen börjar se normal ut - Bara lite vinröd som dottern sa.

Äntligen har tomtetyget på kökssoffan blivit utbytt mot ett vackert blått med gul/orangea rosor. Vi blev helnöjda.

Nästa helg hoppas vi få besök av gudsonen. Kanske får vi luft under vingarna också :)

Har någon av er rester från julen framme? Liten intern undersökning ;)

April, april...

2008-04-09T14:45:00.002+01:00

... Nog ska det vara omväxlande väder i april, men imorse var det bra konstigt. Igår kväll snöade det för fullt och vi trodde nog det skulle smälta bort till idag. Men imorse vaknade vi till en gök som sa ko-ko ko-ko med en besynnerligt ledsen stämma. Och inte var det så konstigt när hela världen var vit! I lördags grillade vi och var utomhus hela dagen och idag funderade vi på pulka till dagis... Omväxling förnöjer ;)

Här har annars varit mycket action...en hel del olyckor med lilltjejen och idag tappade jag balansen och stack in min högerhand och värmde den lite extra i brasan... Aj, kan man säga. Nu hoppas vi på en lugn helg med sol!

Tänk vad vädret påverkar människor. När solen och våren kommer ser de flesta vuxna lite gladare ut, ända tills de kommer på hur mycket jobb det blir i trädgården :) Barn blir glada av sol, regn och vattenpölar och snö. Min lilla tjej brydde sig inte särskilt att det var blötsnö när vi kom hem. -Hur länge får jag lägga mig i snön? Var hennes enda kommentar. Så nu hänger det mycket kläder på tork och en glad tjej med röda kinder sitter och spelar spel med en kompis. Lika glada inomhus :) Där har vi vuxna lite att lära oss...Barn är intelligenta livsnjutare!

Skrivarträff och teater

2008-04-04T13:49:00.002+01:00

Igår var dottern och jag på teater. Insåg att jag borde säga till henne att sitta ner och inte stå upp, men hon skrattade sådär ända från tårna så jag ville inte störa :) Det var det bästa med teatern, att se min lilla tjej skratta så hon fick ont i magen och tårarna kom i ögonen. Härligt!

Idag liksom under veckan har vi producerat prinsessaker. Hittills har det blivit Tingelings trollspö, 4 Jasmin-armband och en prinsessmask. Spännande va?

I onsdags hade vi vår andra skrivaträff. Det är såå kul! Och efteråt tänker jag att det vore toppen sätta sig och skriva direkt efteråt..men det blir aldrig så. Ändå - att träffa människor som gör en glad och ger inspiration är härligt! En av de berömda energikickarna :)

Vad är det som gör att vissa människor dränerar oss på energi medan andra verkar fylla på till brädden? Ska man bryta kontakten med energivampyrer och bara omge sig med energipåfyllare? Eller hur hittar man en bra balans? Härligt att det finns så många människor som gör att det bubblar av glädje i en.

Just nu tittar jag på en liten sådan människa! :)

Början på historien....

2008-04-02T21:22:00.003+01:00

...är den lika viktig eller viktigare än slutet? Den ska få läsaren att vilja fortsätta läsa, eller en manusläsare att inte vilja slänga manuset i runda arkivet..

Jag har provat att skriva samma historia på tre olika sätt inspirerad av tre olika författare. Kan ni gissa vilka författare? Vilken av de tre lockar dig mest till att dig att läsa vidare? Nr 1, 2 eller 3?

Början nr 1
Jag promenerade i rask takt längs med Luthagsesplanaden en förmiddag i april. Om jag hade anat vad som skulle hända i slutet av min promenad hade jag börjat gå mycket tidigare. Tyvärr kan inte många av oss förutspå framtiden på det viset. Därför gick jag och njöt av att våren var i full blom runtomkring mig. De vackra almarna var klädda i grön vårskrud och allt andades liv och hopp.

Inuti mig spirade kärlek till slutmålet för min promenad. Känslorna för henne hade överrumplat mig av flera skäl. Länge hade jag levt ensam i en drömsk vardagslunk. Så kom hon in i mitt liv och väckte mig ur det som nu i backspegeln verkade vara åratal av sömn. Nu var dagen D här. Lördagen den 13:e april skulle bli ett datum att minnas. Antingen för att det var den dagen min stora kärlek gav mig korgen. Eller för at det var den dagen då vi bestämde oss att leva resten av våra liv tillsammans. Det var vad jag trodde. Lördagen den 13:e april blev en dag jag aldrig skulle glömma, men inte på det sätt jag hade trott.

Inuti mig spelade jag upp en liten film med vad jag skulle säga till henne. Hon var den första människa jag hade velat bli gammal tillsammans med. Borde jag säga just till henne.? Jag var nästan framme vid hennes port när jag såg något fladdra till och flyga över räcket på hennes balkong.
*********************************************************************************
Början nr 2
Strax före lunch en vårljum dag i början av april, lämnade en medelålders man sitt hem och började långsamt, nästan tveksamt gå mot Luthagsesplanaden.
Han var glad att han inte mötte någon han kände på vägen, eftersom det hade kunnat störa hans upprymda humör. På senaste tiden hade hans humör förändrats kapitalt. Den förut så lugne sävlige mannen hade nu fått ett mer temperamentsfullt sinnelag. Han verkade slungas från den högsta lycka ner till outsäglig sorg och nedstämdhet. Även hans kroppsspråk hade förändrats. Där han tidigare hade lunkat fram gick han nu med spänstiga raska steg. Den tidigare något buttra ansiktsuttrycket hade ersatts av en förväntansfull min.
”Herregud! Tänkte han med ett ovant leende. Här går jag och planerar att förändra mitt liv för alltid. Jag undrar vad som kommer att hända. Kommer hon att svara ja, eller kommer hon att neka till att dela sitt liv med mig. Är det förhastat att fråga henne redan idag? Borde jag vänta?
Han såg ner på sina kläder och började fundera om hans utstyrsel passade tillfället och om tidpunkten var rätt vald. En bit ifrån hans älskades port stannade han och förblev stående. Han var så djupt inne i sina tankar att han knappt såg det vita pappret som fladdrade ut från balkongen.
********************************************************************************
Början nr 3

Luthagsesplanaden, Uppsala kl. 10.32
En kvinna satt med ryggen lutad mot balkongväggen och njöt av solens strålar. Hennes ögon var slutna och i hennes knä låg en uppslagen almanacka. En plötslig vind slet omilt i sidorna och ett löst papper flög ut ur kalendern.

Kvinnan, Eva Lind, öppnade ögonen och reste sig snabbt när hon såg bladet flyga uppåt. På domnade ben vinglade hon fram och sträckte sig efter pappret som var precis utom räckhåll. En kastvind tog med sig pappret som flyg högre och utåt. Eva Lind ställde sig på stolen och satte upp ena benet mot balkongräcket och lutade sig ut efter bladet. Hon sträckte sig alltför långt och tappade balansen.

Hon föll över räcket med armen utsträckt. Samtidigt som hon föll fångade hon pappret i luften och kramade hårt om det. Med förvånat uppspärrade ögon föll hon snabbt ned mot trottoaren. En otäck duns avslutade hennes luftfärd.

En man som gick längs esplanaden tvärstannade när han såg kvinnans fall. Han öppnade munnen i ett stumt skrik. Sedan föll han ned på sina knän och sträckte armarna mot kvinnan. Hennes högra hand var knuten och mellan fingrarna syntes ett vitt papper. Under Eva Linds huvud blev den röda fläcken av blod allt större.

Bokälskare eller boknörd det är frågan :)

2008-04-01T07:00:00.002+01:00

och mannens resultat blev

Energikick!

2008-03-31T12:29:00.002+01:00

Många människor jag känner pratar om att de v ill göra ingenting när de har dåligt med energi. Visst ibland behöver man bara vila. Oftast tycker jag att energikickar kommer när man gör något roligt eller träffar människor man tycker om.

Mars har verkligen varit en energikicksmånad. En vän bjöd mig på musikal, tack C. I år var ju dessutom påsken i mars, tidigare än någonsin. Påsken har aldrig varit min favorithelg, men lilltjejen har fått mig att gilla påsken också. I år v ar första gången jag påskpyntade och det var riktigt roligt när jag hade en glad 4-åring som bestämde och kvittrade. Vi pysslade och pyntade och gömde ägg. Min födelsedag inföll ju också i samma vända och goda vänner dök upp här och firade lite med oss. Det var jättetrevligt!

När vi lämnade hembyn där vi firade påsk med släkten tog vi en vilodag hemma. Sedan blev det en sväng till stockholm. Där träffade jag min hjärtesyster som bjöd mig på konsert. Det var toppen! Drinken innan var också lyx. Tack K!

I storstan hann vi också besöka tre muséer. Musikmuséet var min klara favorit, men även Wasa- och Naturhistoriska var intressanta. Helt fyllda av upplevelser åkte vi hemöver.

Denna helg var det dags för en ny upplevelse. Jag tog tåget till Fagersta och var på bokrelease. Det var spännande och jag hade gärna stannat längre om inte tågen varit så knasiga.

Mars har verkligen varit en upplevelsemånad med mycket energipåfyllan. Nu ser jag fram emot vad april har att bjuda på! Kanske sol och värme :)

Det smittar verkligen

2008-02-19T12:38:00.002+01:00

..när någon är glad och positiv. Men usch vad mycket starkare påverkan det är om någon är sur och negativ. Har ni tänkt på det? klart ni har.

Tänk vad mycket det betyder det där lilla som någon man möter under dagen gör. Ett ord eller ett leende från en främmande människa kan påverka någons dag.

När jag parkerar är jag alltid rädd att ha betalat för lite så därför är det alltid tid kvar på biljetten när jag åker därifrån. Därför brukar jag ge bort min biljett till någon som just kommer. Läste ett bra tips att främja sopsortering och återvinning. Ställ dig vid en återvinningsstation och när det kommer en återvinnare - ge en kram :)

Det är inte alltid de stora gesterna som gör det. De små sakerna vi gör har stor påverkan. Ha en bra dag, med leenden och kramar!

Är det du som.....

2008-02-13T08:11:00.002+01:00

....heter rika och var på TV i det där litteraturprogrammet? Sa en kvinna häromdagen.
Jodå jag svarade jakande att det var jag. Då fick jag en massa positiva ord och ett trevligt samtal. Dottern var inte lika intresserad och tyckte att det räckte med hälsningsfrasen. Så kvinnan ifråga sa - Är det någon som frågat din mamma det förut?
Dottern anlade en tonårsmin och sa - Ja, hela tiden faktiskt!

Fast lite kul är det allt. För mig känns det nämligen som om det som hände i augusti/september och spelades upp i december är en evighet sedan. Fast det är ju 2 månader. Men det har blivit ett minne bland andra roliga minnen. Då är det extra roligt att det fortfarande kommer fram människor som minns min lilla stund i strålkastarljuset :)

När jag berättade för mannen att jag blivit finalist då i höstas sa han:
- Aha...då blir du "känd från TV"!

Väljer vi själva?

2008-02-05T19:40:00.000+01:00

Ibland händer saker som får en att undra över världens tillstånd. Är det så att vi har fria val eller är allt förutbestämt? Har vi själva funnit och valt våra nära vänner eller kände vi dem redan sedan förut?

Låter det konstigt? För några av er låter det helt naturligt och för andra som ren gallimatias. Några av mina vänner har fått mig att fundera över det här. Det finns för många faktorer för att avfärda det som tillfälligheter.

För vissa människor känns det jobbigt att fundera på det här viset och kanske till och med helt onödigt. Men för mig känns det som ett pussel som jag sakta får bit för bit till. Det är spännande, men ärligt talat vill jag inte se hela pusslet utan bara ana. Någon som har en aning vad jag pratar om :)

Andas.....

2008-02-03T19:53:00.000+01:00

...är klart underskattat inser man när det inte går att andas med magen utan bara högst upp i bröstet. Stundtals känns det som en hjärtattack, men numera vet jag att det heter något så simpelt oc hointressant som låsning....låsning...Hm...

Tur att jag har en sjukgymnast som kan låsa upp mig ibland. Men fy attans för att bli ihopknölad till en boll och sedan en karl som hänger över en och trycker till tills det knakar...Huga.

I fredags blev det 5 knak och jag kunde äntligen andas. Hurra! Tack för det kära sjukgymnast.

När jag trött och mör lyckades ta mig till 18-årskalas fick jag kommentaren att jag såg trött ut. Och den klämkäcka människan föreslog att jag skulle sova när jag var trött.... Va? Vad svarar man på sånt. Finns det människor som tror att man VÄLJER smärta och sömnbrist? Hm...

Kanske tror de att vi som inte sover gör något särdeles särskilt spännande och hemligt? Ledsen att krossa en sån illusion ;)

Ett klokt ordspråk - när man är frisk har man många önskningar, när man är sjuk har man bara en.
Går bra att byta ut frisk mot pigg och sjuk mot trött :)

Nu ska jag natta liten flicka utan sömnproblem. Natti natti

Måndagsblues

2008-01-28T16:56:00.000+01:00

Den här dagen blev lite uppochner. ingen ville vakna imorse så det blev panik och kaosmorgon. Jag hann fixa lite ärenden innan blixten slog ner i skallen. Ajaj. Hade tänkt göra lite mer än så.

Helgen som gick blev lugn och mysig. Vi var på museum, barnutställning och fikade på kondis. Kalaset blev inställt och ingen skridskoåkning bidde det. Istället en massa mys hemma med spel, god mat, godis och allmänt hemmamys. Behövs sådant också.

Nu hoppas jag snart att vi får igång skribentträffar. Verkar bli av...kanske redan nästa vecka. Ser fram emot det. Skrivandet har ju legat helt nere sen....november.... Känner att skrivlusten börjar komma tillbaks. Nu får bara alla maskiner sluta lägga av så ska det gå bra... Fast det finns ju penna och papper också :)

Idag fyller systerdottern år och firar i Melbourne där hon skaffat en lägenhet. Spännande!

Nu ska jag betala räkningar....helt ospännande...fast ja lite...om pengarna räcker ;) Ha det gott igelkott!

Elspöke eller negativ utstrålning?

2008-01-26T12:29:00.000+01:00

Ja, det kan man fråga sig. Jag vet inte riktigt vad det är som hänt härhemma. Men alla apparater och maskiner verkar vara avogt inställda till oss. Förutom spis, torktumlare, kamera, telefon och mobil så har nu datorn sällat sig till gänget. En liten diskkrasch....därför har jag inte synts till här.

Sitter här och knappar på en bärbar dator och lägger in en liten blänkare. Eftersom jag är urusel på att spara saker så hoppas jag verkligen att min hårddisk vill bli frisk igen...vi får se.

Julen var fin och firades hos oss. Nyår firade vi lugnt och stilla hos vänner. Helgerna bestod av en hel del trevliga besök, en tur till barndomsbyn, en tur till rean, en tur till stockholm och vän där samt en titt på Disney-on-ice.

Vi hann med en hel del, tyvärr inte så mycket snöaktiviteter. Lilltjejen fick skynda sig när det var snödagar. Fort fort på med skidorna, nej nu får du sluta så vi kan åka pulka...

Men idag blir första turen på skridskor...fast på inomhusbana.

Längre inlägg nästa gång...hoppas jag!

TV-debut

2007-12-21T13:31:00.001+01:00

Igår gjorde jag min TV-debut. I veckor hade jag gått och längtat till att det skulle bli dags. När programmet skulle börja kändes det som att åka förbi en trafikolycka och inte kunna låta bli att titta. Eller som att jag var ett rådjur i skenet från bilens strålkastare :0

Men så kom intervjun med Åsa Larsson och allt hon sa hade jag glömt. Blev så oerhört glad och peppad. Överraskad blev jag också över alla ni som ringde och smsade mig igår. Tack!

Och för er som undrar...jadå jag tänker ta tillvara på Åsas erbjudande. Det var det bästa pris jag kunde fått och oerhört generöst av henne!

Nu ska jag försöka tänka på något annat och börja stöka inför julen....om jag kan :)

Jul, jul strålande jul!

2007-12-18T10:38:00.000+01:00

December månad går lika snabbt förbi som en sommarmånad. Hur kan det komma sig? November är däremot normal eller långsam i sin takt. Det är ju så mycket roligt som händer i december och i vår familj börjar julen just 1a december. Efter min störtdykning har ju vissa saker stått lite still, men andra fortsätter framåt.

Varje dag öppnar dottern en lucka i adventskalendern, en prydnad hängs upp i granen och något juligt händer. En morgon förra veckan vaknade jag av att lilltjejen låg i sitt rum i sin säng och sjöng Saaankta luuuciiiia. Mysigt. Hon är verkligen fylld av julen.

Häromdagen hade vi en lång diskussion dottern och jag. Om vad? Var julkrubban ska stå! Det slutade med skänken i köket. Varför? För att hon vill kunna klappa hästen och jesusbarnet förståss :)

I helgen som gick hade vi föräldrarna här. Det var härligt att få rå om dem, krama om dem och pyssla om dem lite. Vi hann gå på gymnastikavslutning, se lilltjejen lussa i kyrkan, äta lussebullar och smaska i oss allt julgodis vi gjort. Hoppsan! Vi hann även sjunga julsånger och spela spel och bara mysa tillsammans. Helgen gick alldeles för fort.

Nu är det 6 dagar till julafton och mycket kvar att göra. Men äntligen har jag fått tillbaks lite energi och lust till att stök. Var nog besöket i helgen som gjorde det. Som prästen sa i söndags - alla behöver vi ett ljus i mörkret. Mina föräldrar, min dotter, min man och mina vänner. Ni är mina ljus!Tack för att ni finns! Jul, jul strålande juuuul!

Ritsch Ratsch Fili BOOOOM!

2007-12-04T22:41:00.000+01:00

Sa det förra måndagen när jag skulle skynda till dagis och hämta lilltjejen. Plötsligt hade fötterna lämnat marken samtidigt och var uppe i luften. Ajaj blev det av det.

När jag var hos sjukgymnasten frågade han hur det gått med "Sista resan"...uppmuntrande när man mår kass :) Nä han menade förstås "slutet på historien". "Mitt" avsnitt har inte dykt upp i rutan än...självklart kommer det sist. Likadant var det i skolan, jag fick alltid ta spruta näst sist i klassen...

Om nåt annat hänt? Nja, har varit rätt lugnt efter "the big fall"...eller niagarafallet ;) FAst en kul sak har jag gjort ändå. Jag har provat att spela didgeridoo. Det var hur kul som helst. Jag vill gärna prova igen. Hon som gav oss en lektion sa att jag hade en "grym baston". Jag blev jätteglad fast jag inte har en aning om vad det innebär.

Idag har jag plaskat i varmvatten och försökt räta ut pingisbollen på halsen... Nääääe inte mitt huvud utan muskelknöl faktiskt...!!!! Tack till plaskvännen som körde programmet med mej.
Nu ska jag trilla isäng. Bildligt talat alltså...har köpt broddar förresten. Lite pensionärsvarning...fast jag har dom bara utomhus :)
Gunatt

Carpe diem

2007-11-19T16:59:00.000+01:00

Svenskar är väldigt bra på att ta vara på dagen när det gäller väderlek. Vi är väl så vana vid taskigt väder att vi kastar oss ut på picnic så fort det inte spöregnar. På vintern skyndar vi oss ut när det kommer några slöflingor och står och väntar med pulka och skidor.

Igår var det tösnö i barndomsbyn. Vi skyndade oss ut på föräldrarnas gräsmatta och det gjorde också grannens son och familj. Den kille jag lekte med när jag var liten har en dotter som är ett år äldre än min flicka. De lekte och kastade mycket snöboll, mest på mig. Sedan byggdes det några snögubbar och några...hmm konstnärliga verk av papporna.

Min barndomsgranne spelade missförstådd konstnär när jag undrade vad snögubbarnas huvud fanns och snabbt hämtade han en planka och la över "statyernas" toppar...nu blev det ännu mer konstigt, men kul :)

Pulkarace blev det också, fast när pulkan dragit fram fanns inte längre någon snö utan bara gräs kvar. Såg helmärkligt ut på de två gräsmattorna. Som om mystiska marsmänniskor ritat gröna ringar i snön :)

Klagade till mina föräldrars goa granne över att barnens vinterkläder höll mycket bättre mot kyla och väta. Vuxna människors vinterkläder går det fuktiga rakt igenom. Hon påpekade glatt att de som tillverkar vuxnas vinterkläder nog inte har tänkt sig att man ska snurra runt på marken i snö. Knasigt! Vuxna vill ju också göra snöänglar...fast bara några gånger, sen är man blöt.

I lördags firade vi min moster med överraskningsfest. Jag gjorde förrätt och tog med, syrran varmrätt. Det blev lyckat, avspänt och mycket trevlig kväll. Vi kom sent isäng.

Efter söndagens snöbollskrig åkte vi hemöver. Dottern somnade inte i bilen...det gjorde jag. Jag är nöjd med helgen - det var Carpe Diem!

Ohipp helg :)

2007-11-12T21:16:00.000+01:00

I helgen hade jag tänkte ha fruhippa för tant Bruun. Det visade sig inte vara lätt med aktiviteter i november... Chokladprovning lät ju härligt, men det gick inte om man var nötallergiker..nähä. Smida ett eget smycke i en av smedjorna går jättebra...på sommaren. Glasblåsning - nej vi gör inte sånt längre. Hmmm...spela minigolf inomhus - javisst men inte just denna helg då det är tävling..jaha...Nämen då tar vi och bokar en flygning med en Cessna - javisst men det går inte för det är för dåligt väder...Idéerna var många och avslagen ännu fler.

Vad det bidde? Det bidde mer myshelg hemma med lite bokpresenter, god mat och lite sightseeing. Lite konstiga tavlor hann vi med och lite kondisgott. Fast nästa gång tar vi med egna pulkor och åker med eller hur? Hoppas hon var nöjd trots uteblivna aktiviteter..

Det var härligt att ha henne här på besök och jag förväntade mig att hon skulle komma nerför trappan imorse. Så fort man vänjer sig! Tänk att det finns dom som inte gillar att ha gäster...konstigt.. De kanske inte får så trevliga och lättsamma gäster som vi. Jag vill gärna att hon kommer tillbaks imorrn! Och gärna fler vänner - välkomna välkomna!

Just nu längtar jag efter en tur till storstan, gå på julmarknad med lilla nunnan och träffa spåmadam.

Annars hann vi med 2 barnkalas och shopping samt lite fars-dags-firande. Mannen blev glad över sin Magnus Uggla CD. När jag säger åt dottern att ta i när vi snyter näsan skrålar hon "För kuuung och fosterlaaand".

Tjuvstart

2007-11-10T00:23:00.000+01:00

Vi har tjuvstartat, sa en granne :)
I den mörka mörka natten lyser sedan en vecka tillbaka små lampor i vårt äppelträd utanför fönstret. Igår kom en grangirlang med lampor upp snurrad runt trappräcket.

Mysigt är det och lyser upp i den sammetsvarta kvällen. Snart snart sätter vi nog julgransljus i vår gran också. Vi vill ju njuta lääääänge. Så kanske blir det kvar till februari/mars också. Både först och sist!

Ja se det snöar!

2007-11-07T19:37:00.001+01:00

Ja se det snöar det var väl roligt hurra! Sjöng dottern och jag imorse när hela trädgården blev vit av ulliga gulliga snöflingor. Nånstans underdagen förvandlades snöfallet till regnfall...inte lika mysigt.

Fast sedan bakade vi muffins och gjorde en matsäcksväska som vi tog med till dotterns sång. Det var sista gången och vi kurade i ett halvmörkt rum med tända ljus, drack kaffe, saft och åt nybakat. Och sen sjöng vi lite julsånger för det kändes så juligt. Mysigt!

På vägen hem hoppade lilltösen i ALLA vattenpölar på vägen. Jag hoppade bara i en...en stor.. Men oj vad blöt jag blev! Blev en ny sång på kvällskvisten, jag sjunger i ett regn...tralalalalala

Lite mysigt är det med det sammetsvarta utanför fönstret och ljusslingan i äppelträdet. Längtar efter att sätta upp julljusstakar och adventsstjärnor...snart snart...

Jag fick ett mail..

2007-11-06T22:02:00.000+01:00

..och sen var det tur att öronen stoppade mitt leende :)

En av mina texter används i undervisningen på en gymnasieskola här i stan. Gissa om jag blev glad och stolt! Vad roligt att någon inte bara berörs av det jag skriver utan får mer ut av det!

Bäst jag inte skriver mer kan lukta skryt och skrävel....skryyyyt och skrävel :)

Bus eller godis

2007-11-02T21:41:00.000+01:00

sa tre små söta Draculavampyrer som knackade på vår dörr ikväll.
Självklart hämtade jag och dottern godis. Men jag var ändå nyfiken om de hade planerat något bus utifall...
- Vad hade ni gjort om vi sagt bus? undrade jag
En dracula tittade upp från godisskålen som han tog nävar ur till sin plastpåse.
- Då hade vi busringt på er ringklocka några gånger.
- Jaha, det hade ju blivit svårt eftersom vi inte har någon dörrrklocka, sa jag glatt.
Dracula nummer två tittade allvarligt på mig och sa:
- då hade vi fått knacka på er dörr hela kvällen.

Dottern visade läskiga dragningar när hon efteråt sa:
- Jag tyckte de var jättefina, kan vi gå hem till dem nån gång?

Happy Halloween ;)

Går allt att köpa?

2007-10-31T19:18:00.000+01:00

Isåfall skulle jag vilja köpa en god natts sömn..eller flera. När man sover någorlunda som man ska tänker man inte så mycket på sömnen. När man inte gör det tänker man inte på något annat. På fem dygn har jag nu fått ihop totalt 11 timmars sömn. Undrar när gränsen går för att bli psykotisk? Nu kanske???

Provade med droger...ja såna där man får på recept alltså. Men min kropp reagerade bakvänt och jag blev klarvaken med stirriga ögon och ännu tröttare...

Söta smärtpiller hade jag här idag. Två små prinsessor som bakade muffins med jordgubbar, fikade i miniservis i porslin och ringde i klockan efter betjäning ;)

Imorrn ska jag ringa doktorn och be att få sömn på recept.

Vinkla mig hit och vinkla mig dit

2007-10-30T20:58:00.000+01:00

Det är otroligt hur lätt det är att få något att låta annorlunda bara genom att välja ut några få meningar ur sitt sammanhang. När 3 meningar skrivs ut för att visa hurdan man är önskar jag att jag hade fått välja själv....

Vad jag pratar om? Jo SVT har nu lagt ut avsluten som finalisterna till Slutet på historien skrev. Dvs ett av sluten är mitt. Bredvid mitt dokument finns en bild på mig....halvkass...och en liten kort beskrivning av mig...Som INTE jag skrivit. Där finns tre meningar TRE om att köpa presenter...får mig att verka ganska ensidig och lite....egen :) Egen ställer jag upp på, men något mer hade varit roligt om det stått. När jag läser de andra finalisternas beskrivningar blir jag avundsjuk...

Och nu är jag lite nervös...Hur har de egentligen klippt ihop det som spelades in till TV-programmet...hur kommer jag att framstå? Jag var inte förberedd eller särskilt inställd på hur jag skulle framstå. Det hela var roligt och en kul grej. En riktig kick för mig att jag kanske kan skriva...Nu sitter jag och oroar mig för vad jag ska få se i rutan...även om det bara blir 3 minuter... Förut tänkte jag bara på vad kul det var att få ha varit med.... Vinkla mig hit och vinkla mig dit.

Kolla själva om ni vill...
http://www.svt.se/slutetpahistorien

Barns humör

2007-10-26T18:50:00.000+01:00

Tänk om man kunde svänga i humöret lika fort som ett litet barn gör. Det är så fantastiskt att se moll bli dur så snabbt och av så små faktorer. Min lilla tjej var brännhet hela onsdagsnatten och det blev inte mycket sova av. När hon vaknade orkade hon ingenting. Och då menar jag ingenting. Det är väldigt ovanligt för henne. Även när hon har 39 grader brukar hon VILJA göra saker och även göra en hel del, kanske i lugnare tempo än vanligt...men apati är ovanligt.

Det var så illa att hon inte orkade gå till toan utan måste bli buren. Och då menar jag MÅSTE för hon vinglade och ramlade när hon gick själv. Så vi tog oss till farbror doktorn. Där piggnade hon till som vanligt och jag fick den vanliga "jobbiga-mamma-blicken". Men efter två doser alvedon så kollade de tempen och den var över 39 då!!!

Det blev en tur till apoteket och jag tyckte synd om lilltjejen. Livet var hårt och svårt och väldigt besvärligt för henne. Hon vinglade och satte sig överallt där det gick fast promenaden var typ 10 meter. Prexis bredvid apoteket finns en kiosk så vi gick in där och köpte en glass att äta på vägen hem och en klubba till efter penicillinet. Sedan satt min lilla flicka i sin röda bilbarnstol och log. Och så sa hon - Glass och klubba. Det är rätt roligt att vara sjuk!

Så fort kan det vända för ett litet barn :)

Skrivhinder...

2007-10-24T10:46:00.000+01:00

....finns det av olika slag. Ibland är det inspirationen som tryter, ibland kroppen som inte vill och sen finns det omgivningen som tycker jag ska göra annat. Men idag...var jag peppad och hade tid och lust... vad händer då?

Jag hör höga surrande ljud runt huvudet och vad är det? Jo, självklart 3 biffiga getingar. Såg ut som drottningar alla 3. Så vad gör man då om man är allerigsk mot getingstick? Man sitter inte och skriver i alla fall ;)

Nu har de gått till en annan värld....och jag hoppas inte de har släktingar som kommer och hämnas.

Dags att hämta Törnrosa på dagis (maskerad idag).

Ett litet P.s. Varför kommer det så många mail om Viagra och penisförlängning till mig? Vem tror att jag är intresserad av det? Märkligt...Helt fel målgrupp tror jag. D.S.

Long time no blogg

2007-10-23T11:27:00.000+01:00

Nu var det ett tag sen det kom ett nytt inlägg på denna sida, som några vänliga själar påpekat. Det var roligt för då fick jag ju veta att någon läser min blogg :) Nu var det så längesen att jag inte riktigt vet vad jag ska berätta. Något djupt, filosofiskt...nåt roligt och rappt eller en liten resumé av helgen...Får bli helgen tror jag, nån liten resumé för att komma igång igen.

De senaste veckorna har varit rätt trista eftersom jag varit sjuk, men helgen som gick var härlig. På fredagen fick vi besök av en familj vars barn förut gick på dotterns dagis. Det var jättetrevligt och blev lite sent......Är det ålderstecken att tycka att 21.30 är sent? Fast å andra sidan när man var yngre kom inte besöken vid 15 utan de kom ju typ 19-21...så det så! Tiden har helt enkelt förskjutits lite...

I lördags var det shopping till lilltjejen eftersom vi insett att vintern är på intågande med massa minusgrader och sånt därnt. Eftersom hon blivit lång tjej jagade vi regnställ också. Jag var helnöjd för det var inte BARA rosa utan neongrönt med rosa prickar...skulle passat mej :)

Väl hemma pysslade vi allihop och hade det mysigt. Lugn skön kväll.

I söndags var vi ute i skogen med kompisfamilj. De hade med sig allt - vi hade bara sittlappar. Det blev pinnledning till grillpinnar, kottar som blev konstverk och sedan ställdes ut, fiskning i håv där fångsten var stenar och pinnar samt korvgrillning. Efterrätt var pannkaksrullar, mums. Visst kom det lite fukt på oss, men vi övertygade oss att det kom nedifrån från sjön bredvid oss och inte uppifrån :)

Hemma hos kompisarna hade ett nytt husdjur tillkommit...De har en ko i trädgårn. Pappan i familjen hade satt en stol framför parabolen för att kon inte skulle ändra på den hela tiden. tänk vad spännande när man ser nåt tråkigt tv-program och helt plötsligt får man se ett tävlingsprogram från kazakstan :) Vi puttrade hem rätt blöta men glada. Prexis när vi kom innanför dörren fick vi kärt besök från stockholm. Så då bidde det snabbt lite fika.

När besöket åkt var mannen och dottern Byggare Bob och Wilma. De satte upp fönsterbräde och elementskydd i flickans rum. Blev jättefint. Själv lagade jag en massa leksaker och annat som gått sönder. Lim och tejp är bra saker! Sydde också en del på "gosan". FAst dottern sa allvarligt att gosan blev opererad. (Gosan är min dotters snuttefilt som bestod av löst sammanhängande tygbitar då.)

Tja, sen började veckan. Igår var det gympa som vanligt, idag ska vi åka på stan och köpa musikbok. Vi ska nämligen, liteförsent, börja på musikskolan på torsdag. Ska bli jättekul!

Ha det gott, igelkott! Skriver snart igen...i alla fall den här månaden :)

Kram

Good cop bad cop

2007-10-01T15:56:00.001+01:00

För några helger sedan var vi i Stockholm på partaj. Det var händelserikt och väldigt blandad skara som samlats för att fira gemensam vän. Ett av barnen försvann, otäckt, men hittades ganska snart. Vår lilla busa kom så väldigt bra överens med de andra barnen och vi såg knappt till henne. Nog borde en normal förälder anat oråd, men det var så roligt att hon inte var blyg eller satt i mitt knä hela kvällen. Vad som hände? Tja inget stort bara tusch i ansikte, på armar och ben och över hela kalasklänningen. När jag försökte säga till henne att det inte var så bra med tusch i ansiktet sa hon: - Jaha, det säger du. Men alla sa faktiskt att vi var jättesöta! Så det så! ....där tog diskussionen slut :)

På väg hem stoppades vi av en polisbil. Inte en såndär liten invinkning eller nåt. Nejdå fullt pådrag med lysen och närapå prejning. Två poliser sprang ut och kom på vardera sidan om bilen. Den ena skrek: -Det är barn bak i bilen på höger sida.
Vår lilltjej som nästan somnat hoppade rakt upp och stirrade tebaks på polisen genom rutan. På makens sida kom en argsint (?nervös) polis och skrek: -Körkortet - NUU!

Min man hade körkortet i bakfickan och började ta bak handen. Då skrek polisen: -Händerna på ratten!
Han förklarade lite spakt att körkortet låg i bakfickan. - Kliv ur bilen! Skrek polisen i falsett.
Jag såg att min man blev nervös när han klev ur bilen. När han visade upp sitt körkort sa polisen: -Jaha är det du!

Det var en konstig kommentar. Genast började jag undra om min man har hemligheter för sig. Är han känd inom brottsvärlden eller har han ett dubbeljobb och är på SÄPO kanske...fniss.
De kollade upp kortet och kom sedan tillbaks. Vår dotter var rädd och undrade vad som pågick och sa dramatiskt: -Ska vi AAAAAldrig få åka bilen mera?
Ingen av poliserna svarade. Då sa min man: _ Min dotter undrar vad det är som händer?

Poliserna tittade på varandra och så sa den ena - Det är en vanlig alkoholkontroll.
Sen fick han springa iväg och hämta en alkomätare...konstigt va?

- Har du blåst i en sån här förut? Frågade den ena polisen
- Jaaadå, många många gånger, sa min man. Det lät rätt roligt, som om han ALLTID blev stoppad.

Knappt hann han blåsa och lämna tebaks mätaren. En annan kombi åkte förbi och de skrek till varandra - En kombi, den tar vi!
Sen var de iväg med blåljus och allt.

Vi satt chockade i bilen och undrade vad som hänt. En gammal sliten volvo med prinsess-solskydd och så blir vi behandlade som terrorister... Orolig blev jag att dottern skulle få trauma för livet och alltid vara rädd för poliser. Men hon sa klokt - Sådär skulle min morfar aldrig ha gjort!

Så redan har hon fattat begreppet - Good cop, bad cop!

Förbjuden längtan

2007-09-21T07:48:00.000+01:00

Visst är det konstigt att det verkar sticka så i ögonen på människor om man har en ouppfylld längtan. Antingen vill den som lyssnar proppa dit en liten fix och färdig lösning, vilket ju inte alltid går, eller så får man höra att det man upplever som en sorg eller ett problem inte alls är det eller slutligen så blir man örfilad med tacksamhetspåken. För tacksam BÖR och SKA man vara över det man har och inte längta eller prata om det man INTE får. Varför är det så?

De flesta människor har väl en ouppfylld längtan som inte är möjlig att uppfylla? Det kan inte vara många människor på jorden som får exakt det liv de drömmer om? Och där får man alltid lägga till ”Nejmen, jag ÄR nöjd med det liv jag har. Jag ÄR tacksam för det jag fått!” Vilket självklart är sant. Men det finns ju alltid något man önskar var annorlunda. Hur kan det komma sig att vi inte kan lyssna in varandra och känna empati för den ouppfyllda längtan som en medmänniska har?

Vi lär oss leva med det som inte blir och de flesta modellerar om bilden av framtiden många gånger under sitt liv. Helt plötsligt är ett hinder i vägen och man får ta en ny väg eller så ändrar sig plötsligt hela landskapet och hela kartan får göras om. De flesta av oss klarar omställningarna galant. I vardagen så rullar allt på och för det mesta så är man rätt nöjd med sin tillvaro ändå. Men så kommer de dagar eller nätter när en ouppfylld längtan växer och vill ta plats. För mig känns det som om den växer mer ju mer man stoppar undan den. Därför tänker jag ibland att jag ska ta itu med den, prata om den och inte låtsas som att den inte finns.

Men var gör jag av min ouppfyllda längtan. Det som jag sörjer inte blev? Var finns ett forum för att prata om det och bara bli lyssnad på? I nuläget finns det två personer jag kan prata med. Vi djupdyker aldrig utan bara nuddar sådär försiktigt på ytan av rädsla att såra varandra, tror jag. Den ena personen delar jag samma ouppfyllda längtan med och den andra har en egen ouppfylld längtan. Därför blir vi extra försiktiga med varandra, tror jag, för att vi förstår att det som andra tror är ett läkt sår egentligen är öppet och bara dolt av ett fransigt plåster.

Tänk om alla började prata och öppna lite på sina sår. Jag menar inte att vi skulle vältra oss i elände, bara säga ”Ja, allt blev inte riktigt som jag hade drömt om och en sak sörjer jag lite då och då.” Eller om någon kommer med sin sorg till dig – bara lyssna. Det tror jag skulle göra det enklare att leva med en ouppfylld längtan. Finns det någon vän därute som känner igen sig så vet du/ni att jag gärna lyssnar – utan att proppa dit en lösning eller slå dig med kravet på tacksamhet. Det borde inte vara förbjudet att längta.

Helgen som var

2007-09-05T18:56:00.000+01:00

Helgen som gick…
…var fylld av upplevelser och känslor.
Förväntansfulla åkte vi från vårt hem mot staden där bröllopet var. Innan berättade jag för dottern och jag var ganska nervös för hennes reaktion. Tänkte att hon skulle bli ledsen att inte få vara med på bröllop. Vilken missbedömning…hon frågade hur många dagar vi skulle vara borta J Sen åkte jag med lätt hjärta och fick vara väninna, fru och bara Ulrika ett tag.

Bruden var strålande vacker och lika (eller mer) rörd än gästerna i kyrkan. Ceremonin var vacker och känslosam. Precis som det ska vara. Vi skojade om de små knytena med solrosfrön huruvida man skulle knyta upp dem eller kasta dem som de var… Sen utanför kyrkan var det en gäst som gjorde just det – kastade hela knytet!

En av höjdpunkterna på bröllopet var att få höra brudgummen sjunga. Den ynnesten har inte varit oss förunnad tidigare. Brudvalsen var också väldigt speciell liksom brudparet på tårtan som bruden egenhändigt gjort. Allt var personligt precis som det ska vara…eller som man vill det ska vara. För första gången på 5 år dansade jag offentligt med min man och det kändes toppen (trots att jag var lite halt och lytt).

På natten blev vi mer eller mindre utstädade ett litet tappert gäng. Sedan knallade vi till vandrarhemmet och mannen och jag hade svårt att låta kvällen ta slut. Så vi hade egen liten efterfest på rummet innan vi slocknade.

Söndagsfrukosten intogs med vännerna på ett närbeläget hotell. Gott och trevligt. Efter adjökramar gick vi med cosmoskatten och kollade in Nyköpings Hus. Jag ville ta en stenmur och placera på vår tomt. Tänk vad insynsfritt vi skulle få det då.

Efter vi lämnat av en mycket trött vän vid tåget åkte vi vidare till en annan god vän som bor i staden. Trodde vi…vi åkte och åkte och åkte….sen åkte vi in på mindre väg och mindre väg, grusväg, kostig…och så var vägen slut. Där hade de sitt land. Så nu vet vi att vår vän är alias Mulle Meck – som bor vid vägs ände J

Vi blev bjudna på lunch och sedan puttrade vi hem. Trötta och glada i hågen! Tack tant brud och brudgum för en härlig helg!

Min allra bästa vän

2007-08-29T18:55:00.000+01:00

Ibland undrar jag om vi tjejer föds upp med drömmen om vänskap och en bästa vän? Numera tror jag att det mer fokuseras på pojkvän och partner. Många är nog de tjejer som drömmer om att bli "räddade" av en man som ska göra ders liv mer begripliga och lyckliga. När jag var liten pepprades man med budskapet om "bossom friend". Dvs en hjärtevän och själsfrände som var en bästa väninna. Den stackars personen uppfyllde alla ens drömmar om en bästa vän och kunde fylla alla önskningar man kan ha på en vän. (Typ Anne på Grönkulla)

Nu när jag är "vuxen" fattar jag ju att det där är en omöjlig uppgift för såväl en partner som en vän. En enda människa kan inte fylla alla de sociala behov man har. Och huga att själv ha dessa krav på sig. Men ändå...ibland klingar det en önskan i kropp och själ efter den där närmsta väninnan. Hon som alltid finns där och aldrig sviker. Någon som man är väldigt viktig för och som alltid ser en som man är. Det finns säkert många som översätter allt det här till en önskan på sin partner, men så har jag aldrig sett det. Förräns nu....

Häromdagen så tittade jag med helt nya ögon på min man. Jag har underbara väninnor och manliga vänner, goa släktingar och bekanta. En fantastisk liten dotter, men min man.... Tja han får ju ta den sämsta delen av det som är mitt jag. När jag har irritation i kroppen är det ju han som råkar illa ut. Det är lätt hänt eftersom han finns där och dessutom står kvar. Och nog har jag klagat på min man ibland (vilket han har skäl att göra när det gäller mig med) men när det gäller - så står han alltid där!

Då slog det mig plötsligt....Trots mitt nära band till min mamma och mina vänner. Min allra närmsta vän i världen är min man! Han finns alltid där och vi pratar om ALLT. När jag är sjuk är han omtänksam, när jag är dum och snäsig står han kvar och uthärdar mig, alla mina känsloutbrott tar han med ro och han skrattar alltid åt mina skämt. Otroligt nog älskar han mig trots att han sett alla mina sämsta sidor, de sidor som inte alla sett. Vad mer är - han ger alltid sitt fulla stöd till det jag brinner för - mitt skrivande och musik. När jag drömde om ett piano så längtade han nästan ännu mer - för min skull! Ofta sticker jag texter under näsan på honom och han tar sig ALLTID tid att läsa det jag skrivit. Förut sa han alltid "Bra" om allt. Men nu får jag konstruktiv kritik och jag ÄÄÄLSkar det! Det känns som om han delar min passion och min dröm. Han inte bara delar den utan stödjer den.

Tja, jag antar att det här egentligen är en slags kärleksförklaring till min man? Och det kan han verkligen vara värd :)

Sista krönikan - krönika v34

2007-08-28T07:04:00.000+01:00

Livet är föränderligt och man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Nu blåser förändringens vindar in på Sméjournalen och det betyder att det här är sista krönikan från mej. (Såvida inte vindarna vänder.)

Det är svårt att skriva den sista krönikan när man har så många ämnen kvar att ventilera. Vad ska jag egentligen välja? Vad vill ni läsa om? Trafiksituationen i Eskilstuna som gör en yr och förvirrad? Mobbing – orsaker och finns det något som föräldrar och skolan kan göra? Det alltmer utbredda bloggberoendet? Hur det är att vara en samlingsgalen ekorre och bo ihop med en ännu värre hamster? Hur det kommer sig att inte bara idrottare verkar vara slut på arbetsmarknaden vid 35? Eller vad sägs om kommunikation. Hur vi kommunicerar människor emellan och kanske en dos av roliga missuppfattningar? Eller en sommarundran vi har i vår familj – vad har egentligen fästingar för existensberättigande?

Kanske kommer undertecknad att skriva alla dessa krönikor i framtiden. Möjligen i någon annan tidning kanske i denna. Mitt skrivandet kommer inte att upphöra eftersom det nästan är som syre för mig. Jag älskar att skriva och har verkligen tyckt om att ha en plats här i tidningen. Det har varit energigivande och roligt att så många har skrivit, ringt och kontaktat mig direkt på stan. Jag måste säga att jag har känt mig väldigt priviligerad och förvånad över att så många tagit sig tid att inte bara läsa mina ord utan också ge respons. Tack!

Under de här 3 åren har jag fått tycka, tänka och berätta fritt från hjärtat. Det får jag väl fortsätta med på min blogg. Nu närmast hoppas jag att ni håller tummarna för mig. När båda mungiporna hängde ner av ledsnad för att krönikörtiden var över så ringde Sveriges Television. Jag fick det glada beskedet att jag är en av 36 delfinalister i SVTs skrivartävling ”Slutet på historien”. Det känns jätteroligt, fast det blev knepigt att gå med en mungipa upp och en ner – klar Elvisvarning.

Slutligen hoppas jag att någon blivit berörd av det jag skrivit. Mitt syfte har aldrig varit att fördöma eller vara självgod. Däremot hoppas jag att någon blivit smittad av min nyfikenhet och kunskapstörst. Min förhoppning är att någon krönika har fått en läsare att leta vidare efter mer information eller skapat en diskussion på en arbetsplats eller i ett hem. Om mina ord blivit bilder och känslor hos er så är det glädje för mig. Ni som gett respons får gärna fortsätta göra det. Nu tittar jag nyfiket framåt för att se -vad väntar runt nästa hörn månntro? Hoppas något roligt och spännande väntar runt era hörn. Tack så mycket för den här roliga tiden!

Krönika vecka 33

2007-08-20T18:49:00.000+01:00

Coping – ett verktyg för stress och smärta?

Varför kan en del människor hantera stora kriser medan andra tappar fotfästet för mindre problem? Forskare menar att arv och utveckling under barn och ungdomsår har stor betydelse. Barn som ofta blir tröstade lär sig att bli lugna, klara och får därför lättare under hela livet att lugna ner sig när de blir upprörda.

Hur kommer det sig att vissa människor förblir friska trots stora påfrestningar? När man undersökte detta bland judar som överlevt koncentrationsläger fann man tre nyckelfaktorer: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. En människa med hög känsla av begriplighet kan göra olyckor och misslyckanden begripliga. En individ med hög känsla av hanterbarhet känner sig inte som offer för omständigheterna eller att livet är orättvist. När olyckliga saker händer går de vidare och tar nya tag. Den tredje faktorn är meningsfullhet. Alla tre faktorerna kan sammanfattas i – känsla av sammanhang. Människor med hög känsla av sammanhang visade sig klara allvarlig och långvarig stress utan att bli sjuka. Det låter intressant och jag undrar om vi kan lära oss av dessa människor?

Har vi möjlighet att påverka detta själva? Vad är coping? Många studier talar för att den strategi vi använder för att hantera vår situation påverkar vår livskvalitet. När något händer i livet som innebär en kris hjälper det om man hittar orsaken och sedan fattar ett beslut hur man ska hantera den. Coping – är ett samlingsnamn för hur människor hanterar kritiska situationer såsom stress och långvarig smärta. Det här låter spännande och jag letar ivrigt på Internet och i böcker. Jag finner då att det finns två typer av coping.

Om individen bedömer att situationen går att förändra är problemfokuserad coping mest effektiv. Det handlar om att samla information, fatta beslut, planera och lösa konflikter för att kunna ta hand om problemen som orsakar stress/kris/smärta. Medan känslofokuserad coping är att föredra om det handlar om att tolerera och acceptera situationen som den är. Finns det inte någon lösning på problemet inriktar man sig på att hantera känslorna som skapas. Och på olika sätt tränar man att acceptera situationen och se den i ett nytt ljus, att omvärdera läget.

Vad är syftet med coping? Syftet är att se mening och sammanhang, bearbeta känslomässiga reaktioner och ge beredskap för att möta svårigheter. En god copingkompetens är att ha tillgång till många metoder som kan användas effektivt och varierat. Med andra ord är det något vi kan lära oss och träna på för att vara bättre rustade inför kommande kriser.

Är det ett nytt sätt att tänka? Kanske är det ett sätt att hantera stress och smärta som fungerar. Möjligen är det ett sätt att inom vården synliggöra individens behov av sammanhang. Vi behöver mer än mediciner för att må bra. Det låter logiskt och rationellt, det gäller helt enkelt att inte låta smärtan äta upp livskvaliteten utan att ta ansvar för sitt liv och göra det bästa av situationen. Det låter kanske klämkäckt och hurtigt men man får spela med de kort som livet ger. Sedan får man hitta nya vägar vartefter och förändra sin syn på livet och drömmarna. Kanske handlar det om att träna sin förmåga i att se det ljusa i det mörka? Jag kan inte låta bli att tänka på vad min pappa alltid sa när jag var liten ”Vänd på steken” – dvs. försök se saker på ett annat sätt. Jag hoppas att alla kan hitta sin känsla av sammanhang och på det sättet bli bättre rustade för livet. Vill man vara krass så citerar jag en god väns motto – ”Det är bara att bryta ihop och gå vidare.”

Semester och frihet

2007-08-14T09:52:00.000+01:00

Vad är det som gör att det är så jobbigt att komma hem från semestern? För egentligen så älskar vi ju vårt hus, vår trädgård, våra vänner och vårt liv härhemma. Jag funderade på det när vi kom hem från Gotland och alla tre var lite upp-och-ner i humöret. Det är friheten helt enkelt. Den där friheten man känner på semester när inte MÅSTEn hägrar runt hörnet. Lilltjejen kan vara uppe sent, äta godis och glass - alla regler är också på semester liksom :)

Kanske är det också för att man då blir sammansvetsade och tillbringar dygnet runt tillsammans? För vi har verkligen tagit tillvara på de två ynka veckor det blev. Först hälsade vi på en god vän som köpt hus i Stavsjö. Det var jättefint och mysigt. Hon passade verkligen in i sitt nya hem.

Sedan var vi i tre dagar hos goda vänner i Linköping. Det blev mycket lek, prat och skratt. Det enda dåliga jag har att säga om den familjen är att de bor i Linköping istället för i vår stad! Dumt! Men jag ska nog locka hit dem snart igen :)

Det var så mysigt när deras kille och våran tjej stod i mörkret och viskade bus tillvarandra. Sen kom de och kittlade mammorna och skrämde papporna.

På älskade Gotland hann vi njuta av Sudersand och Fårö 3 dagar. Vi gjorde smycken, bröd och deltog i medeltida bröllop i Vikingabyn. I Roma Kungsgård blev lillflickan krönt till prinsessa. Självklart blev det flera dagar med guldvaskning, karuseller och Pippi på kneippbyn.

På öppningsdagen av medeltidsveckan gick vi längs strandpromenaden liksom tusentals andra och plötsligt stod en god vän ansikte mot ansikte med oss. Vi blev jätteglada och tillbringade kvällen i hans sällskap. Gladast var nog dottern :) Han är en stor idol för henne.

Lite medeltidsvecka hann vi med, fast inte lika mycket som förra året. Men vi hade våra klänningar och suktade efter andra klänningar som hängde på marknaden.

En liten panikutflykt hann vi också med. Jag fick nys om en skrivartävling där man kunde vinna pengar...viklet vi ä ri desperat behov av. Så vi ruschade in till Visby och bibblan. Där satt jag och skrev medan en liten unge sprang och röck i papper, drog ut sladdar m.m. Mamman struntade fullkomligt i honom. Inte lätt för en 3-åring att sitta och titta på i en timma!

Bibliotikarien tappade bort min utskrift och mitt dokument försvann i datorn. Lite annat spännande hände innan jag slutligen stod med utskriften i handen kl 17.15. Puh! Då visade det sig att alla brevlådor i Visby tömmer kl 17. Så då var det ilfart till postterminalen. Efteråt sa dottern - Du ska väl inte jobba imorgon mamma?

Nu har jag skickat bidrag till två skrivtävlingar i mitt liv och båda gångerna var det dramatik innan. nu tar jag nog paus från det och nöjer mig med sista krönikorna och bloggen.

Ni som läser min blogg, snälla gör ett litet avtryck med en kommentar. Det är så roligt med respons! Ha det gott!

Sommar och bloggpaus

2007-08-12T19:13:00.000+01:00

Det finns massor jag har lust att skriva om på bloggen. Sommarminnen och drömmar om framtiden, bröllop och tv-debut. Men nu har jag en deadline på min näst sista krönika och den ska vara insänd ikväll eller tidigt imorgon bitti. Jag har tyvärr inte börjat än... Är så otroligt harmonisk och då är det svårt att få till en krönika. Det går ju bättre om man är lite upprörd över något :)

Vi får se vad det kan bli. Kanske något om smärthantering, coping, bloggberoende eller något annat livsviktigt ;)

Vi ses snart bloggen!

Böcker lästa under juli månad 2007

2007-07-31T10:05:00.001+01:00

Snabba Cash/Jens Lapidus
Spännande roman om stockholms undre värld. Känns verklighetsnära och är intressant, men...jag vet inte jag har ett men... Jag kan inte riktigt förstå att boken blivit höjd upp till skyarna. Kanske är det språket som stör mig. Det korta - abrupta, det som numera är "inne". Som ordekvilibrist föredrar jag hela meningar med verb och hela baletten :)

Fördömd/Johanna Hildebrandt
Spänningsroman med övernaturlig touch. Gillar att lite av stämningen från Freja och hennes sejd kommer med.

Fågelbovägen 32/Sara Kadefors
En bok som rör vad som utmärker en god människa. Och kan man rädda någon som inte beter sig som ett offer? Jättebra bok, suverän bok att ha att diskutera. Kände att jag behövde någon mer som läst den direkt.

Duck City/Lena Andersson
Skruvad ironi om vårt samhälle och fokuseringen på mat, fetma, bantning och socker. Inte en favoritbok, men ok.

Fladdermössens by/Dario Fo
En biografi som koncentrerar sig på tidig barndom. Inte alls lika spännande som Dario Fos dramer.

Veckan som gått

2007-07-22T21:39:00.001+01:00

Hur beskriver man vår semestervecka i Dalarna och hembyn.
Kanske med några korta guldminnen som jag spar i hjärtat och tar fram när de behövs. Kanske till hösten.

Burrigt ljust hår nära guldfjunigt hår
de böjer sig ner i det gröna
kanske vi snart några smultron får
eller hittar en tusensköna

Guldfjunigt hår intill gråa lockar
sagor dansar genom skymningen
genom luften flyger rosa sockar
barnskratt hörs kvittra i kvällningen

Liten hand kryper in i stor
långsamt går de hand i hand
stor kärlek i lillflickan bor
till mormor och morfars land

Full fart och raka rör!

2007-07-15T19:10:00.000+01:00

Nu är det sommar tuta och kör! Eller nåt ;)

Vilka veckor vi har haft. Fullt upp varje dag med roligheter. I torsdags hade vi trevligt besök av malmköpingsvänner. Vi struntade i picnic och hade mysigt inomhus istället. På fredagen fick vi smålänningsbesök. Alldeles för kort, men jätteroligt! Sååå mycket roligare att få kramas på riktigt än i ett sms eller mail. Ina&Olof var lika underbara som vanligt! Tänk att en del människor kan man träffa 1 gång om året utan att det känns som det var längesen. Härligt med sådana vänner! Nu längtar vi att se deras hus också! I höst kanske.

På lördagen fick vi äntligen besök av Kinnan. Det var härligt att få se henne kliva av tåget sommarfräsch och glad. Vi hann luncha, promenera runt bland djuren i solskenet, spela spel i trädgården och grilla. Det var en härlig dag! Vi längtar att du ska komma tebaks igen!!

När vi hade vinkat av vår vän vid tåget for vi vidare till fest. Där fick vi prova lite ukrainsk mat och vin. Trevligt!

Idag har vi haft fixardag härhemma. Tvättmaskinen har gått för fullt, lådor har blivit rensade, bilen dammsugen och urstädad, kläder utrensade. Liten cykeltur hanns det med liksom handling och förberedelse av mat. Nu är det dags att packa lite kanske ;)

Imorrn far dottern och jag till landet. Ska bli mysigt! Mannen stannar i stan och pysslar med hus och jobb. Snart får han också semester. Då kanske det blir sol också! Vem vet :)

Vad är semester? Vad är svenskt?

2007-07-12T07:48:00.000+01:00

Semester känns som om det skulle betyda vila. Men är det någon som gör det? Vi har mest sprungit runt som hönorna i "flykten från hönsgården". Fast vi har haft roligt förståss. Vi hann med 5 kalas på en vecka. Inte alla hemma hos oss...bara 3 ;)

Nu kommer efterlängtat besök till helgen. Både på fredagen när det blir smålänningsbesök och på lördagen när varmt efterlängtad vän dyker upp. Tänk vad konstigt det är , ibland händer ingenting och ingen hälsar på och så helt plötsligt är det nån slags ketchupeffekt :) Jättekul! Får troligen besök från kungligheter också. Dottern är eld och lågor :)

Annars blir det väl en sväng till torpet med dottern eftersom mannen bestämt sig för att bara ha 2 veckors semester. Alldeles för lite, tycker jag, men han är ju vuxen. Tror att han tänkt sig en solresa i höst....men jag kan ju inte planera eftersom jag inte vet när SVT tänker boka in mig.

Ikväll har vi tänkte trolla fram solen och gå på picnic+ titta på veteranbilar. Jag vill ha en MG eller en Ford Cortina...om jag hade pengar..truddeluddeluddelej...Nej då skulle jag nog inte köpa en bil i alla fall utan dra iväg på en långresa. Ami drar iväg på resa till "land down under" dagen efter julafton. Och till mitt älskade Nya Zeeland ska hon också. Ååååå jag känner hur det ropar på mig att åka dit.. Dumma tomma plånbok. Ska köpa en ny plånbok full med pengar. Går det?

På lördag blir det ukrainsk fest och vi tänkte ta med något typiskt svenskt som present.....vilket innebär att vi inte köpt något. Vad är typiskt svenskt? Nån som har ett hett tips? Känns lite trist att köpa dalahäst, träskor med curbits eller sill &potatis....Hjälp??!!

Krönika vecka 27

2007-07-05T07:55:00.000+01:00

Vad är lycka?

När jag slår upp betydelsen av ordet lycka får jag svaret ”Lycka är en känsla. Se glädje.” Det är som en rörelse i kroppen som vi uppfattar som lycka eller glädje. Vad är det som får oss att bli lyckliga? Hög status? Pengar? Makt? Många barn? Det måste väl vara olika för var och en. En god vän frågade mig ”Om man hade tid och råd med allt skulle man bli lycklig då?”. Jag funderade länge på det och särskilt på om man kan mäta lycka, definiera känslan och finns det ett lyckorecept?

Sedan andra världskriget har det genomförts drygt 150 undersökningar om hur ekonomin påverkar välbefinnandet. Alla undersökningarna gav samma resultat – pengar har en mycket svag effekt på lyckan. Om man vinner en storvinst, blir man inte lycklig då? Människor som vunnit pratar om ett kort lyckorus i början som sedan lägger sig. De flesta stannar kvar i sina tidigare yrken och använder pengarna till att göra sig skuldfria. Många av dem talar om avundsjuka från omgivningen och en skuldkänsla om de är värda sin vinst samt att de nu är rädda för inbrott.

De flesta multimiljonärer vet att pengar kan göra människor olyckliga. Forskare menar att jakten på pengar och ryktbarhet minskar tillfredställelsen i livet, medan de som strävar efter bra relationer i vardagen mår bäst.

Många forskare menar att det som skapar lycka är TID. Har vi status, pengar, skönhet etc. men inte tid så känner vi ingen lycka. Många av de saker vi drömmer om (exempelvis båt, sommarstuga eller bilar) slukar tid, ger mer stress och i slutändan mindre lycka. Blir vi med andra ord lyckligare av att dra ner på konsumtionen, göra ingenting och njuta av det vi har?

För några år sedan skrev vetenskapsjournalisten Stefan Klein boken ”Lyckoformeln – vad vetenskapen kan lära oss om lycka.” Han menar att motgångar i en människas liv är oundvikliga, men att vi kan må bättre om vi lär oss hantera inre reaktioner och inte fastna i olyckskänslor. Han pratar om fysiska, kemiska och biologiska grunder till lycka. När vi blir lyckliga ler vi, blodet pulserar snabbare i ådrorna, hjärtat slår 3-5 slag snabbare per minut, hudens temperatur stiger en tiondels grad och blir fuktigare, fingrarnas darrning blir mjukare och musklerna i hela kroppen slappnar av. I blodet flödar dopamin, oxytocin och endorfiner. Är lycka en kemisk process?

Tanken har stor makt, menar Klein men det är inte förrän alla kemiska processer skett i kroppen som vi känner oss lyckliga. Han pratar om att inte låta sig domineras av negativa tankar utan ersätta med positiva. Detta kräver övning. De gamla grekiska filosoferna hade alltså rätt! Lycka är något man odlar, något man måste anstränga sig för att känna. Klein menar att det negativa systemet är starkare än det positiva, men med mycket träning kanske vi kan omforma fördelningen mellan eländeskänslor och lyckokänslor till 50/50 istället för 70/30.

Så vad ska jag egentligen svara min vän? Mycket pengar ger inte lycka, men man slipper oroa sig för räkningar och fundera på när man har råd att gå till tandläkaren. Hälsa påverkar våra drömmar om lyckan. För när man är frisk har man många önskningar och när man är sjuk har man bara en. Tid påverkar lyckan liksom hur man tänker och de relationer man har i vardagen. För egen del tror jag att det är viktigt att ha drömmar och längta efter det som finns i framtiden. Kanske handlar det om att i det mörka kunna ta emot det ljusa? Jag slutar med två citat från klokare människor än undertecknad. Dalai Lama säger: ”Om du vill göra andra lyckliga visa medkänsla. Om du vill göra dig själv lycklig, visa medkänsla.” Och Hasse Alfredsson säger: ”Det är varje människas förbannade plikt att vara så lycklig som han/hon kan.” Lycka till med lyckan!

Juniböcker 2007

2007-06-30T07:59:00.000+01:00

Böcker lästa under juni månad 2007
Frost/Roy Jacobsen
Torgest föds 993 på island. Han hämnas sin fars mördare och får fly Island. Boken förflyttar en bak i tiden och stundtals känns det som en vandringssägen och som man är där. Stundtals är det segt. Romanen Frost nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris.

Förlorade själar/Ian Rankin
Tycker verkligen om att läsa hans böcker och se hur det går för deprimerade kommissarie Rebus. Det är suveränt med en deckare som man inte kan ana upplösningen på. Jag gillar att bli överraskad och det blir jag.

Den ljuva giftkokerskan/Arto Paasilinna
Handlar om en gammal änka som blir terroriserad av sin systerson med vänner. Hon tar hämnd. Både mörk och rolig bok.

Jane Austen-klubben/Karen Joy Fowler
Trevlig bok som knyter ihop ett gäng kvinnor och deras liv i verkligheten med Jane Austens böcker. Har man inte läst Jane Austens böcker är det nog inte så givande.

Den oändliga visheten/Dalai Lama
Citat och klokheter från Dalai Lama. Kan inte ta till mig en del, men annat köper jag helt. "Vill du göra andra lyckliga visa medkänsla. Vill du göra dig själv lycklig, visa medkänsla."

Världens bästa mamma på 60 min/Rob Parsons
Rolig bok med kommentarer från föräldrar, mest mammor. Önskar att jag hade läst den när dottern var bebis. Det är så tabu att prata om det jobbiga när man har en liten efterlängtad bebis. Rekommenderas till nyblivna mammor som fortfarande tror på supermamman :)

Anhörig/Katerina JanouchTyckte den här boken var jättebra. Den gav mig verkligen någonting. Gillar det hon skriver om att det är ingen som ansöker om att vara anhörig. Och att allt handlar ompersonen som missbrukar, alla andra blir statister.

Mordet på Harriet Krohn/Karin FossumObehagligt skriven. En av de få böcker jag funderat på att inte läsa ut. Jag älskar deckare, men spänningen försvinner när mördaren är berättaren. Förstår idén, men det är svårt när den enda person man riktigt lär känna är otrevlig. Vem ska man sympatisera med?

Svart som natten/Ann CleevesOj! Vad spännande, jag blev nästan lite mörkrädd när jag läste den. Jag vill gärna läsa nästa bok och jag är nyfiken på Shetlandsöarna som jag inte vet något om.

Nu är det klart!

2007-06-27T17:00:00.000+01:00

Jag får äntligen berätta för världen! Något roligt har hänt.. När jag stod i kassan på ÖB och skulle betala ringde mobilen. Jag trodde det var min man och svarade därför trots att jag höll på med pengatransaktion samtidigt. Tappade nästan allt när det var Sveriges Television som ringde. Jo det är sant!!

Tidigare i år skickade jag för första gången in ett bidrag till en skrivartävling. SVTs "Slutet på historien" där man skulle avsluta en känd författares historia. Det kom in över tvåtusen bidrag. Jag är nu en av 36 delfinalister. Dvs vi är 6 delfinalister på varje historia.

Jag slängde mina enkronor och plånboken i kassen och gick ut och fortsatte samtalet. Det var inget skämt utan på riktigt! När jag kom hem la jag kassen med pengarna i brevlådan...logiskt värre och hämtade dottern på dagis. Hon hade inga invändningar, snällt barn, till att vi måste cykla förbi ICA och hämta pengar i brevlådan (ingen förvåning heller - luttrat barn) för att återvända till ICA och handla... Så kan det gå :)

Nu har jag fått kontrakt på full sekretess och inget får komma ut om vad mitt avslut handlar om osv. Däremot har jag idag fått ok från SVT att berätta att jag är delfinalist. Det känns stort, overkligt och spännande! Känns faktiskt lite som när jag hade fött dottern...då väntade jag på att någon skulle ta henne ifrån mig. Faktum är att jag får en känsla av att sitta här och ljuga när jag skriver det här... Måste nog gå och läsa kontraktet igen. Men kom ihåg - sekretess!! Fast inte gällande att jag är delfinalist förståss... Pirr i magen!

Livet är upp och ner...

2007-06-25T22:39:00.000+01:00

det här verkar bli en väldans turbulent vecka. Visste ju redan innan att det skulle bli lite stressigt med 5 kalas på 9 dagar...men det var ju också roliga saker.

Nu har jag fått två meddelanden på kort tid som gungar min värld. Inte som förra året med sjukdomar och elände...men sådant som påverkar min syn på mig själv och det jag vill göra med mitt liv.

Det verkar nämligen som om jag inom en tid inte längre kommer att vara krönikör. De får inte längre anlita externa krönikörer och det betyder välan att jag numera får endast titulera mig f.d. krönikör...snyft... Kanske jag får kalla mig författare innan nästa års slut? Kanske väntar något nytt runt hörnet...eller är jag ingen nu?

Midsommarhelgen..

2007-06-24T22:33:00.001+01:00

var lugn och mysig. Vi puttrade iväg på förmiddagen till föräldrarna. Där intog vi lätt lunch innan vi trots förutspått regn klädde oss i midsommarklänningar....med jeans under :)

Sen bidde det dans runt midsommarstången. Fast jag tror att dansledaren hade tagit lite snaps till sillen eftersom han tyckte vi skulle dansa "små glosorna och glisarna".

Många skratt, lotter och kaffekoppar blev det. Härligt också att ingen bryr sig om vädrets makter denna dag. Spelar ingen roll om det regnar - det ska dansas och vara ute ändå! Basta! Mötte en mamma och barn där barnet gnällde - Det regnar mamma... - Det gör väl inget, det är ju midsommar! svarade mamman.

Väl hemma gjorde vi god midsommarmiddag med förrätt, varmrätt och efterrätt. Mumsigt värre. Lördagen blev lugnare med ett besök hos syster med familj. Idag söndag gick tiden långsammare, på ett bra sätt. Vi hann göra en hel del faktiskt. Jag rotade på vinden efter mina gamla barbiedockor...hittade dem...eller delar. Hur var jag som barn egentligen? I en väska låg kroppar, i en annan armar och ben och i en tredje huvuden och hår. Dottern tyckte det var roligt. Själv tyckte jag det var inte så lite creepy... Dessutom åkte vi till gammal gård som nyligen blivit kulturreservat. Lustigt ord...får en att kika efter indianer bakom björkarna.

Hur kommer det sig att tiden går olika fort under olika dagar och olika perioder av en dag? Finns det någon teknisk förklaring tro? Eller filosofisk?

Dags att sussa

Allt eller inget eller nånting mittemellan?

2007-06-20T12:00:00.000+01:00

Nu har det kommit. Telefonsamtalet jag drömt lyckodrömmar och mardrömmar om. Det hände helt plötsligt en vanlig onsdag. Där stod jag i kassan och skulle just betala när mobilen ringde. Redan innan kände jag ett pirr i magen...som om jag hade på känn att det var ett speciellt samtal. Det var det.

I mina drömmar stod jag inte i kassan när jag svarade. Det är svårt att höra, betala och packa ner varor samtidigt... Jag missade halva samtalet och undrar nu vad som egentligen sades? Ska jag ringa upp och fråga? Vänta på mer information?

Och hur ska jag göra nu, ska jag berätta för människor omkring mig? Ska jag låta dem ana att ett samtal ägt rum som vände min mage upp och ner. Eller ska jag berätta ALLT vad som sades, av det jag minns alltså. Mitt andra alternativ är att inte säga någonting alls. Lite Greta Garbo stilen kanske... Eller så blir det min stil....prexis såhär. En liten aning om att något hänt. Jag tror att jag helt enkelt måste smälta det själv och sedan ta in lite information. Undrar ni vad det är? Ni får undra ett litet tag till. Men jag lovar att berätta för nära och kära...kanske i höst?

Krönika vecka 25

2007-06-19T07:56:00.000+01:00

Funderingar kring Sveriges Nationaldag

Sveriges Nationaldag har passerat, men fortfarande hör man folk diskutera dagen. Många frågar sig varför 6e juni blivit helgdag och hur man ska fira. Jag har hört många kommentarer om att det är en konstruerad dag utan traditioner. Har vi inte traditioner redan? Jag blev intresserad av frågorna och började leta i böcker och på Internet. Det här är vad jag fick fram.

Varför 6e juni? Det finns flera angivna skäl, här är några:

· Gustav Vasa tågade in i Stockholm den 6 juni 1523. Unionen med Danmark upphörde och Sverige blev en självständig stat.

· 1809 års regeringsform utfärdades den 6e juni .

· På Skansen i Stockholm anordnade Arthur Hazelius 1893 en vårfest som pågick i flera dagar. Firandet avslutades på Gustavdagen 6e juni. År 1895 tågade mer än två tusen flaggviftande skolbarn och stockholmare till Skansen. Traditionen fortsatte fram till första världskriget.

· Premiären för Svenska Flaggans officiella dag ägde rum på Stockholms Stadion 1916 6e juni. År 1963 flyttades firandet till Skansen, där ett parallellt firande hade pågått sedan 1893 den 6e juni.

· Den nuvarande regeringsformen och riksdagsordningen antogs av riksdagen 6e juni 1974.

En del svenskar kan ju tycka att det känns lite knepigt att fira Gustav Vasa, eftersom han var en kung som krossade fler svenska folkuppror än någon annan. Då kanske vi kan välja att fira regeringsformen? Eller svenska flaggans?

Varför blev det nationaldag och helgdag 6e juni? Svenska flaggans dag blev år 1983 nationaldag och 2005 en arbetsfri helgdag. Enligt regeringen var syftet att lyfta fram svenska språket, svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällssystemet. Tanken var att svenska folket skulle ha något att samlas kring och att nysvenskar skulle ha en dag att fira sitt medborgarskap. I nuläget är det mer en politisk nationaldag, en politisk helgdag och inte en folkfest.

Varför försvann Annandag pingst som helgdag? Att det blev just annandag pingst som fick utgå och inte någon annan helgdag beror till stor del på invändningar från Svenskt Näringsliv som menade att de andra förslagen skulle påverka Sveriges ekonomi negativt. Fackföreningar protesterade mot 6e juni eftersom det skulle innebära färre arbetsfria dagar. Företrädare för kyrkorna är missnöjda med att annandag pingst förvandlats till vanlig arbetsdag. Men beslutet gick igenom med riksdagsmajoritet.

Hur firar vi nationaldagen? De flesta svenskar gör vad de skulle göra en fin försommardag. Årets nationaldagsfirande var det största hittills. I Stockholm blev det sammandrabbningar mellan rasister och antirasister. Kanske borde man fundera på om det ska vara högerextremisternas dag eller alla svenskars dag. En nationaldags syfte är väl att vara samlande och inte splittrande. Men eftersom det är en helgdag som inte vuxit fram underifrån så tar det nog ett tag innan det blir ett trivsamt firande överallt i Sverige. När jag tittade mig omkring i närområdet såg jag många som arbetade i trädgården, fixade med bilen, hade picknick, grillade och åt glass. Varför skulle det vara bättre att vifta med flaggor som norrmännen gör eller dricka skumpa och smälla av fyrverkerier som fransmännen gör? Kanske är det en sorts svensk nationalism att påta i trädgården, grilla och äta glass. Isåfall kan vi fortsätta med det och göra till vår tradition på nationaldagen? Sedan, oavsett riksdagsmajoritet, så har vi vår svenska folkfest i midsommar. Varför vi firar midsommar? Det är en helt annan historia. Glad midsommar!

Krönika vecka 23

2007-06-10T10:21:00.000+01:00

Vi hade en sambo

Vår sambo hette/heter Albin. Han delade rum med min dotter och bodde hos oss i några veckor. Albin gjorde inte så mycket väsen av sig direkt. Han åt maten vi gav honom, vilade, filosoferade, badade och sov. Han älskade att sola då låg han och sträckte upp huvudet mot solen, som om han ville komma närmare. Vi tyckte att han var ganska trevlig, men han sa aldrig någonting. Vad tänkte han på? Vad tyckte han om oss egentligen?

Min dotter påstår att han blinkade med ögonen och att det var hemliga tecken. Vi kom på honom med att sträcka ut tungan ibland. Retades han? Vem vet! Tycker ni vår förra sambo verkar lite inbunden och knepig? Det kan bero på att han har fyra ben och ett fläckigt skal. Han är en rysk steppsköldpadda, som gillar att gräva och äta maskrosor.

Trots att han var så tystlåten tog han stor plats i mina drömmar. De flesta drömmar handlade om att han förvandlades och blev enormt stor eller till en monstruöst lång och fet boaorm. På nätterna tassade jag ofta upp och kollade– Albin var fortfarande en liten sköldpadda. Puh!

Skälen till att vi lånade honom var flera. Dels tyckte både jag och min dotter att det skulle vara roligt. Dels tänkte jag nog att hon skulle bli lite avskräckt och tycka det var jobbigt. Så dumt! Hon är ju så liten att det blev jag som tog hand om sköldpaddan. Ibland undrar jag över hur livet kan bli som det blir t.ex. en dag när jag stod i ösregnet och världens sötaste diktator stod på trappan och pekade vilka maskrosor jag skulle plocka.

Nu har Albin flyttat hem igen och det var ett väldigt ledset ansikte på min dotter. Men så tappade hon sin älskade rosa plånbok rakt ner i Albins badvatten....precis när han hade bajsat!!! Det tyckte hon var superduperäckligt, men det blev lite enklare att skiljas från Albin. Ibland är små missöden till hjälp. Aldrig trodde jag att jag skulle skriva en krönika om en reptil. Jag citerar en god vän: – Livet är en god läromästare och lite busig ibland!

Nationaldagen

2007-06-06T22:18:00.000+01:00

Vad säger man egentligen..det här är ju så nytt. Att vara ledig för att fira nationaldagen - hur gör man, vad gör man? Säger man God Nationaldag, Trevlig Nationaldag eller kanske bara hejja hejja....

Det verkade som om de flesta av våra grannar firade med att jobba på huset eller i trädgården. Vi höll oss i skuggan på framsidan och satte ut ett bord+stol till vår lilla prickiga tjej. Inte lätt med svullna soleksem när det är soligt. Hon satt där och klippte, tejpade och sjöng medans jag och mannen strök på ännu ett lager färg på utemöbeln. Äntligen ser eländiga bordet inte lika eländigt ut.

Frågade min familj om deras drömyrken. Om de fick välja vad som helst utan hinder. Min man svarade rallyförare och min dotter skattkartsritare. Vad jag sa? Författare förståss!

Helt plötsligt fick jag en såndär galen vision. När vi målat vår utemöbel blå, tänk om det kunde bli mitt grekiska hörn? Då kunde jag få en plats att äta tsatsiki på och drömma mig bort till Grekland. Jag såg för mig sandstensplattor under de blåa möblerna. Stora grekiska krukor runtom med exotiska växter. Kanske någon liten palm och ett träd med citroner i. I hörnet en vinstock och....

Jag får nog lugna mig och helt enkelt se fram emot att måla staketet istället...och sista lagret på utemöbeln. Nu är i alla fall trappräcket klart. Konstigt att det tar så lång tid för tre plankor och några metallpinnar... Fint blev det i alla fall.

Nu ska jag drömma om grekiska hörnet. Det är bra att ha visioner, sa jag till min man som fick en sån där panikslagen blick när jag började drömma om hur det ska se ut!

Jävla kropp!

2007-06-03T10:00:00.000+01:00

Ibland är det för j-igt när kroppen bestämmer åt mig. Då vill jag gärna byta kropp. När jag var liten fanns det ett TV-program som hette Reservdelsmänniskan. Jatack, jag vill gärna ha några reservdelar...

Som jag hade längtat att få träffa tjejerna idag. Men näe det blev inte av. De var jättegulliga och smsade mig när de var på Fjäderholmarna...men det var ju inte riktigt samma sak. Och ibland oroar det mig att människor omkring mig kanske tror att jag inte VILL. Usch kommer ihåg ett motto när jag var på smärtkliniken "Det gäller att vilja det man kan, inte kunna det man vill!" Så himla balanserat och klokt så man vill spy!

Bäst jag slutar skriva innan jag kräks ur mig nya fina ord...Det är så sant som det är sagt. När man är frisk har man många önskningar, när man är sjuk har man bara en.

Massor med kramar till de underbara tjejerna, som jag hoppas inte ger upp på mig!

Hjälp är det sommar??!!!

2007-06-02T09:17:00.000+01:00

Var hos sjukgymnasten igår och hörde honom säga - Nej då är det ju midsommar! Insåg att det är knappt 3 veckor tills dess. Betyder det att sommaren börjat? När gjorde den det? Varför hinner man aldrig med att fatta det? Min optimistiska sjukgymnast sa helt krasst att - Jodå nog är det sommar och snart är den slut!

Varför får man alltid hjärtklappning när nån säger så? För att sommaren ska infria så många drömmar kanske? Eller för att det är så härligt när en hel sommar av löften ligger framför en.

Just nu är jag lite depp över tillvaron. Vi har varit sjuka länge och jag känner mig inte okej än. Längtar efter att träffa tjejerna och hoppas att jag kommer iväg till dem imorrn. Längtar efter er!

Annars....sovit dåligt och vaknade lite på fel sida idag. Det känns ovant. Känner mig lite bitter, butter och grinig. Tur att man inte mår så här jämt, är rätt jobbigt. Men jag har en liten glad hottentott som springer runt mig och då går det inte att tjura alltför länge. Hon och mannen har haft frisering och hon skuttar omkring med typ 10 hästsvansar åt alla håll. Hon är underbar! Hugger till i mitt hjärta ibland när jag ser på henne. Jag önskar att det fanns fler runtomkring oss som brydde sig om henne och såg hur ljuvlig hon är. Det har varit många som jag stått nära och älskat och brytt mig om, men jag känner att jag dragit mig undan lite. Kanske av besvikelse att inte min dotter får den uppmärksamhet och kärlek jag önskar från omgivningen. Kanske är det helfel och jag borde ösa mer kärlek åt alla håll och inte önska något tillbaks.... Men ibland är det svårt att vara klok och glad när det gör ont i hjärtat. Får väl läsa lite Dalai Lama och hamna i jämvikt med kosmos :) Man kan inte få allt här i världen även om jag önskar att min dotter får allt gott! Nu ska jag äta nåt sött och pussa min dotter så jag blir på bättre humör. Ciao!