Sju

...saker som ni kanske inte vet om mig... Metterillion skrev om det på sin blogg och jag tänkte försöka följa utmaningen.
1. Jag har jobbat som parktant
2. I min ungdom dansade jag klassisk balett, folkdans, stepp och jazz. (inte samtidigt)
3. På min mammas sida är jag släkt med Kolmodin som skrev "Den blomstertid nu kommer"
4. Jag har ridit barbacka på skenande häst, skumpat på kamel som vägrade stanna och simmat med delfiner.
5. Bert-Åke Varg har slickat mig på handen...usch.
6. Min barndomsidol Charlie Norman skrev autograf till mig när vi sprang på varandra.
7. En stor dröm är att skriva en roman och få den publicerad...Nä...det vet väl alla...
7. Min dotter kommer först på alla listor... Nä det vet väl alla också...
7. Jag har hjulat ner i ett orkesterdike....:) Inte allmänt känt!

Känslosvängningar

Riktigt starka känslosvängningar blev det igår. Först var jag till barndomsstaden på begravning och begravningskaffe samt minnesstund. Sedan åkte jag hem i mörkret. Väl hemma bytte jag bara tröja och lämnade min väska samt hämtade present. Sedan till dammiddag och 40-årsfirande. Jag hade samlat till present från två bokcirklar eftersom jag är med i båda. Och skrivit en liten dikt. Hade tänkt hålla ett litet tal, men det räckte jag inte till igår. Tror inte födelsedagsbarnet hade väntat sig det heller..de flesta trodde inte jag skulle komma..Men jag är glad att jag gjorde båda sakerna fast det var sådana kontraster.

Lenas avsked var sorgligt, fint och känsloladdat. Begravningen var varm och kärleksfull med känslig solosång, personlig predikan, äkta sorg. Många är vi som kommer att sakna henne. Jag är glad att jag fick privilegiet att känna henne och inneslutas i hennes värme och omtanke.

Det var mycket tårar, prat och skratt igår. Häftiga svängningar men livet består ju av båda delarna. Fast idag har jag inte orkat känna något alls...bara lufsat runt. Fast dottern och jag har lyckats göra två kuvert med brev och hoppas att mottagarna blir glada.

Hade med mig mitt lilla lekdragspel i barndomshemmet. Fick det när jag fyllde 5 år. Nu har min dotter fått det och spelar glatt på det.

Nu har vi ätit pizza och tittat på filmen Surfs up. surfande pingviner...
Spelen efteråt var roligast :)

Imorgon kanske jag gör något igen... Ha en bra helg alla goa människor!

Kan man vinna något åter som man inte hade förlorat?

Jag vet inte, men i helgen kändes det som jag fick jackpot igen. Två superunderbara kvinnor som jag fick umgås med under fredag och lördag. Även om vi hörs över våra bloggar, en hel del sms, mail och enstaka telefonsamtal så är det INTE samma sak som att ses på riktigt. En skriven "kram" är inte alls så varm och härlig som en riktig. Och de här tjejerna kan kramas på riktigt - sådär länge...

När jag kom till staden visste jag inte alls vad som väntade mig - allt var överraskning och jag som inte är överförtjust i överraskningar var inte orolig alls. Det här är två vänner som jag litar stenhårt på och de vill mig bara väl. En sån trygghet att kunna känna så!

vi drack drinkar och pratade skit på en bar. Sov lyxigt på hotell...eller låg i alla fall i sängarna, sov inte så mycket pratade desto mer. Hotellfrukost är som alla vet en sån där njutning... Att få välja vad man vill, skita ner hur mycket porslin som helst och bara njuta. Mums!

Sen bidde det powerwalk...för några av oss ;) Och jag hade nog anat att den ena vännens passion skulle vara med på schemat. Men jag hade inte väntat mig att det skulle vara som det blev. Vi dansade afrikans dans till djembe och bastrumma. Härliga rytmer som liksom fortplantade sig i kroppen och fick huvudet att bli tomt på oroliga tankar och bara fyllas som av trans. Inte vet jag hur det såg ut när jag svängde omkring men det var en lycka att inse att jag faktiskt kan dansa trots min trasiga kropp. Det Gick! Har saknat dansen så i mitt liv och så dök den upp där igen och tittade fram. Lösninge är ju att dansa en annan dans och på ett annat sätt - så självklart! Ledaren för dansen var uuuuunderbar! Yppig och glad putade, vickade och dallrade hon med hela sin kropp och inspirerade oss alla att släppa våra hämningar. Och faktiskt - det gjorde inte alls ont i min kropp den blev bara glad och avslappnad!

Lyxigt fick jag ha det och blev bjuden på både lunch och fika innan det var dags för avslappning och bubbel till massor av tända ljus. Mysigt, nära och intensiv var hela helgen! Och god förståss - läckra landgångar åt vi efteråt innan det var dags för mig att skumpa hem i natten. Tänkte på mina vänner hela vägen hem. Vilken tur jag har som har träffat dem och vilken tur att jag fortfarande har er kvar trots allt skrutt i livet som kommer emellan. Visst har vi mycket jobbigt att bära just nu alla tre, men ändå är det ju det som är vänskap. Det har de lärt mig faktiskt...att kunna både skratta och gråta tillsammans är en gåva! TAck!

Vad jag vann tillbaks som jag inte hade förlorat? Jag fick tillbaka dansen i min kropp som jag trodde var ett avslutat kapitel för mig. Jag vann tillbaka närheten till vännerna som jag inte hade förlorat. Storvinst och jackpot alltså! Tack underbara hjärtesystrar! Jag tror att vissa möten mellan människor är förbestämda och jag är säker på att det var så den där gången...på den där festen...minns ni? Fniss... Kramar och tusen tack för allt!