Nu är lilltjejen och jag dunderförkylda och febriga. Igår försökte hon göra nåt litet svanhopp från soffan som hon brukar. Men igår flög hon som en fågel i en vid båge och landade på hakan....ajajaj...
Idag är vi halta och lytta och inlägget blir kort! Ha det gott igelkott!
fredag 25 april 2008
torsdag 24 april 2008
Jag vill va fri som en fågel!
Sjöng min dotter i lördags när hon och jag åkte tillsammans med en pilot och min systerson i en Cessna på 300 meters höjd. Systersonen fick spaka själv och det var extra spännande eftersom han aldrig flugit över huvud taget. Lilljäntan trodde jag skulle må dåligt, men hon var upprörd att 40 minuter gick så fort!
Skruttigt har det varit i kroppen ett tag, men knoppen fick sig en energipåfyllare igår av bokcirkeltjejerna. De var härhemma fikade, pratade och skrattade. Det är häftigt när 6 kvinnor samlas utan man och barn och pratar om allt mellan himmel och jord. Lite läskiga samtals ämnen hade vi på slutet så att alla fick följas på väg hem i beckmörkret.
Idag har dottern och jag lekt med datorer. Jag har roat mig med räkningar men blir lätt distraherad av hennes skärm som är bra mycket roligare. Hon spelar ABC med Krakel spektakel. Ganska lätt för henne som imorse läste en liten bok för mig!
Vi är lite förkylda idag så nu ska vi skopa i oss massor med glass. För det vet väl alla hur nyttigt det är när man är förkyld? Jättejättesuperdupernyttigt förståss!
Skruttigt har det varit i kroppen ett tag, men knoppen fick sig en energipåfyllare igår av bokcirkeltjejerna. De var härhemma fikade, pratade och skrattade. Det är häftigt när 6 kvinnor samlas utan man och barn och pratar om allt mellan himmel och jord. Lite läskiga samtals ämnen hade vi på slutet så att alla fick följas på väg hem i beckmörkret.
Idag har dottern och jag lekt med datorer. Jag har roat mig med räkningar men blir lätt distraherad av hennes skärm som är bra mycket roligare. Hon spelar ABC med Krakel spektakel. Ganska lätt för henne som imorse läste en liten bok för mig!
Vi är lite förkylda idag så nu ska vi skopa i oss massor med glass. För det vet väl alla hur nyttigt det är när man är förkyld? Jättejättesuperdupernyttigt förståss!
fredag 18 april 2008
Interna undersökningar...
..är något jag gärna utför. Det är intressant att testa sina teorier och tankar på omgivningen. Att slå upp i en statistikbok däremot tycker jag är helt ointressant. Det är min näromgivning som kittlar min nyfikenhet.
Ni har säkert redan märkt det om ni läst mina inlägg. Senaste var det ju lämningar från julen. Nu har jag frågat runt om minnet. Många föräldrar lägger både tid, pengar och tankemöda på att hitta på så roliga semestrar/helge/utflykter som möjligt för sina små barn. Det är färdiga paket som Skara sommarland, legoland och utlandsresor. Förhoppningsvis gör föräldrarna det inte "bara" för barnens skull utan också för att de själva tycker det är kul. Varför skriver jag så?
Jo, enligt min interna lilla undersökning har de flesta sina första minnen från 5-6 årsåldern. Det innebär alltså att alla de tjusiga planerna/resorna innan inte existerar för barnen förutom i form av fotografier och det föräldrarna berättar om. Är allt bortkastat? Nej självklart inte. Enligt min egen erfarenhet så minns jag inte alla turistattraktioner vi sett men jag minns små episoder och framför allt minns jag att mina föräldrar velat mitt bästa. Jag minns inte första gondolfärden i Venedig eller promenaden över suckarnas bro, men jag minns min mammas händer som smorde in min solbrända hud med nivea på kvällen. Jag minns min pappas sommarskratt. Faktiskt så minns jag ljuden från campingar i Italien och smaken av kall fanta citron.
Ofta verkar våra minnen vara förknippade med flera sinnen - lukt, ljud, smak osv. Eller när något traumatiskt hänt. Enligt många försåsigpåare så är de första 5 åren av ens liv oerhört viktiga för vår framtid. Så kanske är just turen upp i eiffeltornet onödig men inte omtanken inför den. När uppstod era tidigaste minnen? Vad var det? Berätta gärna för en nyfiken privatundersökare :)
Ni har säkert redan märkt det om ni läst mina inlägg. Senaste var det ju lämningar från julen. Nu har jag frågat runt om minnet. Många föräldrar lägger både tid, pengar och tankemöda på att hitta på så roliga semestrar/helge/utflykter som möjligt för sina små barn. Det är färdiga paket som Skara sommarland, legoland och utlandsresor. Förhoppningsvis gör föräldrarna det inte "bara" för barnens skull utan också för att de själva tycker det är kul. Varför skriver jag så?
Jo, enligt min interna lilla undersökning har de flesta sina första minnen från 5-6 årsåldern. Det innebär alltså att alla de tjusiga planerna/resorna innan inte existerar för barnen förutom i form av fotografier och det föräldrarna berättar om. Är allt bortkastat? Nej självklart inte. Enligt min egen erfarenhet så minns jag inte alla turistattraktioner vi sett men jag minns små episoder och framför allt minns jag att mina föräldrar velat mitt bästa. Jag minns inte första gondolfärden i Venedig eller promenaden över suckarnas bro, men jag minns min mammas händer som smorde in min solbrända hud med nivea på kvällen. Jag minns min pappas sommarskratt. Faktiskt så minns jag ljuden från campingar i Italien och smaken av kall fanta citron.
Ofta verkar våra minnen vara förknippade med flera sinnen - lukt, ljud, smak osv. Eller när något traumatiskt hänt. Enligt många försåsigpåare så är de första 5 åren av ens liv oerhört viktiga för vår framtid. Så kanske är just turen upp i eiffeltornet onödig men inte omtanken inför den. När uppstod era tidigaste minnen? Vad var det? Berätta gärna för en nyfiken privatundersökare :)
måndag 14 april 2008
Efter regn kommer sol...och regn igen
Idag har vädret skiftat för varje gång jag tittat ut genom fönstret. Variationen kan man inte klaga på. Att det ändå börjar bli vår ser man på alla småbuketter som står på vårt köksbord - violer och tussilago som lilltjejen plockat.
Helgen blev lugn med ett litet besök på brandstationen där dottern hoppade in och ut ur olika räddningsfordon. Det var inte öppet hus på brandstationen - det var en invasion! Hjälp så mycket folk och barn!
Utanför stod en polis och hade stort tålamod med alla barn. Det var nog många små människor som bestämde sig för att bli stora människor i uniform den dagen.
Handen börjar se normal ut - Bara lite vinröd som dottern sa.
Äntligen har tomtetyget på kökssoffan blivit utbytt mot ett vackert blått med gul/orangea rosor. Vi blev helnöjda.
Nästa helg hoppas vi få besök av gudsonen. Kanske får vi luft under vingarna också :)
Har någon av er rester från julen framme? Liten intern undersökning ;)
Helgen blev lugn med ett litet besök på brandstationen där dottern hoppade in och ut ur olika räddningsfordon. Det var inte öppet hus på brandstationen - det var en invasion! Hjälp så mycket folk och barn!
Utanför stod en polis och hade stort tålamod med alla barn. Det var nog många små människor som bestämde sig för att bli stora människor i uniform den dagen.
Handen börjar se normal ut - Bara lite vinröd som dottern sa.
Äntligen har tomtetyget på kökssoffan blivit utbytt mot ett vackert blått med gul/orangea rosor. Vi blev helnöjda.
Nästa helg hoppas vi få besök av gudsonen. Kanske får vi luft under vingarna också :)
Har någon av er rester från julen framme? Liten intern undersökning ;)
onsdag 9 april 2008
April, april...
... Nog ska det vara omväxlande väder i april, men imorse var det bra konstigt. Igår kväll snöade det för fullt och vi trodde nog det skulle smälta bort till idag. Men imorse vaknade vi till en gök som sa ko-ko ko-ko med en besynnerligt ledsen stämma. Och inte var det så konstigt när hela världen var vit! I lördags grillade vi och var utomhus hela dagen och idag funderade vi på pulka till dagis... Omväxling förnöjer ;)
Här har annars varit mycket action...en hel del olyckor med lilltjejen och idag tappade jag balansen och stack in min högerhand och värmde den lite extra i brasan... Aj, kan man säga. Nu hoppas vi på en lugn helg med sol!
Tänk vad vädret påverkar människor. När solen och våren kommer ser de flesta vuxna lite gladare ut, ända tills de kommer på hur mycket jobb det blir i trädgården :) Barn blir glada av sol, regn och vattenpölar och snö. Min lilla tjej brydde sig inte särskilt att det var blötsnö när vi kom hem. -Hur länge får jag lägga mig i snön? Var hennes enda kommentar. Så nu hänger det mycket kläder på tork och en glad tjej med röda kinder sitter och spelar spel med en kompis. Lika glada inomhus :) Där har vi vuxna lite att lära oss...Barn är intelligenta livsnjutare!
Här har annars varit mycket action...en hel del olyckor med lilltjejen och idag tappade jag balansen och stack in min högerhand och värmde den lite extra i brasan... Aj, kan man säga. Nu hoppas vi på en lugn helg med sol!
Tänk vad vädret påverkar människor. När solen och våren kommer ser de flesta vuxna lite gladare ut, ända tills de kommer på hur mycket jobb det blir i trädgården :) Barn blir glada av sol, regn och vattenpölar och snö. Min lilla tjej brydde sig inte särskilt att det var blötsnö när vi kom hem. -Hur länge får jag lägga mig i snön? Var hennes enda kommentar. Så nu hänger det mycket kläder på tork och en glad tjej med röda kinder sitter och spelar spel med en kompis. Lika glada inomhus :) Där har vi vuxna lite att lära oss...Barn är intelligenta livsnjutare!
fredag 4 april 2008
Skrivarträff och teater
Igår var dottern och jag på teater. Insåg att jag borde säga till henne att sitta ner och inte stå upp, men hon skrattade sådär ända från tårna så jag ville inte störa :) Det var det bästa med teatern, att se min lilla tjej skratta så hon fick ont i magen och tårarna kom i ögonen. Härligt!
Idag liksom under veckan har vi producerat prinsessaker. Hittills har det blivit Tingelings trollspö, 4 Jasmin-armband och en prinsessmask. Spännande va?
I onsdags hade vi vår andra skrivaträff. Det är såå kul! Och efteråt tänker jag att det vore toppen sätta sig och skriva direkt efteråt..men det blir aldrig så. Ändå - att träffa människor som gör en glad och ger inspiration är härligt! En av de berömda energikickarna :)
Vad är det som gör att vissa människor dränerar oss på energi medan andra verkar fylla på till brädden? Ska man bryta kontakten med energivampyrer och bara omge sig med energipåfyllare? Eller hur hittar man en bra balans? Härligt att det finns så många människor som gör att det bubblar av glädje i en.
Just nu tittar jag på en liten sådan människa! :)
Idag liksom under veckan har vi producerat prinsessaker. Hittills har det blivit Tingelings trollspö, 4 Jasmin-armband och en prinsessmask. Spännande va?
I onsdags hade vi vår andra skrivaträff. Det är såå kul! Och efteråt tänker jag att det vore toppen sätta sig och skriva direkt efteråt..men det blir aldrig så. Ändå - att träffa människor som gör en glad och ger inspiration är härligt! En av de berömda energikickarna :)
Vad är det som gör att vissa människor dränerar oss på energi medan andra verkar fylla på till brädden? Ska man bryta kontakten med energivampyrer och bara omge sig med energipåfyllare? Eller hur hittar man en bra balans? Härligt att det finns så många människor som gör att det bubblar av glädje i en.
Just nu tittar jag på en liten sådan människa! :)
onsdag 2 april 2008
Början på historien....
...är den lika viktig eller viktigare än slutet? Den ska få läsaren att vilja fortsätta läsa, eller en manusläsare att inte vilja slänga manuset i runda arkivet..
Jag har provat att skriva samma historia på tre olika sätt inspirerad av tre olika författare. Kan ni gissa vilka författare? Vilken av de tre lockar dig mest till att dig att läsa vidare? Nr 1, 2 eller 3?
Början nr 1
Jag promenerade i rask takt längs med Luthagsesplanaden en förmiddag i april. Om jag hade anat vad som skulle hända i slutet av min promenad hade jag börjat gå mycket tidigare. Tyvärr kan inte många av oss förutspå framtiden på det viset. Därför gick jag och njöt av att våren var i full blom runtomkring mig. De vackra almarna var klädda i grön vårskrud och allt andades liv och hopp.
Inuti mig spirade kärlek till slutmålet för min promenad. Känslorna för henne hade överrumplat mig av flera skäl. Länge hade jag levt ensam i en drömsk vardagslunk. Så kom hon in i mitt liv och väckte mig ur det som nu i backspegeln verkade vara åratal av sömn. Nu var dagen D här. Lördagen den 13:e april skulle bli ett datum att minnas. Antingen för att det var den dagen min stora kärlek gav mig korgen. Eller för at det var den dagen då vi bestämde oss att leva resten av våra liv tillsammans. Det var vad jag trodde. Lördagen den 13:e april blev en dag jag aldrig skulle glömma, men inte på det sätt jag hade trott.
Inuti mig spelade jag upp en liten film med vad jag skulle säga till henne. Hon var den första människa jag hade velat bli gammal tillsammans med. Borde jag säga just till henne.? Jag var nästan framme vid hennes port när jag såg något fladdra till och flyga över räcket på hennes balkong.
*********************************************************************************
Början nr 2
Strax före lunch en vårljum dag i början av april, lämnade en medelålders man sitt hem och började långsamt, nästan tveksamt gå mot Luthagsesplanaden.
Han var glad att han inte mötte någon han kände på vägen, eftersom det hade kunnat störa hans upprymda humör. På senaste tiden hade hans humör förändrats kapitalt. Den förut så lugne sävlige mannen hade nu fått ett mer temperamentsfullt sinnelag. Han verkade slungas från den högsta lycka ner till outsäglig sorg och nedstämdhet. Även hans kroppsspråk hade förändrats. Där han tidigare hade lunkat fram gick han nu med spänstiga raska steg. Den tidigare något buttra ansiktsuttrycket hade ersatts av en förväntansfull min.
”Herregud! Tänkte han med ett ovant leende. Här går jag och planerar att förändra mitt liv för alltid. Jag undrar vad som kommer att hända. Kommer hon att svara ja, eller kommer hon att neka till att dela sitt liv med mig. Är det förhastat att fråga henne redan idag? Borde jag vänta?
Han såg ner på sina kläder och började fundera om hans utstyrsel passade tillfället och om tidpunkten var rätt vald. En bit ifrån hans älskades port stannade han och förblev stående. Han var så djupt inne i sina tankar att han knappt såg det vita pappret som fladdrade ut från balkongen.
********************************************************************************
Början nr 3
Luthagsesplanaden, Uppsala kl. 10.32
En kvinna satt med ryggen lutad mot balkongväggen och njöt av solens strålar. Hennes ögon var slutna och i hennes knä låg en uppslagen almanacka. En plötslig vind slet omilt i sidorna och ett löst papper flög ut ur kalendern.
Kvinnan, Eva Lind, öppnade ögonen och reste sig snabbt när hon såg bladet flyga uppåt. På domnade ben vinglade hon fram och sträckte sig efter pappret som var precis utom räckhåll. En kastvind tog med sig pappret som flyg högre och utåt. Eva Lind ställde sig på stolen och satte upp ena benet mot balkongräcket och lutade sig ut efter bladet. Hon sträckte sig alltför långt och tappade balansen.
Hon föll över räcket med armen utsträckt. Samtidigt som hon föll fångade hon pappret i luften och kramade hårt om det. Med förvånat uppspärrade ögon föll hon snabbt ned mot trottoaren. En otäck duns avslutade hennes luftfärd.
En man som gick längs esplanaden tvärstannade när han såg kvinnans fall. Han öppnade munnen i ett stumt skrik. Sedan föll han ned på sina knän och sträckte armarna mot kvinnan. Hennes högra hand var knuten och mellan fingrarna syntes ett vitt papper. Under Eva Linds huvud blev den röda fläcken av blod allt större.
Jag har provat att skriva samma historia på tre olika sätt inspirerad av tre olika författare. Kan ni gissa vilka författare? Vilken av de tre lockar dig mest till att dig att läsa vidare? Nr 1, 2 eller 3?
Början nr 1
Jag promenerade i rask takt längs med Luthagsesplanaden en förmiddag i april. Om jag hade anat vad som skulle hända i slutet av min promenad hade jag börjat gå mycket tidigare. Tyvärr kan inte många av oss förutspå framtiden på det viset. Därför gick jag och njöt av att våren var i full blom runtomkring mig. De vackra almarna var klädda i grön vårskrud och allt andades liv och hopp.
Inuti mig spirade kärlek till slutmålet för min promenad. Känslorna för henne hade överrumplat mig av flera skäl. Länge hade jag levt ensam i en drömsk vardagslunk. Så kom hon in i mitt liv och väckte mig ur det som nu i backspegeln verkade vara åratal av sömn. Nu var dagen D här. Lördagen den 13:e april skulle bli ett datum att minnas. Antingen för att det var den dagen min stora kärlek gav mig korgen. Eller för at det var den dagen då vi bestämde oss att leva resten av våra liv tillsammans. Det var vad jag trodde. Lördagen den 13:e april blev en dag jag aldrig skulle glömma, men inte på det sätt jag hade trott.
Inuti mig spelade jag upp en liten film med vad jag skulle säga till henne. Hon var den första människa jag hade velat bli gammal tillsammans med. Borde jag säga just till henne.? Jag var nästan framme vid hennes port när jag såg något fladdra till och flyga över räcket på hennes balkong.
*********************************************************************************
Början nr 2
Strax före lunch en vårljum dag i början av april, lämnade en medelålders man sitt hem och började långsamt, nästan tveksamt gå mot Luthagsesplanaden.
Han var glad att han inte mötte någon han kände på vägen, eftersom det hade kunnat störa hans upprymda humör. På senaste tiden hade hans humör förändrats kapitalt. Den förut så lugne sävlige mannen hade nu fått ett mer temperamentsfullt sinnelag. Han verkade slungas från den högsta lycka ner till outsäglig sorg och nedstämdhet. Även hans kroppsspråk hade förändrats. Där han tidigare hade lunkat fram gick han nu med spänstiga raska steg. Den tidigare något buttra ansiktsuttrycket hade ersatts av en förväntansfull min.
”Herregud! Tänkte han med ett ovant leende. Här går jag och planerar att förändra mitt liv för alltid. Jag undrar vad som kommer att hända. Kommer hon att svara ja, eller kommer hon att neka till att dela sitt liv med mig. Är det förhastat att fråga henne redan idag? Borde jag vänta?
Han såg ner på sina kläder och började fundera om hans utstyrsel passade tillfället och om tidpunkten var rätt vald. En bit ifrån hans älskades port stannade han och förblev stående. Han var så djupt inne i sina tankar att han knappt såg det vita pappret som fladdrade ut från balkongen.
********************************************************************************
Början nr 3
Luthagsesplanaden, Uppsala kl. 10.32
En kvinna satt med ryggen lutad mot balkongväggen och njöt av solens strålar. Hennes ögon var slutna och i hennes knä låg en uppslagen almanacka. En plötslig vind slet omilt i sidorna och ett löst papper flög ut ur kalendern.
Kvinnan, Eva Lind, öppnade ögonen och reste sig snabbt när hon såg bladet flyga uppåt. På domnade ben vinglade hon fram och sträckte sig efter pappret som var precis utom räckhåll. En kastvind tog med sig pappret som flyg högre och utåt. Eva Lind ställde sig på stolen och satte upp ena benet mot balkongräcket och lutade sig ut efter bladet. Hon sträckte sig alltför långt och tappade balansen.
Hon föll över räcket med armen utsträckt. Samtidigt som hon föll fångade hon pappret i luften och kramade hårt om det. Med förvånat uppspärrade ögon föll hon snabbt ned mot trottoaren. En otäck duns avslutade hennes luftfärd.
En man som gick längs esplanaden tvärstannade när han såg kvinnans fall. Han öppnade munnen i ett stumt skrik. Sedan föll han ned på sina knän och sträckte armarna mot kvinnan. Hennes högra hand var knuten och mellan fingrarna syntes ett vitt papper. Under Eva Linds huvud blev den röda fläcken av blod allt större.
tisdag 1 april 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)