Omtumlande tid

Det verkar vara en omtumlande tid för många runtomkring mig. Sorgliga saker, nya upptäckter, svåra beslut, väntan på beslut och mycket annat. En förändringens tid kan man säga. Ibland tycker jag att förändring bara är till något gott och ibland är det så mycket som händer samtidigt att man inte hinner med. Helt plötsligt blir jag trött av allting och förstår inte varför. Tills jag kommer på allt som händer runtomkring faktiskt påverkar mig också.

John cleese lär ha sagt "Det behövs ingen Dalai Lama för att tala om för folk att livet handlar om förändring."

Och det är väl så det är! Ibland bär förändringens vindar med sig något gott och ibland får man plocka ihop spillrorna och samla ihop sig... Bryta ihop och gå vidare helt enkelt :)

Igår kväll hade jag en toppenkväll på bokcirkel. Vi var 6 tjejer som åt gott, drack vin, pratade böcker och livet. Många skratt blev det också! Vilken energipåfyllare det är att träffa vänner och få skratta. Nu ska jag ta mig i kragen och hitta något tåg genom SJ...ja det är svårt... så jag kan hälsa på vänner i annan stad. Längtar efter att krama dem!

När jag gick hemåt i den kalla natten igår var mörkret tätt och bäcksvart. För en stund blev jag lite mörkrädd och tyckte några skräniga ungdomar helt plötsligt var terroristliknande... Sedan började jag tänka på att de mörka kvällarna snart blir upplysta av stjärnor och adventsljusstakar i varje fönster. Kanske får jag höra knarret under skorna av snö. Borsta av sig vita flingor på trappan och gå in i värmen där det luktar julmust, glögg och pepparkaka. Julfreak? jag??? :)

En liten uppmaning till dig som läser dessa rader. Snälla - skaffa en billig livförsäkring och sätt på dig reflexer i beckmörkret! Kramar!

Hejdå!

Det känns fånigt men jag vill vinka i min ensamhet till dej
på något sätt sända en hälsning från mej
En enkel rad direkt ur hjärtat får bli mitt farväl
Tänk att alltid vara välkommen hem till dej, sitta ner och prata bort en stund. Din famn alltid öppen för en kram. Och jag hörde dig aldrig säga ett ont ord om någon annan. Jag är glad att jag har fått känna dig i 38 år, även om jag hade önskat att det blivit några till. Den här bloggen är till dig!

Du är inte längre här
någon annanstans du är
finns en himmel - är Du där

Jag minns din glada min
när vi med kandelaber kom in
sjungande på dagen din (sjungandes luciasång)

Alltid glad, skrattet nära
trots sjukdom du fick bära
mången av dig kan lära.

Min bebis drogs till din famn
Mjukt du sade hennes namn
Du var som en trygg hamn

Med min tös du spela spel
Sa – Tyst annars gör jag fel
uppmärksamheten var hel

Barn du älskat och de dig
Generös mot de mina och mig
Åååå vad jag ska sakna dig!

Hejdå

Berg-och-dal-bana

Livet är som en berg-och-dalbana och vissa dagar verkar man åka runt på karusellen från morgon till kväll! Nu menar jag inte bokstavligt utan känslomässigt. Igår var en sådan där dag när det tråkiga vändes till roligt till tråkigt till roligt osv...

Till slut blir man nästan bedövad och orkar inte känna mer. Tur att det finns vänner som drar iväg med en ibland. Igår gjorde en vän det. Jag slapp sitta här framför dator och telefon och vänta på beslut. Vänta vänta vänta...usch!

Först var jag lite orolig för bussresan eftersom jag får lite lätt panik av att inte kunna kliva av när jag vill eller åka hem. Men Postafen är bra för fler saker...fast inte för att hålla sig pigg förståss. Bussresan gick bra och J&jag köpte lotter för vi kände oss tvungna att sponsra resan lite. Tre lotter var blev det och vi pratade mycket och länge om att ingen av oss någonsin vann någonting i lotterier osv.

Åbergmuseét var väl värt ett besök. Fina+roliga tavlor och många samlarobjekt med mest Musse Pigg. God mat, trevligt sällskap och djungelkojan var också kul. På vägen hem drogs lotterna i bussen. Först vann J, sen vann jag, sen vann J!! Helt otroligt! Glada som små barn på julafton gick vi sedan hemm i mörka blöta natten med våra vinster :)

I väntan och maktlös

Finns det något värre än att gå och vänta. Tiden blir förslösad, inget vettigt gjort eftersom man bara väntar. De flesta beslut och de flesta saker är bättre att få veta hur hemska de än är än att gå och vänta och fantisera vad det kan vara.

Just nu går jag och väntar på ett beslut som jag inte kan påverka. Det styr hela min ekonomi och min vardag.

När man dessutom inte kan påverka sin situation blir man helt maktlös. Jag sitter här och undrar om man kan bli sjuk av att vänta och inte ha någon möjlighet att göra något åt beslut.... Det kan man nog.

Idag har jag varit helt handlingsförlamad. Vare sig ätit frukost eller lunch eller klätt på mig. Inte likt mig att vara sååå seg. Efter idag kanske jag kan vara mig själv igen. Oavsett hur beslutet ser ut. Jag tror det för oron är värre än fakta. De kan man i alla fall hantera på något sätt.

Tänkte just att man förpassas till att bli barn, utan bestämmanderätt och alltid få vänta på något kul/gott osv. Hoppas verkligen inte att mitt barn känner såhär. Fast å andra sidan bestämmer hon rätt mycket i vår fammilj :) Världens sötaste president! Som lurat mig till att hoppa på en av hennes kreativa idéer. Vaddå? Tja jag som suckar när jag lägger upp jeans försöker nu skapa en Ariel-dräkt till en maskerad åt min flicka. Vi får väl se om hennes illusioner brister när hon förstår att mamma inte kan allt :) Tack för idag!

P.S. Är man medlem i RTP kan man läsa min oktoberkrönika på medlemssidan. D.s

Finns det böcker i himlen?

Det hoppas jag för böcker är verkligen något jag njuter och nästan är beroende av. Alla sorters böcker fanns det på bokmässan i Göteborg. Och därtill många författare.

På lördagen blev min syster och jag helt överväldigade och mitt ambitiösa schema sprack väl efter 5 minuter. Det var sååå mycket folk. Och vilken brokig samling det var, alla dessa klädstilar alla olika åldrar - allt från bebisar i bärsele till äldre med rullator eller rullstol. Bara att se alla människor gjorde mig vimmelkantig, särskilt som jag numera har glasögon och ser allting...

På söndagen hade vi klart lägre ambitioner och då hann vi faktiskt se och lyssna på mer. Ett axplock av dem vi lyssnade på var Karin Thunberg, Helene Tursten, Åsa Larsson, Åsne Seierstad, Thomas Bodström, Täppas Fogelberg, Mark Levengood, Jan Guillou, Paolo Roberto, Hermann Lindqvist m.fl. Mina favoriter att lyssna på var Jan Guillou som var lika skarp som vanligt men även rolig, Mark Levengood som kan få en att skratta och gråta på samma gång och Hermann lindqvist som är så passionerad när han berättar om historiska händelser. Det är som om det tänds ett ljus inuti honom när han börjar berätta. Den här gången handlade det om hans nya bok Madame De Pompadour. Måste jag läsa!

Annars önskade jag mest att jag haft en bärare med mig så jag hade sluppit välja böcker beroende på vikt;) Och självklart hade det underlättat att ha Pippis guldpengar med sig. Helt klart är att jag vill dit nästa år igen!