Det smittar verkligen

..när någon är glad och positiv. Men usch vad mycket starkare påverkan det är om någon är sur och negativ. Har ni tänkt på det? klart ni har.

Tänk vad mycket det betyder det där lilla som någon man möter under dagen gör. Ett ord eller ett leende från en främmande människa kan påverka någons dag.

När jag parkerar är jag alltid rädd att ha betalat för lite så därför är det alltid tid kvar på biljetten när jag åker därifrån. Därför brukar jag ge bort min biljett till någon som just kommer. Läste ett bra tips att främja sopsortering och återvinning. Ställ dig vid en återvinningsstation och när det kommer en återvinnare - ge en kram :)

Det är inte alltid de stora gesterna som gör det. De små sakerna vi gör har stor påverkan. Ha en bra dag, med leenden och kramar!

Är det du som.....

....heter rika och var på TV i det där litteraturprogrammet? Sa en kvinna häromdagen.
Jodå jag svarade jakande att det var jag. Då fick jag en massa positiva ord och ett trevligt samtal. Dottern var inte lika intresserad och tyckte att det räckte med hälsningsfrasen. Så kvinnan ifråga sa - Är det någon som frågat din mamma det förut?
Dottern anlade en tonårsmin och sa - Ja, hela tiden faktiskt!

Fast lite kul är det allt. För mig känns det nämligen som om det som hände i augusti/september och spelades upp i december är en evighet sedan. Fast det är ju 2 månader. Men det har blivit ett minne bland andra roliga minnen. Då är det extra roligt att det fortfarande kommer fram människor som minns min lilla stund i strålkastarljuset :)

När jag berättade för mannen att jag blivit finalist då i höstas sa han:
- Aha...då blir du "känd från TV"!

Väljer vi själva?

Ibland händer saker som får en att undra över världens tillstånd. Är det så att vi har fria val eller är allt förutbestämt? Har vi själva funnit och valt våra nära vänner eller kände vi dem redan sedan förut?

Låter det konstigt? För några av er låter det helt naturligt och för andra som ren gallimatias. Några av mina vänner har fått mig att fundera över det här. Det finns för många faktorer för att avfärda det som tillfälligheter.

För vissa människor känns det jobbigt att fundera på det här viset och kanske till och med helt onödigt. Men för mig känns det som ett pussel som jag sakta får bit för bit till. Det är spännande, men ärligt talat vill jag inte se hela pusslet utan bara ana. Någon som har en aning vad jag pratar om :)

Andas.....

...är klart underskattat inser man när det inte går att andas med magen utan bara högst upp i bröstet. Stundtals känns det som en hjärtattack, men numera vet jag att det heter något så simpelt oc hointressant som låsning....låsning...Hm...

Tur att jag har en sjukgymnast som kan låsa upp mig ibland. Men fy attans för att bli ihopknölad till en boll och sedan en karl som hänger över en och trycker till tills det knakar...Huga.

I fredags blev det 5 knak och jag kunde äntligen andas. Hurra! Tack för det kära sjukgymnast.

När jag trött och mör lyckades ta mig till 18-årskalas fick jag kommentaren att jag såg trött ut. Och den klämkäcka människan föreslog att jag skulle sova när jag var trött.... Va? Vad svarar man på sånt. Finns det människor som tror att man VÄLJER smärta och sömnbrist? Hm...

Kanske tror de att vi som inte sover gör något särdeles särskilt spännande och hemligt? Ledsen att krossa en sån illusion ;)

Ett klokt ordspråk - när man är frisk har man många önskningar, när man är sjuk har man bara en.
Går bra att byta ut frisk mot pigg och sjuk mot trött :)

Nu ska jag natta liten flicka utan sömnproblem. Natti natti