TV-debut

Igår gjorde jag min TV-debut. I veckor hade jag gått och längtat till att det skulle bli dags. När programmet skulle börja kändes det som att åka förbi en trafikolycka och inte kunna låta bli att titta. Eller som att jag var ett rådjur i skenet från bilens strålkastare :0

Men så kom intervjun med Åsa Larsson och allt hon sa hade jag glömt. Blev så oerhört glad och peppad. Överraskad blev jag också över alla ni som ringde och smsade mig igår. Tack!

Och för er som undrar...jadå jag tänker ta tillvara på Åsas erbjudande. Det var det bästa pris jag kunde fått och oerhört generöst av henne!

Nu ska jag försöka tänka på något annat och börja stöka inför julen....om jag kan :)

Jul, jul strålande jul!

December månad går lika snabbt förbi som en sommarmånad. Hur kan det komma sig? November är däremot normal eller långsam i sin takt. Det är ju så mycket roligt som händer i december och i vår familj börjar julen just 1a december. Efter min störtdykning har ju vissa saker stått lite still, men andra fortsätter framåt.

Varje dag öppnar dottern en lucka i adventskalendern, en prydnad hängs upp i granen och något juligt händer. En morgon förra veckan vaknade jag av att lilltjejen låg i sitt rum i sin säng och sjöng Saaankta luuuciiiia. Mysigt. Hon är verkligen fylld av julen.

Häromdagen hade vi en lång diskussion dottern och jag. Om vad? Var julkrubban ska stå! Det slutade med skänken i köket. Varför? För att hon vill kunna klappa hästen och jesusbarnet förståss :)

I helgen som gick hade vi föräldrarna här. Det var härligt att få rå om dem, krama om dem och pyssla om dem lite. Vi hann gå på gymnastikavslutning, se lilltjejen lussa i kyrkan, äta lussebullar och smaska i oss allt julgodis vi gjort. Hoppsan! Vi hann även sjunga julsånger och spela spel och bara mysa tillsammans. Helgen gick alldeles för fort.

Nu är det 6 dagar till julafton och mycket kvar att göra. Men äntligen har jag fått tillbaks lite energi och lust till att stök. Var nog besöket i helgen som gjorde det. Som prästen sa i söndags - alla behöver vi ett ljus i mörkret. Mina föräldrar, min dotter, min man och mina vänner. Ni är mina ljus!Tack för att ni finns! Jul, jul strålande juuuul!

Ritsch Ratsch Fili BOOOOM!

Sa det förra måndagen när jag skulle skynda till dagis och hämta lilltjejen. Plötsligt hade fötterna lämnat marken samtidigt och var uppe i luften. Ajaj blev det av det.

När jag var hos sjukgymnasten frågade han hur det gått med "Sista resan"...uppmuntrande när man mår kass :) Nä han menade förstås "slutet på historien". "Mitt" avsnitt har inte dykt upp i rutan än...självklart kommer det sist. Likadant var det i skolan, jag fick alltid ta spruta näst sist i klassen...

Om nåt annat hänt? Nja, har varit rätt lugnt efter "the big fall"...eller niagarafallet ;) FAst en kul sak har jag gjort ändå. Jag har provat att spela didgeridoo. Det var hur kul som helst. Jag vill gärna prova igen. Hon som gav oss en lektion sa att jag hade en "grym baston". Jag blev jätteglad fast jag inte har en aning om vad det innebär.

Idag har jag plaskat i varmvatten och försökt räta ut pingisbollen på halsen... Nääääe inte mitt huvud utan muskelknöl faktiskt...!!!! Tack till plaskvännen som körde programmet med mej.
Nu ska jag trilla isäng. Bildligt talat alltså...har köpt broddar förresten. Lite pensionärsvarning...fast jag har dom bara utomhus :)
Gunatt

Carpe diem

Svenskar är väldigt bra på att ta vara på dagen när det gäller väderlek. Vi är väl så vana vid taskigt väder att vi kastar oss ut på picnic så fort det inte spöregnar. På vintern skyndar vi oss ut när det kommer några slöflingor och står och väntar med pulka och skidor.

Igår var det tösnö i barndomsbyn. Vi skyndade oss ut på föräldrarnas gräsmatta och det gjorde också grannens son och familj. Den kille jag lekte med när jag var liten har en dotter som är ett år äldre än min flicka. De lekte och kastade mycket snöboll, mest på mig. Sedan byggdes det några snögubbar och några...hmm konstnärliga verk av papporna.

Min barndomsgranne spelade missförstådd konstnär när jag undrade vad snögubbarnas huvud fanns och snabbt hämtade han en planka och la över "statyernas" toppar...nu blev det ännu mer konstigt, men kul :)

Pulkarace blev det också, fast när pulkan dragit fram fanns inte längre någon snö utan bara gräs kvar. Såg helmärkligt ut på de två gräsmattorna. Som om mystiska marsmänniskor ritat gröna ringar i snön :)

Klagade till mina föräldrars goa granne över att barnens vinterkläder höll mycket bättre mot kyla och väta. Vuxna människors vinterkläder går det fuktiga rakt igenom. Hon påpekade glatt att de som tillverkar vuxnas vinterkläder nog inte har tänkt sig att man ska snurra runt på marken i snö. Knasigt! Vuxna vill ju också göra snöänglar...fast bara några gånger, sen är man blöt.

I lördags firade vi min moster med överraskningsfest. Jag gjorde förrätt och tog med, syrran varmrätt. Det blev lyckat, avspänt och mycket trevlig kväll. Vi kom sent isäng.

Efter söndagens snöbollskrig åkte vi hemöver. Dottern somnade inte i bilen...det gjorde jag. Jag är nöjd med helgen - det var Carpe Diem!

Ohipp helg :)

I helgen hade jag tänkte ha fruhippa för tant Bruun. Det visade sig inte vara lätt med aktiviteter i november... Chokladprovning lät ju härligt, men det gick inte om man var nötallergiker..nähä. Smida ett eget smycke i en av smedjorna går jättebra...på sommaren. Glasblåsning - nej vi gör inte sånt längre. Hmmm...spela minigolf inomhus - javisst men inte just denna helg då det är tävling..jaha...Nämen då tar vi och bokar en flygning med en Cessna - javisst men det går inte för det är för dåligt väder...Idéerna var många och avslagen ännu fler.

Vad det bidde? Det bidde mer myshelg hemma med lite bokpresenter, god mat och lite sightseeing. Lite konstiga tavlor hann vi med och lite kondisgott. Fast nästa gång tar vi med egna pulkor och åker med eller hur? Hoppas hon var nöjd trots uteblivna aktiviteter..

Det var härligt att ha henne här på besök och jag förväntade mig att hon skulle komma nerför trappan imorse. Så fort man vänjer sig! Tänk att det finns dom som inte gillar att ha gäster...konstigt.. De kanske inte får så trevliga och lättsamma gäster som vi. Jag vill gärna att hon kommer tillbaks imorrn! Och gärna fler vänner - välkomna välkomna!

Just nu längtar jag efter en tur till storstan, gå på julmarknad med lilla nunnan och träffa spåmadam.

Annars hann vi med 2 barnkalas och shopping samt lite fars-dags-firande. Mannen blev glad över sin Magnus Uggla CD. När jag säger åt dottern att ta i när vi snyter näsan skrålar hon "För kuuung och fosterlaaand".

Tjuvstart

Vi har tjuvstartat, sa en granne :)
I den mörka mörka natten lyser sedan en vecka tillbaka små lampor i vårt äppelträd utanför fönstret. Igår kom en grangirlang med lampor upp snurrad runt trappräcket.

Mysigt är det och lyser upp i den sammetsvarta kvällen. Snart snart sätter vi nog julgransljus i vår gran också. Vi vill ju njuta lääääänge. Så kanske blir det kvar till februari/mars också. Både först och sist!

Ja se det snöar!

Ja se det snöar det var väl roligt hurra! Sjöng dottern och jag imorse när hela trädgården blev vit av ulliga gulliga snöflingor. Nånstans underdagen förvandlades snöfallet till regnfall...inte lika mysigt.

Fast sedan bakade vi muffins och gjorde en matsäcksväska som vi tog med till dotterns sång. Det var sista gången och vi kurade i ett halvmörkt rum med tända ljus, drack kaffe, saft och åt nybakat. Och sen sjöng vi lite julsånger för det kändes så juligt. Mysigt!

På vägen hem hoppade lilltösen i ALLA vattenpölar på vägen. Jag hoppade bara i en...en stor.. Men oj vad blöt jag blev! Blev en ny sång på kvällskvisten, jag sjunger i ett regn...tralalalalala

Lite mysigt är det med det sammetsvarta utanför fönstret och ljusslingan i äppelträdet. Längtar efter att sätta upp julljusstakar och adventsstjärnor...snart snart...

Jag fick ett mail..

..och sen var det tur att öronen stoppade mitt leende :)

En av mina texter används i undervisningen på en gymnasieskola här i stan. Gissa om jag blev glad och stolt! Vad roligt att någon inte bara berörs av det jag skriver utan får mer ut av det!

Bäst jag inte skriver mer kan lukta skryt och skrävel....skryyyyt och skrävel :)

Bus eller godis

sa tre små söta Draculavampyrer som knackade på vår dörr ikväll.
Självklart hämtade jag och dottern godis. Men jag var ändå nyfiken om de hade planerat något bus utifall...
- Vad hade ni gjort om vi sagt bus? undrade jag
En dracula tittade upp från godisskålen som han tog nävar ur till sin plastpåse.
- Då hade vi busringt på er ringklocka några gånger.
- Jaha, det hade ju blivit svårt eftersom vi inte har någon dörrrklocka, sa jag glatt.
Dracula nummer två tittade allvarligt på mig och sa:
- då hade vi fått knacka på er dörr hela kvällen.

Dottern visade läskiga dragningar när hon efteråt sa:
- Jag tyckte de var jättefina, kan vi gå hem till dem nån gång?

Happy Halloween ;)

Går allt att köpa?

Isåfall skulle jag vilja köpa en god natts sömn..eller flera. När man sover någorlunda som man ska tänker man inte så mycket på sömnen. När man inte gör det tänker man inte på något annat. På fem dygn har jag nu fått ihop totalt 11 timmars sömn. Undrar när gränsen går för att bli psykotisk? Nu kanske???

Provade med droger...ja såna där man får på recept alltså. Men min kropp reagerade bakvänt och jag blev klarvaken med stirriga ögon och ännu tröttare...

Söta smärtpiller hade jag här idag. Två små prinsessor som bakade muffins med jordgubbar, fikade i miniservis i porslin och ringde i klockan efter betjäning ;)

Imorrn ska jag ringa doktorn och be att få sömn på recept.

Vinkla mig hit och vinkla mig dit

Det är otroligt hur lätt det är att få något att låta annorlunda bara genom att välja ut några få meningar ur sitt sammanhang. När 3 meningar skrivs ut för att visa hurdan man är önskar jag att jag hade fått välja själv....

Vad jag pratar om? Jo SVT har nu lagt ut avsluten som finalisterna till Slutet på historien skrev. Dvs ett av sluten är mitt. Bredvid mitt dokument finns en bild på mig....halvkass...och en liten kort beskrivning av mig...Som INTE jag skrivit. Där finns tre meningar TRE om att köpa presenter...får mig att verka ganska ensidig och lite....egen :) Egen ställer jag upp på, men något mer hade varit roligt om det stått. När jag läser de andra finalisternas beskrivningar blir jag avundsjuk...

Och nu är jag lite nervös...Hur har de egentligen klippt ihop det som spelades in till TV-programmet...hur kommer jag att framstå? Jag var inte förberedd eller särskilt inställd på hur jag skulle framstå. Det hela var roligt och en kul grej. En riktig kick för mig att jag kanske kan skriva...Nu sitter jag och oroar mig för vad jag ska få se i rutan...även om det bara blir 3 minuter... Förut tänkte jag bara på vad kul det var att få ha varit med.... Vinkla mig hit och vinkla mig dit.

Kolla själva om ni vill...
http://www.svt.se/slutetpahistorien

Barns humör

Tänk om man kunde svänga i humöret lika fort som ett litet barn gör. Det är så fantastiskt att se moll bli dur så snabbt och av så små faktorer. Min lilla tjej var brännhet hela onsdagsnatten och det blev inte mycket sova av. När hon vaknade orkade hon ingenting. Och då menar jag ingenting. Det är väldigt ovanligt för henne. Även när hon har 39 grader brukar hon VILJA göra saker och även göra en hel del, kanske i lugnare tempo än vanligt...men apati är ovanligt.

Det var så illa att hon inte orkade gå till toan utan måste bli buren. Och då menar jag MÅSTE för hon vinglade och ramlade när hon gick själv. Så vi tog oss till farbror doktorn. Där piggnade hon till som vanligt och jag fick den vanliga "jobbiga-mamma-blicken". Men efter två doser alvedon så kollade de tempen och den var över 39 då!!!

Det blev en tur till apoteket och jag tyckte synd om lilltjejen. Livet var hårt och svårt och väldigt besvärligt för henne. Hon vinglade och satte sig överallt där det gick fast promenaden var typ 10 meter. Prexis bredvid apoteket finns en kiosk så vi gick in där och köpte en glass att äta på vägen hem och en klubba till efter penicillinet. Sedan satt min lilla flicka i sin röda bilbarnstol och log. Och så sa hon - Glass och klubba. Det är rätt roligt att vara sjuk!

Så fort kan det vända för ett litet barn :)

Skrivhinder...

....finns det av olika slag. Ibland är det inspirationen som tryter, ibland kroppen som inte vill och sen finns det omgivningen som tycker jag ska göra annat. Men idag...var jag peppad och hade tid och lust... vad händer då?

Jag hör höga surrande ljud runt huvudet och vad är det? Jo, självklart 3 biffiga getingar. Såg ut som drottningar alla 3. Så vad gör man då om man är allerigsk mot getingstick? Man sitter inte och skriver i alla fall ;)

Nu har de gått till en annan värld....och jag hoppas inte de har släktingar som kommer och hämnas.

Dags att hämta Törnrosa på dagis (maskerad idag).

Ett litet P.s. Varför kommer det så många mail om Viagra och penisförlängning till mig? Vem tror att jag är intresserad av det? Märkligt...Helt fel målgrupp tror jag. D.S.

Long time no blogg

Nu var det ett tag sen det kom ett nytt inlägg på denna sida, som några vänliga själar påpekat. Det var roligt för då fick jag ju veta att någon läser min blogg :) Nu var det så längesen att jag inte riktigt vet vad jag ska berätta. Något djupt, filosofiskt...nåt roligt och rappt eller en liten resumé av helgen...Får bli helgen tror jag, nån liten resumé för att komma igång igen.

De senaste veckorna har varit rätt trista eftersom jag varit sjuk, men helgen som gick var härlig. På fredagen fick vi besök av en familj vars barn förut gick på dotterns dagis. Det var jättetrevligt och blev lite sent......Är det ålderstecken att tycka att 21.30 är sent? Fast å andra sidan när man var yngre kom inte besöken vid 15 utan de kom ju typ 19-21...så det så! Tiden har helt enkelt förskjutits lite...

I lördags var det shopping till lilltjejen eftersom vi insett att vintern är på intågande med massa minusgrader och sånt därnt. Eftersom hon blivit lång tjej jagade vi regnställ också. Jag var helnöjd för det var inte BARA rosa utan neongrönt med rosa prickar...skulle passat mej :)

Väl hemma pysslade vi allihop och hade det mysigt. Lugn skön kväll.

I söndags var vi ute i skogen med kompisfamilj. De hade med sig allt - vi hade bara sittlappar. Det blev pinnledning till grillpinnar, kottar som blev konstverk och sedan ställdes ut, fiskning i håv där fångsten var stenar och pinnar samt korvgrillning. Efterrätt var pannkaksrullar, mums. Visst kom det lite fukt på oss, men vi övertygade oss att det kom nedifrån från sjön bredvid oss och inte uppifrån :)

Hemma hos kompisarna hade ett nytt husdjur tillkommit...De har en ko i trädgårn. Pappan i familjen hade satt en stol framför parabolen för att kon inte skulle ändra på den hela tiden. tänk vad spännande när man ser nåt tråkigt tv-program och helt plötsligt får man se ett tävlingsprogram från kazakstan :) Vi puttrade hem rätt blöta men glada. Prexis när vi kom innanför dörren fick vi kärt besök från stockholm. Så då bidde det snabbt lite fika.

När besöket åkt var mannen och dottern Byggare Bob och Wilma. De satte upp fönsterbräde och elementskydd i flickans rum. Blev jättefint. Själv lagade jag en massa leksaker och annat som gått sönder. Lim och tejp är bra saker! Sydde också en del på "gosan". FAst dottern sa allvarligt att gosan blev opererad. (Gosan är min dotters snuttefilt som bestod av löst sammanhängande tygbitar då.)

Tja, sen började veckan. Igår var det gympa som vanligt, idag ska vi åka på stan och köpa musikbok. Vi ska nämligen, liteförsent, börja på musikskolan på torsdag. Ska bli jättekul!

Ha det gott, igelkott! Skriver snart igen...i alla fall den här månaden :)

Kram

Good cop bad cop

För några helger sedan var vi i Stockholm på partaj. Det var händelserikt och väldigt blandad skara som samlats för att fira gemensam vän. Ett av barnen försvann, otäckt, men hittades ganska snart. Vår lilla busa kom så väldigt bra överens med de andra barnen och vi såg knappt till henne. Nog borde en normal förälder anat oråd, men det var så roligt att hon inte var blyg eller satt i mitt knä hela kvällen. Vad som hände? Tja inget stort bara tusch i ansikte, på armar och ben och över hela kalasklänningen. När jag försökte säga till henne att det inte var så bra med tusch i ansiktet sa hon: - Jaha, det säger du. Men alla sa faktiskt att vi var jättesöta! Så det så! ....där tog diskussionen slut :)

På väg hem stoppades vi av en polisbil. Inte en såndär liten invinkning eller nåt. Nejdå fullt pådrag med lysen och närapå prejning. Två poliser sprang ut och kom på vardera sidan om bilen. Den ena skrek: -Det är barn bak i bilen på höger sida.
Vår lilltjej som nästan somnat hoppade rakt upp och stirrade tebaks på polisen genom rutan. På makens sida kom en argsint (?nervös) polis och skrek: -Körkortet - NUU!

Min man hade körkortet i bakfickan och började ta bak handen. Då skrek polisen: -Händerna på ratten!
Han förklarade lite spakt att körkortet låg i bakfickan. - Kliv ur bilen! Skrek polisen i falsett.
Jag såg att min man blev nervös när han klev ur bilen. När han visade upp sitt körkort sa polisen: -Jaha är det du!

Det var en konstig kommentar. Genast började jag undra om min man har hemligheter för sig. Är han känd inom brottsvärlden eller har han ett dubbeljobb och är på SÄPO kanske...fniss.
De kollade upp kortet och kom sedan tillbaks. Vår dotter var rädd och undrade vad som pågick och sa dramatiskt: -Ska vi AAAAAldrig få åka bilen mera?
Ingen av poliserna svarade. Då sa min man: _ Min dotter undrar vad det är som händer?

Poliserna tittade på varandra och så sa den ena - Det är en vanlig alkoholkontroll.
Sen fick han springa iväg och hämta en alkomätare...konstigt va?

- Har du blåst i en sån här förut? Frågade den ena polisen
- Jaaadå, många många gånger, sa min man. Det lät rätt roligt, som om han ALLTID blev stoppad.

Knappt hann han blåsa och lämna tebaks mätaren. En annan kombi åkte förbi och de skrek till varandra - En kombi, den tar vi!
Sen var de iväg med blåljus och allt.

Vi satt chockade i bilen och undrade vad som hänt. En gammal sliten volvo med prinsess-solskydd och så blir vi behandlade som terrorister... Orolig blev jag att dottern skulle få trauma för livet och alltid vara rädd för poliser. Men hon sa klokt - Sådär skulle min morfar aldrig ha gjort!

Så redan har hon fattat begreppet - Good cop, bad cop!

Förbjuden längtan

Visst är det konstigt att det verkar sticka så i ögonen på människor om man har en ouppfylld längtan. Antingen vill den som lyssnar proppa dit en liten fix och färdig lösning, vilket ju inte alltid går, eller så får man höra att det man upplever som en sorg eller ett problem inte alls är det eller slutligen så blir man örfilad med tacksamhetspåken. För tacksam BÖR och SKA man vara över det man har och inte längta eller prata om det man INTE får. Varför är det så?

De flesta människor har väl en ouppfylld längtan som inte är möjlig att uppfylla? Det kan inte vara många människor på jorden som får exakt det liv de drömmer om? Och där får man alltid lägga till ”Nejmen, jag ÄR nöjd med det liv jag har. Jag ÄR tacksam för det jag fått!” Vilket självklart är sant. Men det finns ju alltid något man önskar var annorlunda. Hur kan det komma sig att vi inte kan lyssna in varandra och känna empati för den ouppfyllda längtan som en medmänniska har?

Vi lär oss leva med det som inte blir och de flesta modellerar om bilden av framtiden många gånger under sitt liv. Helt plötsligt är ett hinder i vägen och man får ta en ny väg eller så ändrar sig plötsligt hela landskapet och hela kartan får göras om. De flesta av oss klarar omställningarna galant. I vardagen så rullar allt på och för det mesta så är man rätt nöjd med sin tillvaro ändå. Men så kommer de dagar eller nätter när en ouppfylld längtan växer och vill ta plats. För mig känns det som om den växer mer ju mer man stoppar undan den. Därför tänker jag ibland att jag ska ta itu med den, prata om den och inte låtsas som att den inte finns.

Men var gör jag av min ouppfyllda längtan. Det som jag sörjer inte blev? Var finns ett forum för att prata om det och bara bli lyssnad på? I nuläget finns det två personer jag kan prata med. Vi djupdyker aldrig utan bara nuddar sådär försiktigt på ytan av rädsla att såra varandra, tror jag. Den ena personen delar jag samma ouppfyllda längtan med och den andra har en egen ouppfylld längtan. Därför blir vi extra försiktiga med varandra, tror jag, för att vi förstår att det som andra tror är ett läkt sår egentligen är öppet och bara dolt av ett fransigt plåster.

Tänk om alla började prata och öppna lite på sina sår. Jag menar inte att vi skulle vältra oss i elände, bara säga ”Ja, allt blev inte riktigt som jag hade drömt om och en sak sörjer jag lite då och då.” Eller om någon kommer med sin sorg till dig – bara lyssna. Det tror jag skulle göra det enklare att leva med en ouppfylld längtan. Finns det någon vän därute som känner igen sig så vet du/ni att jag gärna lyssnar – utan att proppa dit en lösning eller slå dig med kravet på tacksamhet. Det borde inte vara förbjudet att längta.

Helgen som var

Helgen som gick…
…var fylld av upplevelser och känslor.
Förväntansfulla åkte vi från vårt hem mot staden där bröllopet var. Innan berättade jag för dottern och jag var ganska nervös för hennes reaktion. Tänkte att hon skulle bli ledsen att inte få vara med på bröllop. Vilken missbedömning…hon frågade hur många dagar vi skulle vara borta J Sen åkte jag med lätt hjärta och fick vara väninna, fru och bara Ulrika ett tag.

Bruden var strålande vacker och lika (eller mer) rörd än gästerna i kyrkan. Ceremonin var vacker och känslosam. Precis som det ska vara. Vi skojade om de små knytena med solrosfrön huruvida man skulle knyta upp dem eller kasta dem som de var… Sen utanför kyrkan var det en gäst som gjorde just det – kastade hela knytet!

En av höjdpunkterna på bröllopet var att få höra brudgummen sjunga. Den ynnesten har inte varit oss förunnad tidigare. Brudvalsen var också väldigt speciell liksom brudparet på tårtan som bruden egenhändigt gjort. Allt var personligt precis som det ska vara…eller som man vill det ska vara. För första gången på 5 år dansade jag offentligt med min man och det kändes toppen (trots att jag var lite halt och lytt).

På natten blev vi mer eller mindre utstädade ett litet tappert gäng. Sedan knallade vi till vandrarhemmet och mannen och jag hade svårt att låta kvällen ta slut. Så vi hade egen liten efterfest på rummet innan vi slocknade.

Söndagsfrukosten intogs med vännerna på ett närbeläget hotell. Gott och trevligt. Efter adjökramar gick vi med cosmoskatten och kollade in Nyköpings Hus. Jag ville ta en stenmur och placera på vår tomt. Tänk vad insynsfritt vi skulle få det då.

Efter vi lämnat av en mycket trött vän vid tåget åkte vi vidare till en annan god vän som bor i staden. Trodde vi…vi åkte och åkte och åkte….sen åkte vi in på mindre väg och mindre väg, grusväg, kostig…och så var vägen slut. Där hade de sitt land. Så nu vet vi att vår vän är alias Mulle Meck – som bor vid vägs ände J

Vi blev bjudna på lunch och sedan puttrade vi hem. Trötta och glada i hågen! Tack tant brud och brudgum för en härlig helg!

Min allra bästa vän

Ibland undrar jag om vi tjejer föds upp med drömmen om vänskap och en bästa vän? Numera tror jag att det mer fokuseras på pojkvän och partner. Många är nog de tjejer som drömmer om att bli "räddade" av en man som ska göra ders liv mer begripliga och lyckliga. När jag var liten pepprades man med budskapet om "bossom friend". Dvs en hjärtevän och själsfrände som var en bästa väninna. Den stackars personen uppfyllde alla ens drömmar om en bästa vän och kunde fylla alla önskningar man kan ha på en vän. (Typ Anne på Grönkulla)

Nu när jag är "vuxen" fattar jag ju att det där är en omöjlig uppgift för såväl en partner som en vän. En enda människa kan inte fylla alla de sociala behov man har. Och huga att själv ha dessa krav på sig. Men ändå...ibland klingar det en önskan i kropp och själ efter den där närmsta väninnan. Hon som alltid finns där och aldrig sviker. Någon som man är väldigt viktig för och som alltid ser en som man är. Det finns säkert många som översätter allt det här till en önskan på sin partner, men så har jag aldrig sett det. Förräns nu....

Häromdagen så tittade jag med helt nya ögon på min man. Jag har underbara väninnor och manliga vänner, goa släktingar och bekanta. En fantastisk liten dotter, men min man.... Tja han får ju ta den sämsta delen av det som är mitt jag. När jag har irritation i kroppen är det ju han som råkar illa ut. Det är lätt hänt eftersom han finns där och dessutom står kvar. Och nog har jag klagat på min man ibland (vilket han har skäl att göra när det gäller mig med) men när det gäller - så står han alltid där!

Då slog det mig plötsligt....Trots mitt nära band till min mamma och mina vänner. Min allra närmsta vän i världen är min man! Han finns alltid där och vi pratar om ALLT. När jag är sjuk är han omtänksam, när jag är dum och snäsig står han kvar och uthärdar mig, alla mina känsloutbrott tar han med ro och han skrattar alltid åt mina skämt. Otroligt nog älskar han mig trots att han sett alla mina sämsta sidor, de sidor som inte alla sett. Vad mer är - han ger alltid sitt fulla stöd till det jag brinner för - mitt skrivande och musik. När jag drömde om ett piano så längtade han nästan ännu mer - för min skull! Ofta sticker jag texter under näsan på honom och han tar sig ALLTID tid att läsa det jag skrivit. Förut sa han alltid "Bra" om allt. Men nu får jag konstruktiv kritik och jag ÄÄÄLSkar det! Det känns som om han delar min passion och min dröm. Han inte bara delar den utan stödjer den.

Tja, jag antar att det här egentligen är en slags kärleksförklaring till min man? Och det kan han verkligen vara värd :)

Sista krönikan - krönika v34

Livet är föränderligt och man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Nu blåser förändringens vindar in på Sméjournalen och det betyder att det här är sista krönikan från mej. (Såvida inte vindarna vänder.)

Det är svårt att skriva den sista krönikan när man har så många ämnen kvar att ventilera. Vad ska jag egentligen välja? Vad vill ni läsa om? Trafiksituationen i Eskilstuna som gör en yr och förvirrad? Mobbing – orsaker och finns det något som föräldrar och skolan kan göra? Det alltmer utbredda bloggberoendet? Hur det är att vara en samlingsgalen ekorre och bo ihop med en ännu värre hamster? Hur det kommer sig att inte bara idrottare verkar vara slut på arbetsmarknaden vid 35? Eller vad sägs om kommunikation. Hur vi kommunicerar människor emellan och kanske en dos av roliga missuppfattningar? Eller en sommarundran vi har i vår familj – vad har egentligen fästingar för existensberättigande?

Kanske kommer undertecknad att skriva alla dessa krönikor i framtiden. Möjligen i någon annan tidning kanske i denna. Mitt skrivandet kommer inte att upphöra eftersom det nästan är som syre för mig. Jag älskar att skriva och har verkligen tyckt om att ha en plats här i tidningen. Det har varit energigivande och roligt att så många har skrivit, ringt och kontaktat mig direkt på stan. Jag måste säga att jag har känt mig väldigt priviligerad och förvånad över att så många tagit sig tid att inte bara läsa mina ord utan också ge respons. Tack!

Under de här 3 åren har jag fått tycka, tänka och berätta fritt från hjärtat. Det får jag väl fortsätta med på min blogg. Nu närmast hoppas jag att ni håller tummarna för mig. När båda mungiporna hängde ner av ledsnad för att krönikörtiden var över så ringde Sveriges Television. Jag fick det glada beskedet att jag är en av 36 delfinalister i SVTs skrivartävling ”Slutet på historien”. Det känns jätteroligt, fast det blev knepigt att gå med en mungipa upp och en ner – klar Elvisvarning.

Slutligen hoppas jag att någon blivit berörd av det jag skrivit. Mitt syfte har aldrig varit att fördöma eller vara självgod. Däremot hoppas jag att någon blivit smittad av min nyfikenhet och kunskapstörst. Min förhoppning är att någon krönika har fått en läsare att leta vidare efter mer information eller skapat en diskussion på en arbetsplats eller i ett hem. Om mina ord blivit bilder och känslor hos er så är det glädje för mig. Ni som gett respons får gärna fortsätta göra det. Nu tittar jag nyfiket framåt för att se -vad väntar runt nästa hörn månntro? Hoppas något roligt och spännande väntar runt era hörn. Tack så mycket för den här roliga tiden!

Krönika vecka 33

Coping – ett verktyg för stress och smärta?

Varför kan en del människor hantera stora kriser medan andra tappar fotfästet för mindre problem? Forskare menar att arv och utveckling under barn och ungdomsår har stor betydelse. Barn som ofta blir tröstade lär sig att bli lugna, klara och får därför lättare under hela livet att lugna ner sig när de blir upprörda.

Hur kommer det sig att vissa människor förblir friska trots stora påfrestningar? När man undersökte detta bland judar som överlevt koncentrationsläger fann man tre nyckelfaktorer: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. En människa med hög känsla av begriplighet kan göra olyckor och misslyckanden begripliga. En individ med hög känsla av hanterbarhet känner sig inte som offer för omständigheterna eller att livet är orättvist. När olyckliga saker händer går de vidare och tar nya tag. Den tredje faktorn är meningsfullhet. Alla tre faktorerna kan sammanfattas i – känsla av sammanhang. Människor med hög känsla av sammanhang visade sig klara allvarlig och långvarig stress utan att bli sjuka. Det låter intressant och jag undrar om vi kan lära oss av dessa människor?

Har vi möjlighet att påverka detta själva? Vad är coping? Många studier talar för att den strategi vi använder för att hantera vår situation påverkar vår livskvalitet. När något händer i livet som innebär en kris hjälper det om man hittar orsaken och sedan fattar ett beslut hur man ska hantera den. Coping – är ett samlingsnamn för hur människor hanterar kritiska situationer såsom stress och långvarig smärta. Det här låter spännande och jag letar ivrigt på Internet och i böcker. Jag finner då att det finns två typer av coping.

Om individen bedömer att situationen går att förändra är problemfokuserad coping mest effektiv. Det handlar om att samla information, fatta beslut, planera och lösa konflikter för att kunna ta hand om problemen som orsakar stress/kris/smärta. Medan känslofokuserad coping är att föredra om det handlar om att tolerera och acceptera situationen som den är. Finns det inte någon lösning på problemet inriktar man sig på att hantera känslorna som skapas. Och på olika sätt tränar man att acceptera situationen och se den i ett nytt ljus, att omvärdera läget.

Vad är syftet med coping? Syftet är att se mening och sammanhang, bearbeta känslomässiga reaktioner och ge beredskap för att möta svårigheter. En god copingkompetens är att ha tillgång till många metoder som kan användas effektivt och varierat. Med andra ord är det något vi kan lära oss och träna på för att vara bättre rustade inför kommande kriser.

Är det ett nytt sätt att tänka? Kanske är det ett sätt att hantera stress och smärta som fungerar. Möjligen är det ett sätt att inom vården synliggöra individens behov av sammanhang. Vi behöver mer än mediciner för att må bra. Det låter logiskt och rationellt, det gäller helt enkelt att inte låta smärtan äta upp livskvaliteten utan att ta ansvar för sitt liv och göra det bästa av situationen. Det låter kanske klämkäckt och hurtigt men man får spela med de kort som livet ger. Sedan får man hitta nya vägar vartefter och förändra sin syn på livet och drömmarna. Kanske handlar det om att träna sin förmåga i att se det ljusa i det mörka? Jag kan inte låta bli att tänka på vad min pappa alltid sa när jag var liten ”Vänd på steken” – dvs. försök se saker på ett annat sätt. Jag hoppas att alla kan hitta sin känsla av sammanhang och på det sättet bli bättre rustade för livet. Vill man vara krass så citerar jag en god väns motto – ”Det är bara att bryta ihop och gå vidare.”

Semester och frihet

Vad är det som gör att det är så jobbigt att komma hem från semestern? För egentligen så älskar vi ju vårt hus, vår trädgård, våra vänner och vårt liv härhemma. Jag funderade på det när vi kom hem från Gotland och alla tre var lite upp-och-ner i humöret. Det är friheten helt enkelt. Den där friheten man känner på semester när inte MÅSTEn hägrar runt hörnet. Lilltjejen kan vara uppe sent, äta godis och glass - alla regler är också på semester liksom :)

Kanske är det också för att man då blir sammansvetsade och tillbringar dygnet runt tillsammans? För vi har verkligen tagit tillvara på de två ynka veckor det blev. Först hälsade vi på en god vän som köpt hus i Stavsjö. Det var jättefint och mysigt. Hon passade verkligen in i sitt nya hem.

Sedan var vi i tre dagar hos goda vänner i Linköping. Det blev mycket lek, prat och skratt. Det enda dåliga jag har att säga om den familjen är att de bor i Linköping istället för i vår stad! Dumt! Men jag ska nog locka hit dem snart igen :)

Det var så mysigt när deras kille och våran tjej stod i mörkret och viskade bus tillvarandra. Sen kom de och kittlade mammorna och skrämde papporna.

På älskade Gotland hann vi njuta av Sudersand och Fårö 3 dagar. Vi gjorde smycken, bröd och deltog i medeltida bröllop i Vikingabyn. I Roma Kungsgård blev lillflickan krönt till prinsessa. Självklart blev det flera dagar med guldvaskning, karuseller och Pippi på kneippbyn.

På öppningsdagen av medeltidsveckan gick vi längs strandpromenaden liksom tusentals andra och plötsligt stod en god vän ansikte mot ansikte med oss. Vi blev jätteglada och tillbringade kvällen i hans sällskap. Gladast var nog dottern :) Han är en stor idol för henne.

Lite medeltidsvecka hann vi med, fast inte lika mycket som förra året. Men vi hade våra klänningar och suktade efter andra klänningar som hängde på marknaden.

En liten panikutflykt hann vi också med. Jag fick nys om en skrivartävling där man kunde vinna pengar...viklet vi ä ri desperat behov av. Så vi ruschade in till Visby och bibblan. Där satt jag och skrev medan en liten unge sprang och röck i papper, drog ut sladdar m.m. Mamman struntade fullkomligt i honom. Inte lätt för en 3-åring att sitta och titta på i en timma!

Bibliotikarien tappade bort min utskrift och mitt dokument försvann i datorn. Lite annat spännande hände innan jag slutligen stod med utskriften i handen kl 17.15. Puh! Då visade det sig att alla brevlådor i Visby tömmer kl 17. Så då var det ilfart till postterminalen. Efteråt sa dottern - Du ska väl inte jobba imorgon mamma?

Nu har jag skickat bidrag till två skrivtävlingar i mitt liv och båda gångerna var det dramatik innan. nu tar jag nog paus från det och nöjer mig med sista krönikorna och bloggen.

Ni som läser min blogg, snälla gör ett litet avtryck med en kommentar. Det är så roligt med respons! Ha det gott!

Sommar och bloggpaus

Det finns massor jag har lust att skriva om på bloggen. Sommarminnen och drömmar om framtiden, bröllop och tv-debut. Men nu har jag en deadline på min näst sista krönika och den ska vara insänd ikväll eller tidigt imorgon bitti. Jag har tyvärr inte börjat än... Är så otroligt harmonisk och då är det svårt att få till en krönika. Det går ju bättre om man är lite upprörd över något :)

Vi får se vad det kan bli. Kanske något om smärthantering, coping, bloggberoende eller något annat livsviktigt ;)

Vi ses snart bloggen!

Böcker lästa under juli månad 2007

Snabba Cash/Jens Lapidus
Spännande roman om stockholms undre värld. Känns verklighetsnära och är intressant, men...jag vet inte jag har ett men... Jag kan inte riktigt förstå att boken blivit höjd upp till skyarna. Kanske är det språket som stör mig. Det korta - abrupta, det som numera är "inne". Som ordekvilibrist föredrar jag hela meningar med verb och hela baletten :)

Fördömd/Johanna Hildebrandt
Spänningsroman med övernaturlig touch. Gillar att lite av stämningen från Freja och hennes sejd kommer med.

Fågelbovägen 32/Sara Kadefors
En bok som rör vad som utmärker en god människa. Och kan man rädda någon som inte beter sig som ett offer? Jättebra bok, suverän bok att ha att diskutera. Kände att jag behövde någon mer som läst den direkt.

Duck City/Lena Andersson
Skruvad ironi om vårt samhälle och fokuseringen på mat, fetma, bantning och socker. Inte en favoritbok, men ok.

Fladdermössens by/Dario Fo
En biografi som koncentrerar sig på tidig barndom. Inte alls lika spännande som Dario Fos dramer.

Veckan som gått

Hur beskriver man vår semestervecka i Dalarna och hembyn.
Kanske med några korta guldminnen som jag spar i hjärtat och tar fram när de behövs. Kanske till hösten.

Burrigt ljust hår nära guldfjunigt hår
de böjer sig ner i det gröna
kanske vi snart några smultron får
eller hittar en tusensköna

Guldfjunigt hår intill gråa lockar
sagor dansar genom skymningen
genom luften flyger rosa sockar
barnskratt hörs kvittra i kvällningen

Liten hand kryper in i stor
långsamt går de hand i hand
stor kärlek i lillflickan bor
till mormor och morfars land

Full fart och raka rör!

Nu är det sommar tuta och kör! Eller nåt ;)

Vilka veckor vi har haft. Fullt upp varje dag med roligheter. I torsdags hade vi trevligt besök av malmköpingsvänner. Vi struntade i picnic och hade mysigt inomhus istället. På fredagen fick vi smålänningsbesök. Alldeles för kort, men jätteroligt! Sååå mycket roligare att få kramas på riktigt än i ett sms eller mail. Ina&Olof var lika underbara som vanligt! Tänk att en del människor kan man träffa 1 gång om året utan att det känns som det var längesen. Härligt med sådana vänner! Nu längtar vi att se deras hus också! I höst kanske.

På lördagen fick vi äntligen besök av Kinnan. Det var härligt att få se henne kliva av tåget sommarfräsch och glad. Vi hann luncha, promenera runt bland djuren i solskenet, spela spel i trädgården och grilla. Det var en härlig dag! Vi längtar att du ska komma tebaks igen!!

När vi hade vinkat av vår vän vid tåget for vi vidare till fest. Där fick vi prova lite ukrainsk mat och vin. Trevligt!

Idag har vi haft fixardag härhemma. Tvättmaskinen har gått för fullt, lådor har blivit rensade, bilen dammsugen och urstädad, kläder utrensade. Liten cykeltur hanns det med liksom handling och förberedelse av mat. Nu är det dags att packa lite kanske ;)

Imorrn far dottern och jag till landet. Ska bli mysigt! Mannen stannar i stan och pysslar med hus och jobb. Snart får han också semester. Då kanske det blir sol också! Vem vet :)

Vad är semester? Vad är svenskt?

Semester känns som om det skulle betyda vila. Men är det någon som gör det? Vi har mest sprungit runt som hönorna i "flykten från hönsgården". Fast vi har haft roligt förståss. Vi hann med 5 kalas på en vecka. Inte alla hemma hos oss...bara 3 ;)

Nu kommer efterlängtat besök till helgen. Både på fredagen när det blir smålänningsbesök och på lördagen när varmt efterlängtad vän dyker upp. Tänk vad konstigt det är , ibland händer ingenting och ingen hälsar på och så helt plötsligt är det nån slags ketchupeffekt :) Jättekul! Får troligen besök från kungligheter också. Dottern är eld och lågor :)

Annars blir det väl en sväng till torpet med dottern eftersom mannen bestämt sig för att bara ha 2 veckors semester. Alldeles för lite, tycker jag, men han är ju vuxen. Tror att han tänkt sig en solresa i höst....men jag kan ju inte planera eftersom jag inte vet när SVT tänker boka in mig.

Ikväll har vi tänkte trolla fram solen och gå på picnic+ titta på veteranbilar. Jag vill ha en MG eller en Ford Cortina...om jag hade pengar..truddeluddeluddelej...Nej då skulle jag nog inte köpa en bil i alla fall utan dra iväg på en långresa. Ami drar iväg på resa till "land down under" dagen efter julafton. Och till mitt älskade Nya Zeeland ska hon också. Ååååå jag känner hur det ropar på mig att åka dit.. Dumma tomma plånbok. Ska köpa en ny plånbok full med pengar. Går det?

På lördag blir det ukrainsk fest och vi tänkte ta med något typiskt svenskt som present.....vilket innebär att vi inte köpt något. Vad är typiskt svenskt? Nån som har ett hett tips? Känns lite trist att köpa dalahäst, träskor med curbits eller sill &potatis....Hjälp??!!

Krönika vecka 27

Vad är lycka?

När jag slår upp betydelsen av ordet lycka får jag svaret ”Lycka är en känsla. Se glädje.” Det är som en rörelse i kroppen som vi uppfattar som lycka eller glädje. Vad är det som får oss att bli lyckliga? Hög status? Pengar? Makt? Många barn? Det måste väl vara olika för var och en. En god vän frågade mig ”Om man hade tid och råd med allt skulle man bli lycklig då?”. Jag funderade länge på det och särskilt på om man kan mäta lycka, definiera känslan och finns det ett lyckorecept?

Sedan andra världskriget har det genomförts drygt 150 undersökningar om hur ekonomin påverkar välbefinnandet. Alla undersökningarna gav samma resultat – pengar har en mycket svag effekt på lyckan. Om man vinner en storvinst, blir man inte lycklig då? Människor som vunnit pratar om ett kort lyckorus i början som sedan lägger sig. De flesta stannar kvar i sina tidigare yrken och använder pengarna till att göra sig skuldfria. Många av dem talar om avundsjuka från omgivningen och en skuldkänsla om de är värda sin vinst samt att de nu är rädda för inbrott.

De flesta multimiljonärer vet att pengar kan göra människor olyckliga. Forskare menar att jakten på pengar och ryktbarhet minskar tillfredställelsen i livet, medan de som strävar efter bra relationer i vardagen mår bäst.

Många forskare menar att det som skapar lycka är TID. Har vi status, pengar, skönhet etc. men inte tid så känner vi ingen lycka. Många av de saker vi drömmer om (exempelvis båt, sommarstuga eller bilar) slukar tid, ger mer stress och i slutändan mindre lycka. Blir vi med andra ord lyckligare av att dra ner på konsumtionen, göra ingenting och njuta av det vi har?

För några år sedan skrev vetenskapsjournalisten Stefan Klein boken ”Lyckoformeln – vad vetenskapen kan lära oss om lycka.” Han menar att motgångar i en människas liv är oundvikliga, men att vi kan må bättre om vi lär oss hantera inre reaktioner och inte fastna i olyckskänslor. Han pratar om fysiska, kemiska och biologiska grunder till lycka. När vi blir lyckliga ler vi, blodet pulserar snabbare i ådrorna, hjärtat slår 3-5 slag snabbare per minut, hudens temperatur stiger en tiondels grad och blir fuktigare, fingrarnas darrning blir mjukare och musklerna i hela kroppen slappnar av. I blodet flödar dopamin, oxytocin och endorfiner. Är lycka en kemisk process?

Tanken har stor makt, menar Klein men det är inte förrän alla kemiska processer skett i kroppen som vi känner oss lyckliga. Han pratar om att inte låta sig domineras av negativa tankar utan ersätta med positiva. Detta kräver övning. De gamla grekiska filosoferna hade alltså rätt! Lycka är något man odlar, något man måste anstränga sig för att känna. Klein menar att det negativa systemet är starkare än det positiva, men med mycket träning kanske vi kan omforma fördelningen mellan eländeskänslor och lyckokänslor till 50/50 istället för 70/30.

Så vad ska jag egentligen svara min vän? Mycket pengar ger inte lycka, men man slipper oroa sig för räkningar och fundera på när man har råd att gå till tandläkaren. Hälsa påverkar våra drömmar om lyckan. För när man är frisk har man många önskningar och när man är sjuk har man bara en. Tid påverkar lyckan liksom hur man tänker och de relationer man har i vardagen. För egen del tror jag att det är viktigt att ha drömmar och längta efter det som finns i framtiden. Kanske handlar det om att i det mörka kunna ta emot det ljusa? Jag slutar med två citat från klokare människor än undertecknad. Dalai Lama säger: ”Om du vill göra andra lyckliga visa medkänsla. Om du vill göra dig själv lycklig, visa medkänsla.” Och Hasse Alfredsson säger: ”Det är varje människas förbannade plikt att vara så lycklig som han/hon kan.” Lycka till med lyckan!

Juniböcker 2007

Böcker lästa under juni månad 2007
Frost/Roy Jacobsen
Torgest föds 993 på island. Han hämnas sin fars mördare och får fly Island. Boken förflyttar en bak i tiden och stundtals känns det som en vandringssägen och som man är där. Stundtals är det segt. Romanen Frost nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris.

Förlorade själar/Ian Rankin
Tycker verkligen om att läsa hans böcker och se hur det går för deprimerade kommissarie Rebus. Det är suveränt med en deckare som man inte kan ana upplösningen på. Jag gillar att bli överraskad och det blir jag.

Den ljuva giftkokerskan/Arto Paasilinna
Handlar om en gammal änka som blir terroriserad av sin systerson med vänner. Hon tar hämnd. Både mörk och rolig bok.

Jane Austen-klubben/Karen Joy Fowler
Trevlig bok som knyter ihop ett gäng kvinnor och deras liv i verkligheten med Jane Austens böcker. Har man inte läst Jane Austens böcker är det nog inte så givande.

Den oändliga visheten/Dalai Lama
Citat och klokheter från Dalai Lama. Kan inte ta till mig en del, men annat köper jag helt. "Vill du göra andra lyckliga visa medkänsla. Vill du göra dig själv lycklig, visa medkänsla."

Världens bästa mamma på 60 min/Rob Parsons
Rolig bok med kommentarer från föräldrar, mest mammor. Önskar att jag hade läst den när dottern var bebis. Det är så tabu att prata om det jobbiga när man har en liten efterlängtad bebis. Rekommenderas till nyblivna mammor som fortfarande tror på supermamman :)

Anhörig/Katerina JanouchTyckte den här boken var jättebra. Den gav mig verkligen någonting. Gillar det hon skriver om att det är ingen som ansöker om att vara anhörig. Och att allt handlar ompersonen som missbrukar, alla andra blir statister.

Mordet på Harriet Krohn/Karin FossumObehagligt skriven. En av de få böcker jag funderat på att inte läsa ut. Jag älskar deckare, men spänningen försvinner när mördaren är berättaren. Förstår idén, men det är svårt när den enda person man riktigt lär känna är otrevlig. Vem ska man sympatisera med?

Svart som natten/Ann CleevesOj! Vad spännande, jag blev nästan lite mörkrädd när jag läste den. Jag vill gärna läsa nästa bok och jag är nyfiken på Shetlandsöarna som jag inte vet något om.

Nu är det klart!

Jag får äntligen berätta för världen! Något roligt har hänt.. När jag stod i kassan på ÖB och skulle betala ringde mobilen. Jag trodde det var min man och svarade därför trots att jag höll på med pengatransaktion samtidigt. Tappade nästan allt när det var Sveriges Television som ringde. Jo det är sant!!

Tidigare i år skickade jag för första gången in ett bidrag till en skrivartävling. SVTs "Slutet på historien" där man skulle avsluta en känd författares historia. Det kom in över tvåtusen bidrag. Jag är nu en av 36 delfinalister. Dvs vi är 6 delfinalister på varje historia.

Jag slängde mina enkronor och plånboken i kassen och gick ut och fortsatte samtalet. Det var inget skämt utan på riktigt! När jag kom hem la jag kassen med pengarna i brevlådan...logiskt värre och hämtade dottern på dagis. Hon hade inga invändningar, snällt barn, till att vi måste cykla förbi ICA och hämta pengar i brevlådan (ingen förvåning heller - luttrat barn) för att återvända till ICA och handla... Så kan det gå :)

Nu har jag fått kontrakt på full sekretess och inget får komma ut om vad mitt avslut handlar om osv. Däremot har jag idag fått ok från SVT att berätta att jag är delfinalist. Det känns stort, overkligt och spännande! Känns faktiskt lite som när jag hade fött dottern...då väntade jag på att någon skulle ta henne ifrån mig. Faktum är att jag får en känsla av att sitta här och ljuga när jag skriver det här... Måste nog gå och läsa kontraktet igen. Men kom ihåg - sekretess!! Fast inte gällande att jag är delfinalist förståss... Pirr i magen!

Livet är upp och ner...

det här verkar bli en väldans turbulent vecka. Visste ju redan innan att det skulle bli lite stressigt med 5 kalas på 9 dagar...men det var ju också roliga saker.

Nu har jag fått två meddelanden på kort tid som gungar min värld. Inte som förra året med sjukdomar och elände...men sådant som påverkar min syn på mig själv och det jag vill göra med mitt liv.

Det verkar nämligen som om jag inom en tid inte längre kommer att vara krönikör. De får inte längre anlita externa krönikörer och det betyder välan att jag numera får endast titulera mig f.d. krönikör...snyft... Kanske jag får kalla mig författare innan nästa års slut? Kanske väntar något nytt runt hörnet...eller är jag ingen nu?

Midsommarhelgen..

var lugn och mysig. Vi puttrade iväg på förmiddagen till föräldrarna. Där intog vi lätt lunch innan vi trots förutspått regn klädde oss i midsommarklänningar....med jeans under :)

Sen bidde det dans runt midsommarstången. Fast jag tror att dansledaren hade tagit lite snaps till sillen eftersom han tyckte vi skulle dansa "små glosorna och glisarna".

Många skratt, lotter och kaffekoppar blev det. Härligt också att ingen bryr sig om vädrets makter denna dag. Spelar ingen roll om det regnar - det ska dansas och vara ute ändå! Basta! Mötte en mamma och barn där barnet gnällde - Det regnar mamma... - Det gör väl inget, det är ju midsommar! svarade mamman.

Väl hemma gjorde vi god midsommarmiddag med förrätt, varmrätt och efterrätt. Mumsigt värre. Lördagen blev lugnare med ett besök hos syster med familj. Idag söndag gick tiden långsammare, på ett bra sätt. Vi hann göra en hel del faktiskt. Jag rotade på vinden efter mina gamla barbiedockor...hittade dem...eller delar. Hur var jag som barn egentligen? I en väska låg kroppar, i en annan armar och ben och i en tredje huvuden och hår. Dottern tyckte det var roligt. Själv tyckte jag det var inte så lite creepy... Dessutom åkte vi till gammal gård som nyligen blivit kulturreservat. Lustigt ord...får en att kika efter indianer bakom björkarna.

Hur kommer det sig att tiden går olika fort under olika dagar och olika perioder av en dag? Finns det någon teknisk förklaring tro? Eller filosofisk?

Dags att sussa

Allt eller inget eller nånting mittemellan?

Nu har det kommit. Telefonsamtalet jag drömt lyckodrömmar och mardrömmar om. Det hände helt plötsligt en vanlig onsdag. Där stod jag i kassan och skulle just betala när mobilen ringde. Redan innan kände jag ett pirr i magen...som om jag hade på känn att det var ett speciellt samtal. Det var det.

I mina drömmar stod jag inte i kassan när jag svarade. Det är svårt att höra, betala och packa ner varor samtidigt... Jag missade halva samtalet och undrar nu vad som egentligen sades? Ska jag ringa upp och fråga? Vänta på mer information?

Och hur ska jag göra nu, ska jag berätta för människor omkring mig? Ska jag låta dem ana att ett samtal ägt rum som vände min mage upp och ner. Eller ska jag berätta ALLT vad som sades, av det jag minns alltså. Mitt andra alternativ är att inte säga någonting alls. Lite Greta Garbo stilen kanske... Eller så blir det min stil....prexis såhär. En liten aning om att något hänt. Jag tror att jag helt enkelt måste smälta det själv och sedan ta in lite information. Undrar ni vad det är? Ni får undra ett litet tag till. Men jag lovar att berätta för nära och kära...kanske i höst?

Krönika vecka 25

Funderingar kring Sveriges Nationaldag

Sveriges Nationaldag har passerat, men fortfarande hör man folk diskutera dagen. Många frågar sig varför 6e juni blivit helgdag och hur man ska fira. Jag har hört många kommentarer om att det är en konstruerad dag utan traditioner. Har vi inte traditioner redan? Jag blev intresserad av frågorna och började leta i böcker och på Internet. Det här är vad jag fick fram.

Varför 6e juni? Det finns flera angivna skäl, här är några:

· Gustav Vasa tågade in i Stockholm den 6 juni 1523. Unionen med Danmark upphörde och Sverige blev en självständig stat.

· 1809 års regeringsform utfärdades den 6e juni .

· På Skansen i Stockholm anordnade Arthur Hazelius 1893 en vårfest som pågick i flera dagar. Firandet avslutades på Gustavdagen 6e juni. År 1895 tågade mer än två tusen flaggviftande skolbarn och stockholmare till Skansen. Traditionen fortsatte fram till första världskriget.

· Premiären för Svenska Flaggans officiella dag ägde rum på Stockholms Stadion 1916 6e juni. År 1963 flyttades firandet till Skansen, där ett parallellt firande hade pågått sedan 1893 den 6e juni.

· Den nuvarande regeringsformen och riksdagsordningen antogs av riksdagen 6e juni 1974.

En del svenskar kan ju tycka att det känns lite knepigt att fira Gustav Vasa, eftersom han var en kung som krossade fler svenska folkuppror än någon annan. Då kanske vi kan välja att fira regeringsformen? Eller svenska flaggans?

Varför blev det nationaldag och helgdag 6e juni? Svenska flaggans dag blev år 1983 nationaldag och 2005 en arbetsfri helgdag. Enligt regeringen var syftet att lyfta fram svenska språket, svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällssystemet. Tanken var att svenska folket skulle ha något att samlas kring och att nysvenskar skulle ha en dag att fira sitt medborgarskap. I nuläget är det mer en politisk nationaldag, en politisk helgdag och inte en folkfest.

Varför försvann Annandag pingst som helgdag? Att det blev just annandag pingst som fick utgå och inte någon annan helgdag beror till stor del på invändningar från Svenskt Näringsliv som menade att de andra förslagen skulle påverka Sveriges ekonomi negativt. Fackföreningar protesterade mot 6e juni eftersom det skulle innebära färre arbetsfria dagar. Företrädare för kyrkorna är missnöjda med att annandag pingst förvandlats till vanlig arbetsdag. Men beslutet gick igenom med riksdagsmajoritet.

Hur firar vi nationaldagen? De flesta svenskar gör vad de skulle göra en fin försommardag. Årets nationaldagsfirande var det största hittills. I Stockholm blev det sammandrabbningar mellan rasister och antirasister. Kanske borde man fundera på om det ska vara högerextremisternas dag eller alla svenskars dag. En nationaldags syfte är väl att vara samlande och inte splittrande. Men eftersom det är en helgdag som inte vuxit fram underifrån så tar det nog ett tag innan det blir ett trivsamt firande överallt i Sverige. När jag tittade mig omkring i närområdet såg jag många som arbetade i trädgården, fixade med bilen, hade picknick, grillade och åt glass. Varför skulle det vara bättre att vifta med flaggor som norrmännen gör eller dricka skumpa och smälla av fyrverkerier som fransmännen gör? Kanske är det en sorts svensk nationalism att påta i trädgården, grilla och äta glass. Isåfall kan vi fortsätta med det och göra till vår tradition på nationaldagen? Sedan, oavsett riksdagsmajoritet, så har vi vår svenska folkfest i midsommar. Varför vi firar midsommar? Det är en helt annan historia. Glad midsommar!

Krönika vecka 23

Vi hade en sambo

Vår sambo hette/heter Albin. Han delade rum med min dotter och bodde hos oss i några veckor. Albin gjorde inte så mycket väsen av sig direkt. Han åt maten vi gav honom, vilade, filosoferade, badade och sov. Han älskade att sola då låg han och sträckte upp huvudet mot solen, som om han ville komma närmare. Vi tyckte att han var ganska trevlig, men han sa aldrig någonting. Vad tänkte han på? Vad tyckte han om oss egentligen?

Min dotter påstår att han blinkade med ögonen och att det var hemliga tecken. Vi kom på honom med att sträcka ut tungan ibland. Retades han? Vem vet! Tycker ni vår förra sambo verkar lite inbunden och knepig? Det kan bero på att han har fyra ben och ett fläckigt skal. Han är en rysk steppsköldpadda, som gillar att gräva och äta maskrosor.

Trots att han var så tystlåten tog han stor plats i mina drömmar. De flesta drömmar handlade om att han förvandlades och blev enormt stor eller till en monstruöst lång och fet boaorm. På nätterna tassade jag ofta upp och kollade– Albin var fortfarande en liten sköldpadda. Puh!

Skälen till att vi lånade honom var flera. Dels tyckte både jag och min dotter att det skulle vara roligt. Dels tänkte jag nog att hon skulle bli lite avskräckt och tycka det var jobbigt. Så dumt! Hon är ju så liten att det blev jag som tog hand om sköldpaddan. Ibland undrar jag över hur livet kan bli som det blir t.ex. en dag när jag stod i ösregnet och världens sötaste diktator stod på trappan och pekade vilka maskrosor jag skulle plocka.

Nu har Albin flyttat hem igen och det var ett väldigt ledset ansikte på min dotter. Men så tappade hon sin älskade rosa plånbok rakt ner i Albins badvatten....precis när han hade bajsat!!! Det tyckte hon var superduperäckligt, men det blev lite enklare att skiljas från Albin. Ibland är små missöden till hjälp. Aldrig trodde jag att jag skulle skriva en krönika om en reptil. Jag citerar en god vän: – Livet är en god läromästare och lite busig ibland!

Nationaldagen

Vad säger man egentligen..det här är ju så nytt. Att vara ledig för att fira nationaldagen - hur gör man, vad gör man? Säger man God Nationaldag, Trevlig Nationaldag eller kanske bara hejja hejja....

Det verkade som om de flesta av våra grannar firade med att jobba på huset eller i trädgården. Vi höll oss i skuggan på framsidan och satte ut ett bord+stol till vår lilla prickiga tjej. Inte lätt med svullna soleksem när det är soligt. Hon satt där och klippte, tejpade och sjöng medans jag och mannen strök på ännu ett lager färg på utemöbeln. Äntligen ser eländiga bordet inte lika eländigt ut.

Frågade min familj om deras drömyrken. Om de fick välja vad som helst utan hinder. Min man svarade rallyförare och min dotter skattkartsritare. Vad jag sa? Författare förståss!

Helt plötsligt fick jag en såndär galen vision. När vi målat vår utemöbel blå, tänk om det kunde bli mitt grekiska hörn? Då kunde jag få en plats att äta tsatsiki på och drömma mig bort till Grekland. Jag såg för mig sandstensplattor under de blåa möblerna. Stora grekiska krukor runtom med exotiska växter. Kanske någon liten palm och ett träd med citroner i. I hörnet en vinstock och....

Jag får nog lugna mig och helt enkelt se fram emot att måla staketet istället...och sista lagret på utemöbeln. Nu är i alla fall trappräcket klart. Konstigt att det tar så lång tid för tre plankor och några metallpinnar... Fint blev det i alla fall.

Nu ska jag drömma om grekiska hörnet. Det är bra att ha visioner, sa jag till min man som fick en sån där panikslagen blick när jag började drömma om hur det ska se ut!

Jävla kropp!

Ibland är det för j-igt när kroppen bestämmer åt mig. Då vill jag gärna byta kropp. När jag var liten fanns det ett TV-program som hette Reservdelsmänniskan. Jatack, jag vill gärna ha några reservdelar...

Som jag hade längtat att få träffa tjejerna idag. Men näe det blev inte av. De var jättegulliga och smsade mig när de var på Fjäderholmarna...men det var ju inte riktigt samma sak. Och ibland oroar det mig att människor omkring mig kanske tror att jag inte VILL. Usch kommer ihåg ett motto när jag var på smärtkliniken "Det gäller att vilja det man kan, inte kunna det man vill!" Så himla balanserat och klokt så man vill spy!

Bäst jag slutar skriva innan jag kräks ur mig nya fina ord...Det är så sant som det är sagt. När man är frisk har man många önskningar, när man är sjuk har man bara en.

Massor med kramar till de underbara tjejerna, som jag hoppas inte ger upp på mig!

Hjälp är det sommar??!!!

Var hos sjukgymnasten igår och hörde honom säga - Nej då är det ju midsommar! Insåg att det är knappt 3 veckor tills dess. Betyder det att sommaren börjat? När gjorde den det? Varför hinner man aldrig med att fatta det? Min optimistiska sjukgymnast sa helt krasst att - Jodå nog är det sommar och snart är den slut!

Varför får man alltid hjärtklappning när nån säger så? För att sommaren ska infria så många drömmar kanske? Eller för att det är så härligt när en hel sommar av löften ligger framför en.

Just nu är jag lite depp över tillvaron. Vi har varit sjuka länge och jag känner mig inte okej än. Längtar efter att träffa tjejerna och hoppas att jag kommer iväg till dem imorrn. Längtar efter er!

Annars....sovit dåligt och vaknade lite på fel sida idag. Det känns ovant. Känner mig lite bitter, butter och grinig. Tur att man inte mår så här jämt, är rätt jobbigt. Men jag har en liten glad hottentott som springer runt mig och då går det inte att tjura alltför länge. Hon och mannen har haft frisering och hon skuttar omkring med typ 10 hästsvansar åt alla håll. Hon är underbar! Hugger till i mitt hjärta ibland när jag ser på henne. Jag önskar att det fanns fler runtomkring oss som brydde sig om henne och såg hur ljuvlig hon är. Det har varit många som jag stått nära och älskat och brytt mig om, men jag känner att jag dragit mig undan lite. Kanske av besvikelse att inte min dotter får den uppmärksamhet och kärlek jag önskar från omgivningen. Kanske är det helfel och jag borde ösa mer kärlek åt alla håll och inte önska något tillbaks.... Men ibland är det svårt att vara klok och glad när det gör ont i hjärtat. Får väl läsa lite Dalai Lama och hamna i jämvikt med kosmos :) Man kan inte få allt här i världen även om jag önskar att min dotter får allt gott! Nu ska jag äta nåt sött och pussa min dotter så jag blir på bättre humör. Ciao!

Majböcker

Böcker lästa under maj månad 2007
Svårfångat byte/Janet Evanovich
Lättsam bok med lite spänning, lite kul och lite fånig romantik....ingenting som stannar kvar, men bra läsning när man är sjuk.

Olivia Joules fria fantasier/Helen Fielding
Rolig bok med en hel del skratt. Som ovan, en bok som är lättsam men inte direkt gör något bestående avtryck.

Fula fiskar/Patricia Cornwell
Hon har skrivit böckerna om rättsläkaren Kay Scarpetta. Den här boken är nummer två om sydstatspoliserna Hammer, West och Brazil. Spännande men lite abrupt slut.

Lars&Urban och pudelstjärnan/Eva Dahlgren
Roligt att läsa Eva Dahlgrens barnbok. Den var kul, men inte så nydanande som baksidan lät påskina.

Sucka mitt hjärta men brist dock ej/Mark Levengood
Mark är underbar. Hör hans röst när jag läser. Både tankeväckande och skrattframkallande.

Borta för alltid/Harlan Coben
Spännande men....jag vet inte. Kändes inte alls jobbigt att lägga den ifrån sig emellanåt och hans böcker brukar jag vilja sträckläsa. Påminde väldigt om en av hans andra böcker också...Rekommenderar den inte, men hans andra böcker.

Brännmärkt/Catharina Ingelstam-Sundberg
Överskattade recensioner tycker jag. Var så nyfiken på den historiska händelse hon grävt upp, men det kändes som den var en bihistoria till huvudpersonen Anne Persdotters kärleksaffärer.

Det här är inte jag/Eva F Dahlgren
Berättelse om utbrändhet i romanform. Bra och dagsaktuell bok. Mycket känns verkligt och bra beskrivet. Skulle velat att hon fortsatt längre. Kanske en ny bok - del 2?

Jag vill måla hela världen lilla mamma....

Idag var en lite piggare dag. Dottern var väldigt pigg och sugen på aktivitet. Mannen sov mest hela dagen. Så det blev jag och dottern som fick hitta på något. Gick bra så länge jag satt ner, annars snurrade världen väldigt. Kan bero på att jag är så lång och ståtlig...

Vi har målat små plastfigurer att hänga i fönstret. Låter finare att skriva vad det stod på asken - vi har gjort "Suncatchers". Hon var superduktig att måla innanför fälten. Sen blev det lite vanligt kludd medan jag plockade bort. Och sen i flera timmar blev det fingerfärg. Tänk att det alltid är så tacksamt. Det verkar som om min dotter ärvt det där av mig. Att bli lycklig av att måla. Hon pratar om när vi ska måla trappräcket och "fula bordet". Vi tittar på eländet genom fönstret ibland och längtar efter att fixa till det.

Men visst är det skönt när det är dåligt väder när man är sjuk? Känns bra på något konstigt vis. Imorgon får dottern gå till dagis...undrar om någon av oss kan följa henne dit. Jodå. När hon blir större kan vi måla porslin...och tavlor...och på stenar och kakelplattor och....Jag vill måla hela världen, sa maaamaaaa.....

Bolibompa bolibombompaaaa

Känner mig lätt hjärntvättad idag. Nu är vi hemma alla tre i halsfluss.. FAst somliga av oss är ju MER sjuka än andra....(läs mannen). Dottern har himla gott humör fast hon är sjuk, så länge inget går henne emot. Dåååå blir det tåreflöden och dramatik på hög nivå. Jag tror jag är med i en stumfilm igen... Fast den som är tyst är jag. Har tappat rösten igen. Frågade doktorn igår om jag kunde få remiss till logoped. Han tyckte det var HELT NORMALT att tappa rösten ibland....typ 8 gånger om året?? Verkligen?

Jaja, en fördel med att vara tyst är att jag slipper upprepa saker för folk som inte lyssnar....Dottern är superbra på att leka lekar utan rörelse. Vi har legat i sängen och lekt frisör och sen doktor. Fast hon blev lite ledsen när patienten somnade förståss....

Som tur var laddade jag upp med lite böcker&spel från bibblan innan vi däckade denna vända. Så idag har det varit bolibompa bolibombompaa på tvn lite längre än vad som rekommenderas för 3-åringar....och sen datorspel bolibompaa bolibombompaaaa... Otroligt vad den där snutten fastnar i skallen. Tänkte försöka få något skrivet idag men jag kan bara tänka bolibompaa bolibombompaaa....Jag var nog en drake i mitt förra liv....Min man i detta liv är född i drakens år....kan man dra nån slutsats av det? Näääeeee jag vet. Feberpladder...slut i rutan.

Regn och skrutt!

Jaha, tur att man njöt av gårdagen. Natten blev hemsk. Kroppen skrek ajaj på alla ställen och det gick inte att svälja. Dottern vaknade med hög feber och grät. Tjaha...så vi fick roa oss i två dagar. Först fyra veckor med influensa och så två dagar att insupa kraft och energi på innan det blev dags för halsfluss.

Nu har vi varit hos doktorn och fått antibiotika i alla fall. Så denna gången är vi kanske friska inom en vecka. Är jag inte frisk och kan åka till Stockholm och goa tjejerna på söndag så gråter jag. Av ilska tror jag! Kanske ett skrik också. Kan man förhandla med kosmos om några fridagar tro? Nån som vet hur man gör?

Tur att vi hann måla två lager på trappräcket i alla fall. För all grundning på bordet bara regnade bort igår kväll och natt...så nu har vi ett grå-vit-spräckligt bord. Ser rätt hemskt ut fast helt unikt :) Första gången jag sitter upp förutom doktorsbesöket. Det var rätt kul. När jag sträckte fram handen för att säga hejdå och tack tog doktorn spjärn med fötterna i golvet och kastade sig bak på sin rullstol. Med uppspärrade ögon sa han - nejnej det är så man blir smittad!!

Fniss...jag kände mig som en vandrande bakteriehärd....fast det är väl det jag är.. Nu ska jag lägga mig och drömma om att bli frisk och måla mer och träffa goda vänner i helgen. MEd positiva tankar borde man kunna snabba på processen lite. Eller?

Lite färg i tillvaron

Tänk vad härligt det är att svänga en pensel fram och tillbaka och se en sliten träplanka ändra färg och på något sätt form också. Så mycket roligare det är att grunda ett trappräcke och ett bord än att vika och sortera tvätt. Dottern var jätteduktig och hjälpte mig med båda. Och till skillnad från när jag målade en veranda med min storasyster så fick jag ingen färg i håret eller på ryggen :)

Imorgon ska vi måla med blå färg. Det blir ännu roligare!Vem vet en dag kanske jag fäller upp mitt staffli i trädgården, klämmer på mig en stor hatt med brätten och står och skapar under äppelträden....Fast att måla ett bord är så mycket mer avslappnande. Man tänker inte utan bara gör och låter tanken flyga fritt. Härligt.Måtte det inte regna imorgon, jag vill ha färg i tillvaron.

Veckan som gick

Den här veckan var full av både det ena och det andra. Började lite svajjigt med att både dottern och jag var hängiga. Det blev mycket film, musik och pyssel. Men mest kramar. På onsdagen var första dagisdagen på tre veckor!! Känns som vi varit sjuka ett sekel...hoppas det vänder nu.

Dottern och jag hade fixat lite i hemlighet så på onsdagen firade vi mannen. Det blev sång och paket på morgonen. När han kom hem från jobbet stod vi med klädsamma spisrosor på kinderna och dukat bord. Det bjöds hemlagad pizza och hemgjord hallontårta. Sen blev det lite mer sång och paket.

Innan hade jag bjudit hem svärfar på mat och fika men han ville inte komma. Sånt är svårt att förstå? Ett enda barn och ett enda barnbarn som bor i samma stad. Konstigt, men ingenting jag vill hänga upp mig på.

Sen bidde det grillkväll på dagis och det var jättekul. Roligt när det finns några föräldrar (läs mammor) att prata med. Trodde aldrig det skulle vara så svårt att få kontakt med dagisföräldrar. Faktum är att en del inte ens hejar i kapprummet....

Annars bestod veckan mycket av sånt som INTE blev av. Krönikor som inte skrevs, böcker som inte blev lästa och planeringar som inte blev gjorda.Fast...dottern och jag tog fästingvaccin förståss. Hon var superduperduktig som vanligt hos doktorn. Vi belönade oss med årets första jordgubbar. De var mums!

Fast vi tog oss till Bibblan förståss. Konstigt att vi aldrig kan hålla det där med max 10 böcker till dottern och max 3 till mig.... Nu har dottern ca 25 låneböcker hemma och jag har....typ 7? Men det känns toppen! Imorse låg vi och läste några av hennes böcker i sängen alla tre. Helmysigt!

Igår fick jag iväg inbjudan till släktkalas för dottern. Känner mig jätteduktig som fick iväg den i så god tid. Barnkalaset får bli senare fråga. Jo, sen har min storasyster och jag bestämt hur vi ska fira pappa som fyller jämnt i sommar. Det känns skönt! En del saker faller på plats ändå, trots att man inte tycker något händer. Började skriva med halvsur min och nu är jag faktiskt jätteglad! För när jag skriver inser jag att det faktist hänt en hel del i veckan som gick. Semestern bokad, vaccinering gjord, böcker återlämnade, barn-släktkalas-inbjudan, firande av pappa bestämt. Ibland får man klappa sig själv på axeln för att man faktiskt fattat en hel hög beslut. Hurra!

Fontänen

Kallade min syster mig när vi var yngre... och inte har det förändrats direkt. Mina tårkanaler verkar vara öppna för de mesta och behöver inga katastrofer för att bli aktiverade. Ibland känns det smått jobbigt att bli påverkad av typiska Hollywood-stories där en underdog slåss mot alla odds och vinner. Självklart blir det stort tårflöde från mig. Lilla Huset på prärien var en plåga att se - jag grinade till varenda avsnitt...fastän jag samtidigt retade mig på att de var så präktiga.

När jag fyllde 30 fick jag i present av min syster en tur till Stockholm och se musikalen Sound of Music. Syrran böjde sig ner till handväskan för att ta upp snuvsavetter till när hon skulle börja gråta. När tre toner spelats och hon reste sig upp var mitt ansikte redan blött...Jodå! Jag gråter vid upplevelser av musik, konst, film, böcker ja det mesta. Och blir jag väldigt glad...självklart jag gråter så mascaran kletar och jag ser ut som en skräckfilm. Som igår till exempel. Jag skulle bara betala en räkning till vår semester. Min man och dotter såg på bolibompa och jag kom ut till dem mascarakletig och storgråtande. - Vad har hänt? utropade min man och min dotter kom springande och gav mig en kram. - Jag är jättejätteglad! svarade jag. De gjorde ingen stor affär av det, eftersom de känner mig, utan kramade mig bara tills jag kunde berätta.

Vad som gjorde mig glad? Att en vän ska gifta sig i slutet av sommaren och att trots vi inte setts på länge eller hörts per telefon så är jag bjuden. Hurra! Det är härligt att få vara en vän fastän man inte finns i den närmaste omgivningen längre. Sådant gör mig tacksam och oerhört glad och lycklig...och gråtande.

Däremot gråter jag sällan av smärta. Kanske för att jag lever med det varje dag och det skulle bli utmattande :) Och händer det något riktigt hemskt och tråkigt, som att någon i omgivningen dör - då torkar mina tårflöden helt. Visst är det konstigt och jag förstår det inte själv. Som om det är för mycket sorg för att kunna släppas ut i tårar? Eller att man behöver en annan anledning för att kunna släppa ut sorgen. Eller som jag skrev i en krönika en gång - att min sorg alltid verkar komma efter "bäst-före-datum" när man förväntas ha kommit över sin sorg.

Det är svårt att förstå andra och det är svårt att förstå sig själv....men numera försöker jag inte förstå vad som händer. Jag bara accepterar att jag stundtals är en fontän.

Så mycket mer att upptäcka

Nu är äntligen vår Sverigesemester klar och bokad. Men ändå.... jag längtar ut i världen och det finns så mycket mer att uppleva och se. Närmare bestämt 86% enligt den här testen.... Fast bara för att man varit i ett land så har man ju inte sett ALLT!

När vi var på en resa träffade vi ett amerikanskt par med kinesist ursprung. De hade
rest genom Europa på 14 dagar. I princip hade de blivit väckta när ledaren skrek
"We´re crossing the border to....". Mycket de såg.... Jag frågade henne vad hon sett i Sverige och hon skrattade bara...

En sådan semester vill jag INTE ha. Men några turer ut i världen vore fint. Inser att jag är helt obevandrad på Asien, Afrika och en massa härliga öar. Fiji vore nåt! Fast nu blir det Gotland i år och det är helt okej :)

Adjööööö Albin!

....sa hon med tårfyllda ögon när hon vinkade med sin vita näsduk från trappan. Vi ses kanske igen...lev väl!....

Nej inte riktigt så gick det till. Vi badade sköldisen och gjorde rent bur och sånt. Dottern var nedstämd att Albin skulle åka hem igen och mungiporna pekade nedåt. Jag försökte förklara att vi kan låna honom igen och att när hon blir större kan vi diskutera ett inköp av sköldpadda. I nuläget är det ju jag som tar hand om honom. Förståelsen från min dotter var mikroskopisk. Mhmmm... fick jag till svar.

Men så tappade hon sin älskade rosa plånbok rakt ner i Albins badvatten....prexis när han hade bajsat också!!! Det tyckte hon var superduperäckligt och sedan var det inga problem att skiljas från Albin :)

Ägarinnan och familj fikade här en stund och jag blev lite glad när hon sa att om hon nån gång skulle sälja kunde hon tänka sig göra det till oss för han verkar haft det så bra här! Tja, faktum är att jag brytt mig väldans om den lilla reptilen, vem kunde trott det? Tja, det kan nog hända att han kommer hit på semester ibland men just nu är läget - Albin has left the building!

Fuskbloggare

...är jag nog, som skriver lite nu och då. Hade ingen lust att skriva när det enda jag ville skriva var bläää bläää och bläää. Det verkar ju väldans givande att läsa för någon annan :)

Nu känns det som om livet rättar till sig igen efter en knögglig passage. Min goa mamma har dessutom köpt boken om Svitjod. Hurra! Ska bli kul att läsa den...bara jag blir klar med de tre andra som ligger på mitt nattduksbord. Varför heter det så ....nattduksbord...ett bord för en särskild nattduk. Eller ett bord att duka på mitt i natten...hmmm så det är på det man borde ätit alla nattmackor eller vickningar efter krogen...Nån som vet?

Efter en stormig helg verkar solen vara på väg både utomhus och inomhus.

Godkväller!

En dag att sudda ur minnet

Idag var ingen bra dag.
Säkert bättre imorrn.
En dikt blev det i alla fall...

Väggar av glas

här sitter jag

mellan väggar av glas

därute är ni

ser inte mig

släpp ut mig

skriker jag

rösten spräcks

ingen hör mig

ni jobbar och leker

jag kommer inte ut

världen så nära

ändå onåbar

stångar min panna

dunsar mot väggen

klöser mina naglar

ritschar mot glaset

ingen hör

ingen ser

jag lägger mig ner

tittar drömmande ut

genom väggar av glas

Goda vänner dyker upp......

.....lite varstans och ibland i ens drömmar. Inatt drömde jag att en god vän äntligen kom på besök. Hon ville prompt gå till vårt bibliotek...konstigt. Sedan tappade jag bort henne därinne, men hörde hennes arga röst. Där satt hon i en sån där vagn som bibliotikarierna har och kör böcker i. Med böcker runt ben och rumpa och benen hopvikta mot kroppen viftade hon arg med armarna och skrek något om - Försäkringskassans idiotiska j-a regler! Bibliotikarien svarade: - Passa dig du annars så anmäler jag det du sagt till F-kassan och så får du inga pengar!

Efter att de åkt slalom med kundvagnen några vändor så klev hon äntligen ur. Då var hon och bibliotikarien bästisar. Jag blev sotis.... Till slut skulle vi gå hem till mig, men när vi kom hem till vår gata så gapade ett stort hål där vårt hus stod. Iiiiiih! Då vaknade jag febersvettig med min dotter sovandes på min mage.

Kan det vara så att jag läst för mycket av Metterillions husproblem? Känner verkligen med henne och det kom in i drömmarnas land.

I verkligheten.....regn, regn, regn. Tråkig dag när jag bara varit sjuk och vädret dåligt. Fast heltråkigt blir det ju aldrig när dottern är hemma förståss. Hon ryckte ett hårstrå från mitt huvud viftade det runt mig och utstötte konstiga ord typ : - GRdsaala brsadlamapanakang! Och sen såg hon helnöjd ut. - Vad gjorde du? frågade jag. - Trollade dig frisk förståss! sa hon förvånat, som om jag var helknäpp som inte fattat läget....

Har just läst ut en Harlan Coben-deckare. Konstigt har gillat alla jag läst utom den här, kan det vara för att jag är sjuk och gnällig? Vem vet..får väl läsa om den om några år!

Nu hägrar boken om Svitjod som ligger på bibblan och väntar på mig. Kanske jag kan lura mannen att åka dit ikväll. Om jag tittar snällt och blinkar förförsikt med ögonen.....Näääe då skulle han bara försöka pilla ut skräpet och undra vad det var för fel. Kanske jag ska göra nån god mat....eller beställa. Hm...svåra tuffa beslut att fatta idag.

Jo, en sak har faktiskt hänt idag. Är nöjd med mig själv. Jag har skrivit ner en del uttryck och roliga ord som jag tänkt ut. Sen har jag klippt dem till lappar och lagt i en inspirationslåda. Smart va? Fick tipset av en vän. Så nu kommer jag alldeles säkert att spotta ur mig massor med krönikor, noveller och kanske kanske en liten roman? Drömma får man även i vaket tillstånd. Tur det!

Jag drömde.....

....att jag vann en skrivartävling. Det var hur underbart och lyckligt som helst. Men så tyckte de att jag var för vanlig och inte gjorde mig på bild. Så därför fick jag läsa upp min text i tv och en annan kvinna, vacker förståss, satt och mimade till texten. Dessutom fick hon en mycket intressantare profil. Hennes personliga historia var dubbelt så intressant som det skrivna bidraget. Lycka och olycka på en gång med andra ord. Påminde litegrann om en gammal film med Fred Astaire. När en stumfilmsaktris ska vara med i ljudfilm och låter förskräckligt. Då får en annan tjej (brunett) sjunga bakom scenen och den platinablonda aktrisen mimar. Min mimare hade eldrött hår och gröna ögon och var en slående skönhet....förståss!

I verkligheten? Jo i verkligheten har jag skrivit ett bidrag till SVTs skrivartävling. Det är första gången jag skickar något till en skrivartävling. Givetvis blev det kaos innan brevet skulle på låddan. Helt plötsligt försvann dokumentet in i nåt skrymsle. Vi letade och letade och till slut dök dokumentet upp igen. Puh! Då upptäckte jag att word gjort små slumpvisa ändringar av talstreck och annat. Bara att ändra. Det var ju nema problema. Men nu skulle dokumentet skrivas ut igen och det ville inte skrivaren. Papperet fastnade och texten blev klibbig och oläslig. Snabbt sätta igång vår andra skrivare. (Tur den finns.) Där gick det geschvint och nu trodde jag alla problem var över. Men nej.... den ville såklart inte skriva ut anmälningsblanketten och strulade. Tillbaks till skrivare numero uno. Den ville skriva ut. Hurra.... Nu skulle jag fylla i anmälningsblanketten och var så tiltad i skallen efter allt som hänt att jag skrev fel....på mitt namn.... va? Lite tvångsmässigt kanske?

Till slut fanns mitt bidrag+anmälan i ett kuvert. Jag vägde och satte på porto och min man åkte och postade innan lådan tömte... Nu sitter jag förståss och undrar - skrev jag rätt adress? Kommer posten slarva bort mitt bidrag?

Undrar om det här med skrivartävlingar verkligen är något för mig. Glömde förresten att det tog längre tid för mig att fylla tre rader med en beskrivning om mig själv än vad det gjorde att hitta på storyn....

Har fått ok på att låna Albin ännu en vecka. Min dotter blev så glad när jag berättade det imorse. Hon bara log och kramade mig hårt, hårt...ojoj...hur ska det bli när vi verkligen lämnar tillbaks Albin. Hon har frågat flera gånger om ägaren verkligen vill ha tillbaks den. Jag som i min enfald trodde att jag skulle minska på djurlängtan inte öka den. Tänkte att hon skulle se hur mycket jobb det är med att ha ett djur...Dumt! Hon är ju så liten så det är ju jag som gör allt...fniss...Hur var det nu, binda ris för egen rygg?

Jaja, jag tycker att det har varit/är roligt med Albin. Han tillför något nytt i vårt liv men när man ska ut och resa blir det ju klart ett problem.

Idag har han badat, men jag har inte vägt honom. Fick tipset av ägarinnan att lägga honom upp och ner. Men jag vet inte..jag klarade inte det. Kände mig elak...Nästa gång vi badar honom får min man göra det, nåt ska jag väl ha honom till också :)

Tack för idag, slut för idag!

En stumfilm med ljud....

Idag har jag kommit på vad jag lever i....en stumfilm med ljud. Vi har två skådespelare från 1930-talet som med yviga gester visar vad som är på gång. Ack o ve...handen på pannan och förtvivlad blick. Den enda skillnaden är att vi kan lägga till ljud till scenen och låta den yngsta skådespelaren utropa - Ååååååå nej! Mammmaaaaaaaaa.... Eller den äldre manliga skådespelaren som sitter med huvudet i händerna och mumlar...ojojojojoj...Ja, nu vet ni hur det funkar med en stumfilm med ljud :)

Fast lite glad är jag allt idag trots dunderförkylning som inte ger sig. Vi har äntligen bokat boende i sommar....inte blir det lika exotiskt som för cosmoskatten...men tror det blir härligt!

Här ska vi bo i en vecka. Hurra! Nu fattas bara boende i 3 dagar...sen är semestern nästan färdigbokad.

Ja må jag leva! Hurra!

När jag skulle skicka räkning för senaste krönikan insåg jag att jag har jubileum. Nu har 25 av mina krönikor blivit publicerade. Känns lite kul faktiskt :)

Annars....bara Albin är frisk hemma hos oss. Han fick bada igår och jag försökte väga honom efter badet. Det visade sig vara jättesvårt. Han verkar ha likadan syn på vågar som jag. Vår våg är dammig eftersom vi aldrig använder den. Albin kastade sig av den så fort han kom dit. Så hans vikt liksom min verkar förbli hemlig.

Egentligen börjar det bli dags att skriva en ny krönika och kanske även få till ett eventuellt bidrag till en skrivartävling...men så hamnade jag här. Samma flyktmentalitet som till vågen tror jag. Jag har redan erkänt det - jag är en skjuta-uppare. Just nu känns det mer lockande att spana på Albin som försöker lyfta en stock i terrariet. Oj, han kunde!

Visst har jag ett oerhört spännande liv. Bäst jag slutar skriva innan du som läser har somnat och tryckt ner alla tangenter på datorn. Vill inte orsaka datorkaos för någon.

Ha det gött!

Måste man välja.....

Läste just på en väns blogg om att välja....ibland är det jobbigt att välja om man ska vara glad eller arg också.... Idag t.ex mår jag och lillan jättedåligt och vi måste nog till en doktor imorrn. Får man ändå tycka att det är rätt mysigt att vara hemma med en liten sjukling? Fast man mår pest själv också....

Och så kom min krönika i tidningen. Eftersom jag är stående krönikör ska jag bli publicerad var 5e vecka, sa vi från början. Men det har blivit var 3e vecka. Och nu blev det 3 veckor på raken. Då ska man väl bli jätteglad? Det blev jag, men sur att rubriken var ändrad... Vaddå..."Varför är så många allergiker?" Det är väl ingen kul rubrik....:( så nu är jag sur, glad, sjuk och nöjd på en gång...går det? Näe...blev mest trött förståss...

Fast jag är rätt glad på Ina som fick mig att skriva en blogg. Det var ju tänkt att bara bli för mina krönikor. Men jag kan inte låta bli att skriva av mig lite annat. Jag som aldrig varit någon dagboksskrivare... Nu måste jag gå in och glutta om någon kommenterat. Eller hur sidan egentligen ser ut... Har ändrat mall 3 gånger redan. Fånigt va? Bara för att det var kul! Har nog saknat att hålla på med hemsidor och programmering och sånt fast jag inte visste det. Det här är ju en mycket enkel och snabb variant.

När jag gjorde bloggen trodde jag nog att det skulle bli mest för de som vill läsa krönikan men som inte får tidningen. Men jag fick en bonus! En vän som jag inte haft kontakt med på länge kommenterade bloggen. Jag blev jätteglad! Kanske kan man knyta kontakt igen med distans-vänner?

För där är också ett eländigt val.... Hur ska man välja med sin tid? När man har vänner i flera städer som man vill behålla och samtidigt vill skapa sig ett liv i sin "nya stad". Måste man välja då? Som vanligt vill jag ha både och!

Men du, tant bruun, om du förstår att jag skriver om dig så har jag inte valt bort dig. Det låter fånigt, men jag tänker ofta på dig och hur du och sambon har det. Jag blev jätteglad när ni kom på mitt lugna kalas förra våren. Vi har pratat flera gånger om att åka och hälsa på. Men så blir vi alltid sjuka och det känns knepigt att planera och sen boka av. Då är jag rädd att folk tror att jag inte VILL fast jag ju VILL så gärna så det bubblar i mig. Kanske kan det bli av med ett besök i sommar. Vad tror du?

Nu sitter jag och undrar om det finns regler för bloggare. Får man rikta sin blogg till en annan bloggare? hmmmmm....många filosofiska frågor när man har feber. Vad klok och djup man blir!

Bäst jag slutar, innan nån anmäler min blogg som skadlig :)

Kram alla nya och gamla goda vänner!

Veckans krönika

Nu är våren här, hurra! Atjo och prosit!

Kvällarna blir ljusare och dagarna längre. Solens strålar värmer inte bara upp våra trädgårdar utan även våra kroppar och sinnen. Vi tittar glatt efter snödroppar, tussilago och färgglada krokus. Fåglarna sjunger hela dagarna och allt knoppas och blommar. Många människor blir gladare och piggare när våren kommer.

För en del av oss är det inte helt okomplicerat. Med våren kommer pollen och allergierna frodas i takt med blommorna. I ett björkhänge finns ca 5 miljoner pollen som inte syns, men för en allergiker är de klart kännbara. När jag var liten trodde jag att det bara var jag och min syster som var allergiska. Hela vårarna gick jag halvsovande med symptom som påminde om bakfylla och försökte låtsas som ingenting. På barnkalas vågade jag aldrig fråga om det var nötter i tårtan utan tackade bara blygt nej. Det var viktigare att inte utmärka sig eller vara till besvär. Sanningen är att 1/5 av alla barn har födoämneskänslighet, dvs tål inte viss mat. Och 1/3 av Sveriges befolkning är allergiker.

Alltfler av oss blir allergiska och överkänsliga. Vad beror det på? Ett tag spekulerade forskare om att vi blivit FÖR renliga. En annan teori var att skälet är för mycket stillasittande och snabbmat. Ytterligare en teori är att det beror på alla luftföroreningar. Det enda forskningen lyckats bevisa är att det inte är sant att skälet är för stort intag av antibiotika. Bevisat är också att det finns en ärftlighetsfaktor. Det finns många teorier, men inga självklara svar.

Det finns människor som pratar om att förr fanns inga allergier, men hur vet man det? De som hade starka allergier överlevde kanske inte. Dessutom kanske det klassades som lungbesvär? Ett exempel i nutid är att det vi kallar astma kallas i östblocket kronisk bronkit. Det vi kallar allergi idag kanske kallades något annat förr?

Det finns också de som kallar allergier för ett välfärdsproblem. Hur förklarar man då att allergier ökat starkt i Afrika, Asien och Latinamerika? Och hur förklarar man att även djur kan bli allergiska?

Vad är egentligen allergi? Ordet är grekiska och betyder förändrat reaktionssätt och innebär att kroppens immunförsvar ”överreagerar” mot vissa ämnen. En del människor får problem med ögon och näsa, andra får eksem och hudproblem och vissa får problem med andningen-astma. Det kan vara svårt att avlägsna ämnen man blir allergisk mot eftersom de ofta är luftburna.

En gång hörde jag en mamma säga att det var tur att hennes barn ”bara” hade astma och ingen farlig sjukdom. Allergier och astma är en folksjukdom som både är farlig och kan vara dödlig. Får du en allergisk chock så reagerar hela kroppen snabbt och fort. Hals och ansikte svullnar upp. Det kliar som tusen myggbett och man får svårt att andas. Man kan snabbt bli medvetslös. Ser du någon i din närhet få en allergisk chock så gäller det att fort få medicin och komma till sjukhus för annars kan man dö.

Det förvånar mig inte antalet allergiker ökar eller att forskningen går bet på varför. Däremot är det konstigt att trots att vi är så många är det fortfarande svårt för omgivningen att förstå. Många tror att man som allergiker överdriver eller helt enkelt inte tycker om viss mat. Andra visar sin okunskap med frågor som – Hur kan du vara allergisk för min hund, han är ju så liten? Nu ska jag gå ut och njuta av vårens alla färger – atjo prosit på er!