Juniböcker 2007

Böcker lästa under juni månad 2007
Frost/Roy Jacobsen
Torgest föds 993 på island. Han hämnas sin fars mördare och får fly Island. Boken förflyttar en bak i tiden och stundtals känns det som en vandringssägen och som man är där. Stundtals är det segt. Romanen Frost nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris.

Förlorade själar/Ian Rankin
Tycker verkligen om att läsa hans böcker och se hur det går för deprimerade kommissarie Rebus. Det är suveränt med en deckare som man inte kan ana upplösningen på. Jag gillar att bli överraskad och det blir jag.

Den ljuva giftkokerskan/Arto Paasilinna
Handlar om en gammal änka som blir terroriserad av sin systerson med vänner. Hon tar hämnd. Både mörk och rolig bok.

Jane Austen-klubben/Karen Joy Fowler
Trevlig bok som knyter ihop ett gäng kvinnor och deras liv i verkligheten med Jane Austens böcker. Har man inte läst Jane Austens böcker är det nog inte så givande.

Den oändliga visheten/Dalai Lama
Citat och klokheter från Dalai Lama. Kan inte ta till mig en del, men annat köper jag helt. "Vill du göra andra lyckliga visa medkänsla. Vill du göra dig själv lycklig, visa medkänsla."

Världens bästa mamma på 60 min/Rob Parsons
Rolig bok med kommentarer från föräldrar, mest mammor. Önskar att jag hade läst den när dottern var bebis. Det är så tabu att prata om det jobbiga när man har en liten efterlängtad bebis. Rekommenderas till nyblivna mammor som fortfarande tror på supermamman :)

Anhörig/Katerina JanouchTyckte den här boken var jättebra. Den gav mig verkligen någonting. Gillar det hon skriver om att det är ingen som ansöker om att vara anhörig. Och att allt handlar ompersonen som missbrukar, alla andra blir statister.

Mordet på Harriet Krohn/Karin FossumObehagligt skriven. En av de få böcker jag funderat på att inte läsa ut. Jag älskar deckare, men spänningen försvinner när mördaren är berättaren. Förstår idén, men det är svårt när den enda person man riktigt lär känna är otrevlig. Vem ska man sympatisera med?

Svart som natten/Ann CleevesOj! Vad spännande, jag blev nästan lite mörkrädd när jag läste den. Jag vill gärna läsa nästa bok och jag är nyfiken på Shetlandsöarna som jag inte vet något om.

Nu är det klart!

Jag får äntligen berätta för världen! Något roligt har hänt.. När jag stod i kassan på ÖB och skulle betala ringde mobilen. Jag trodde det var min man och svarade därför trots att jag höll på med pengatransaktion samtidigt. Tappade nästan allt när det var Sveriges Television som ringde. Jo det är sant!!

Tidigare i år skickade jag för första gången in ett bidrag till en skrivartävling. SVTs "Slutet på historien" där man skulle avsluta en känd författares historia. Det kom in över tvåtusen bidrag. Jag är nu en av 36 delfinalister. Dvs vi är 6 delfinalister på varje historia.

Jag slängde mina enkronor och plånboken i kassen och gick ut och fortsatte samtalet. Det var inget skämt utan på riktigt! När jag kom hem la jag kassen med pengarna i brevlådan...logiskt värre och hämtade dottern på dagis. Hon hade inga invändningar, snällt barn, till att vi måste cykla förbi ICA och hämta pengar i brevlådan (ingen förvåning heller - luttrat barn) för att återvända till ICA och handla... Så kan det gå :)

Nu har jag fått kontrakt på full sekretess och inget får komma ut om vad mitt avslut handlar om osv. Däremot har jag idag fått ok från SVT att berätta att jag är delfinalist. Det känns stort, overkligt och spännande! Känns faktiskt lite som när jag hade fött dottern...då väntade jag på att någon skulle ta henne ifrån mig. Faktum är att jag får en känsla av att sitta här och ljuga när jag skriver det här... Måste nog gå och läsa kontraktet igen. Men kom ihåg - sekretess!! Fast inte gällande att jag är delfinalist förståss... Pirr i magen!

Livet är upp och ner...

det här verkar bli en väldans turbulent vecka. Visste ju redan innan att det skulle bli lite stressigt med 5 kalas på 9 dagar...men det var ju också roliga saker.

Nu har jag fått två meddelanden på kort tid som gungar min värld. Inte som förra året med sjukdomar och elände...men sådant som påverkar min syn på mig själv och det jag vill göra med mitt liv.

Det verkar nämligen som om jag inom en tid inte längre kommer att vara krönikör. De får inte längre anlita externa krönikörer och det betyder välan att jag numera får endast titulera mig f.d. krönikör...snyft... Kanske jag får kalla mig författare innan nästa års slut? Kanske väntar något nytt runt hörnet...eller är jag ingen nu?

Midsommarhelgen..

var lugn och mysig. Vi puttrade iväg på förmiddagen till föräldrarna. Där intog vi lätt lunch innan vi trots förutspått regn klädde oss i midsommarklänningar....med jeans under :)

Sen bidde det dans runt midsommarstången. Fast jag tror att dansledaren hade tagit lite snaps till sillen eftersom han tyckte vi skulle dansa "små glosorna och glisarna".

Många skratt, lotter och kaffekoppar blev det. Härligt också att ingen bryr sig om vädrets makter denna dag. Spelar ingen roll om det regnar - det ska dansas och vara ute ändå! Basta! Mötte en mamma och barn där barnet gnällde - Det regnar mamma... - Det gör väl inget, det är ju midsommar! svarade mamman.

Väl hemma gjorde vi god midsommarmiddag med förrätt, varmrätt och efterrätt. Mumsigt värre. Lördagen blev lugnare med ett besök hos syster med familj. Idag söndag gick tiden långsammare, på ett bra sätt. Vi hann göra en hel del faktiskt. Jag rotade på vinden efter mina gamla barbiedockor...hittade dem...eller delar. Hur var jag som barn egentligen? I en väska låg kroppar, i en annan armar och ben och i en tredje huvuden och hår. Dottern tyckte det var roligt. Själv tyckte jag det var inte så lite creepy... Dessutom åkte vi till gammal gård som nyligen blivit kulturreservat. Lustigt ord...får en att kika efter indianer bakom björkarna.

Hur kommer det sig att tiden går olika fort under olika dagar och olika perioder av en dag? Finns det någon teknisk förklaring tro? Eller filosofisk?

Dags att sussa

Allt eller inget eller nånting mittemellan?

Nu har det kommit. Telefonsamtalet jag drömt lyckodrömmar och mardrömmar om. Det hände helt plötsligt en vanlig onsdag. Där stod jag i kassan och skulle just betala när mobilen ringde. Redan innan kände jag ett pirr i magen...som om jag hade på känn att det var ett speciellt samtal. Det var det.

I mina drömmar stod jag inte i kassan när jag svarade. Det är svårt att höra, betala och packa ner varor samtidigt... Jag missade halva samtalet och undrar nu vad som egentligen sades? Ska jag ringa upp och fråga? Vänta på mer information?

Och hur ska jag göra nu, ska jag berätta för människor omkring mig? Ska jag låta dem ana att ett samtal ägt rum som vände min mage upp och ner. Eller ska jag berätta ALLT vad som sades, av det jag minns alltså. Mitt andra alternativ är att inte säga någonting alls. Lite Greta Garbo stilen kanske... Eller så blir det min stil....prexis såhär. En liten aning om att något hänt. Jag tror att jag helt enkelt måste smälta det själv och sedan ta in lite information. Undrar ni vad det är? Ni får undra ett litet tag till. Men jag lovar att berätta för nära och kära...kanske i höst?

Krönika vecka 25

Funderingar kring Sveriges Nationaldag

Sveriges Nationaldag har passerat, men fortfarande hör man folk diskutera dagen. Många frågar sig varför 6e juni blivit helgdag och hur man ska fira. Jag har hört många kommentarer om att det är en konstruerad dag utan traditioner. Har vi inte traditioner redan? Jag blev intresserad av frågorna och började leta i böcker och på Internet. Det här är vad jag fick fram.

Varför 6e juni? Det finns flera angivna skäl, här är några:

· Gustav Vasa tågade in i Stockholm den 6 juni 1523. Unionen med Danmark upphörde och Sverige blev en självständig stat.

· 1809 års regeringsform utfärdades den 6e juni .

· På Skansen i Stockholm anordnade Arthur Hazelius 1893 en vårfest som pågick i flera dagar. Firandet avslutades på Gustavdagen 6e juni. År 1895 tågade mer än två tusen flaggviftande skolbarn och stockholmare till Skansen. Traditionen fortsatte fram till första världskriget.

· Premiären för Svenska Flaggans officiella dag ägde rum på Stockholms Stadion 1916 6e juni. År 1963 flyttades firandet till Skansen, där ett parallellt firande hade pågått sedan 1893 den 6e juni.

· Den nuvarande regeringsformen och riksdagsordningen antogs av riksdagen 6e juni 1974.

En del svenskar kan ju tycka att det känns lite knepigt att fira Gustav Vasa, eftersom han var en kung som krossade fler svenska folkuppror än någon annan. Då kanske vi kan välja att fira regeringsformen? Eller svenska flaggans?

Varför blev det nationaldag och helgdag 6e juni? Svenska flaggans dag blev år 1983 nationaldag och 2005 en arbetsfri helgdag. Enligt regeringen var syftet att lyfta fram svenska språket, svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällssystemet. Tanken var att svenska folket skulle ha något att samlas kring och att nysvenskar skulle ha en dag att fira sitt medborgarskap. I nuläget är det mer en politisk nationaldag, en politisk helgdag och inte en folkfest.

Varför försvann Annandag pingst som helgdag? Att det blev just annandag pingst som fick utgå och inte någon annan helgdag beror till stor del på invändningar från Svenskt Näringsliv som menade att de andra förslagen skulle påverka Sveriges ekonomi negativt. Fackföreningar protesterade mot 6e juni eftersom det skulle innebära färre arbetsfria dagar. Företrädare för kyrkorna är missnöjda med att annandag pingst förvandlats till vanlig arbetsdag. Men beslutet gick igenom med riksdagsmajoritet.

Hur firar vi nationaldagen? De flesta svenskar gör vad de skulle göra en fin försommardag. Årets nationaldagsfirande var det största hittills. I Stockholm blev det sammandrabbningar mellan rasister och antirasister. Kanske borde man fundera på om det ska vara högerextremisternas dag eller alla svenskars dag. En nationaldags syfte är väl att vara samlande och inte splittrande. Men eftersom det är en helgdag som inte vuxit fram underifrån så tar det nog ett tag innan det blir ett trivsamt firande överallt i Sverige. När jag tittade mig omkring i närområdet såg jag många som arbetade i trädgården, fixade med bilen, hade picknick, grillade och åt glass. Varför skulle det vara bättre att vifta med flaggor som norrmännen gör eller dricka skumpa och smälla av fyrverkerier som fransmännen gör? Kanske är det en sorts svensk nationalism att påta i trädgården, grilla och äta glass. Isåfall kan vi fortsätta med det och göra till vår tradition på nationaldagen? Sedan, oavsett riksdagsmajoritet, så har vi vår svenska folkfest i midsommar. Varför vi firar midsommar? Det är en helt annan historia. Glad midsommar!

Krönika vecka 23

Vi hade en sambo

Vår sambo hette/heter Albin. Han delade rum med min dotter och bodde hos oss i några veckor. Albin gjorde inte så mycket väsen av sig direkt. Han åt maten vi gav honom, vilade, filosoferade, badade och sov. Han älskade att sola då låg han och sträckte upp huvudet mot solen, som om han ville komma närmare. Vi tyckte att han var ganska trevlig, men han sa aldrig någonting. Vad tänkte han på? Vad tyckte han om oss egentligen?

Min dotter påstår att han blinkade med ögonen och att det var hemliga tecken. Vi kom på honom med att sträcka ut tungan ibland. Retades han? Vem vet! Tycker ni vår förra sambo verkar lite inbunden och knepig? Det kan bero på att han har fyra ben och ett fläckigt skal. Han är en rysk steppsköldpadda, som gillar att gräva och äta maskrosor.

Trots att han var så tystlåten tog han stor plats i mina drömmar. De flesta drömmar handlade om att han förvandlades och blev enormt stor eller till en monstruöst lång och fet boaorm. På nätterna tassade jag ofta upp och kollade– Albin var fortfarande en liten sköldpadda. Puh!

Skälen till att vi lånade honom var flera. Dels tyckte både jag och min dotter att det skulle vara roligt. Dels tänkte jag nog att hon skulle bli lite avskräckt och tycka det var jobbigt. Så dumt! Hon är ju så liten att det blev jag som tog hand om sköldpaddan. Ibland undrar jag över hur livet kan bli som det blir t.ex. en dag när jag stod i ösregnet och världens sötaste diktator stod på trappan och pekade vilka maskrosor jag skulle plocka.

Nu har Albin flyttat hem igen och det var ett väldigt ledset ansikte på min dotter. Men så tappade hon sin älskade rosa plånbok rakt ner i Albins badvatten....precis när han hade bajsat!!! Det tyckte hon var superduperäckligt, men det blev lite enklare att skiljas från Albin. Ibland är små missöden till hjälp. Aldrig trodde jag att jag skulle skriva en krönika om en reptil. Jag citerar en god vän: – Livet är en god läromästare och lite busig ibland!

Nationaldagen

Vad säger man egentligen..det här är ju så nytt. Att vara ledig för att fira nationaldagen - hur gör man, vad gör man? Säger man God Nationaldag, Trevlig Nationaldag eller kanske bara hejja hejja....

Det verkade som om de flesta av våra grannar firade med att jobba på huset eller i trädgården. Vi höll oss i skuggan på framsidan och satte ut ett bord+stol till vår lilla prickiga tjej. Inte lätt med svullna soleksem när det är soligt. Hon satt där och klippte, tejpade och sjöng medans jag och mannen strök på ännu ett lager färg på utemöbeln. Äntligen ser eländiga bordet inte lika eländigt ut.

Frågade min familj om deras drömyrken. Om de fick välja vad som helst utan hinder. Min man svarade rallyförare och min dotter skattkartsritare. Vad jag sa? Författare förståss!

Helt plötsligt fick jag en såndär galen vision. När vi målat vår utemöbel blå, tänk om det kunde bli mitt grekiska hörn? Då kunde jag få en plats att äta tsatsiki på och drömma mig bort till Grekland. Jag såg för mig sandstensplattor under de blåa möblerna. Stora grekiska krukor runtom med exotiska växter. Kanske någon liten palm och ett träd med citroner i. I hörnet en vinstock och....

Jag får nog lugna mig och helt enkelt se fram emot att måla staketet istället...och sista lagret på utemöbeln. Nu är i alla fall trappräcket klart. Konstigt att det tar så lång tid för tre plankor och några metallpinnar... Fint blev det i alla fall.

Nu ska jag drömma om grekiska hörnet. Det är bra att ha visioner, sa jag till min man som fick en sån där panikslagen blick när jag började drömma om hur det ska se ut!

Jävla kropp!

Ibland är det för j-igt när kroppen bestämmer åt mig. Då vill jag gärna byta kropp. När jag var liten fanns det ett TV-program som hette Reservdelsmänniskan. Jatack, jag vill gärna ha några reservdelar...

Som jag hade längtat att få träffa tjejerna idag. Men näe det blev inte av. De var jättegulliga och smsade mig när de var på Fjäderholmarna...men det var ju inte riktigt samma sak. Och ibland oroar det mig att människor omkring mig kanske tror att jag inte VILL. Usch kommer ihåg ett motto när jag var på smärtkliniken "Det gäller att vilja det man kan, inte kunna det man vill!" Så himla balanserat och klokt så man vill spy!

Bäst jag slutar skriva innan jag kräks ur mig nya fina ord...Det är så sant som det är sagt. När man är frisk har man många önskningar, när man är sjuk har man bara en.

Massor med kramar till de underbara tjejerna, som jag hoppas inte ger upp på mig!

Hjälp är det sommar??!!!

Var hos sjukgymnasten igår och hörde honom säga - Nej då är det ju midsommar! Insåg att det är knappt 3 veckor tills dess. Betyder det att sommaren börjat? När gjorde den det? Varför hinner man aldrig med att fatta det? Min optimistiska sjukgymnast sa helt krasst att - Jodå nog är det sommar och snart är den slut!

Varför får man alltid hjärtklappning när nån säger så? För att sommaren ska infria så många drömmar kanske? Eller för att det är så härligt när en hel sommar av löften ligger framför en.

Just nu är jag lite depp över tillvaron. Vi har varit sjuka länge och jag känner mig inte okej än. Längtar efter att träffa tjejerna och hoppas att jag kommer iväg till dem imorrn. Längtar efter er!

Annars....sovit dåligt och vaknade lite på fel sida idag. Det känns ovant. Känner mig lite bitter, butter och grinig. Tur att man inte mår så här jämt, är rätt jobbigt. Men jag har en liten glad hottentott som springer runt mig och då går det inte att tjura alltför länge. Hon och mannen har haft frisering och hon skuttar omkring med typ 10 hästsvansar åt alla håll. Hon är underbar! Hugger till i mitt hjärta ibland när jag ser på henne. Jag önskar att det fanns fler runtomkring oss som brydde sig om henne och såg hur ljuvlig hon är. Det har varit många som jag stått nära och älskat och brytt mig om, men jag känner att jag dragit mig undan lite. Kanske av besvikelse att inte min dotter får den uppmärksamhet och kärlek jag önskar från omgivningen. Kanske är det helfel och jag borde ösa mer kärlek åt alla håll och inte önska något tillbaks.... Men ibland är det svårt att vara klok och glad när det gör ont i hjärtat. Får väl läsa lite Dalai Lama och hamna i jämvikt med kosmos :) Man kan inte få allt här i världen även om jag önskar att min dotter får allt gott! Nu ska jag äta nåt sött och pussa min dotter så jag blir på bättre humör. Ciao!