Golfbollar och sånt

Det har varit en turbulent vår med mycket sjukdomar. Dessutom har vi haft två dödsfall i släkten och två goda vänner har förlorat sina pappor. Det är sorgligt, hemskt och ibland bara för mycket som händer. Av den ena vännen fick jag texten som jag lägger in nedan.

Min lilla golfboll och jag hade följande konversation igår:
- Jag är så glad att jag fick en liten dotter! Och särskilt glad är jag att det var du som kom till mig! (jag)
- Vaddå? Men du och jag hör ju ihop! (min lilla stora golfboll...ni förstår sen)

Majonnäsburken och två koppar kaffe.

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att
hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg
majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på
bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad
upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började
fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina
studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den
var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i
burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i
tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna
om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden
burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade
ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna
med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet
och hällde hela deras innehåll i burken , vilket effektivt fyllde upp
det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.
Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker
er att den
här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn,
hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som -
om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå
skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något,
som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det
inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på
småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och
förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på
middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder
något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet
representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert
liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Den egna viljan!

Häromdagen när jag stod inför en valsituation sa en vänlig själ:
- Men gör det DU vill och som känns bäst för dig!
Jo det var just det. Om man inte alltid vet vad man vill? Och hur skalar man bort alla tankar om vad man "borde göra"? Eller vad andra förväntar sig? Och svårast av allt hur skalar man av åratal av påverkan från omgivningen och tar fram det man själv EGENTLIGENn vill?

Vissa val är enkla och vissa dagar raka. Andra val är knepiga och dagarna krokiga. Då kan man helt enkelt tappa bort sin egen vilja. Har man otur tappar man den på många områden och står där och glor i garderoben och undrar vem som köpt dom där kläderna och vilken av dom ska jag ta på mig. Sen står man och glor i kylskåpet och undrar vad man brukar äta till middag och vad var det man egentligen tyckte om?

Läste någonstans att vi idag tar så mycket allvarligare på vardagliga val än man gjorde förr. Kanske är det "Sliding-door"-syndromet att vi tror att de enklaste saker förändrar våra liv helt... Och tänker man så blir alla val oerhört viktiga och svåra. Kanske får man kasta sig ut lite och inte tänka så mycket hela tiden. Ibland blir jag avundsjuk på människor som vet vad de vill, gör det och struntar i vad andra vill. Hur gör man det? Finns det kurs?

Jag fick otroligt goda råd när jag kände mig helt förvirrad inför den här helgens alla val... Ett var från cosmoskatten som sa:
- Lägg dig ner och tillåt dig själv att vara sjuk så du orkar bli frisk sen!
Det andra var från vännen C:
- Gör något helt oväntat som du inte gjort förut!

I helgen har jag följt de två goda råden och det känns faktiskt mycket bättre. Tror faktiskt till och med att jag vet vad jag vill äta idag :) Trevlig helg på er! Gör det ni själva vill :)

Hål i huvudet...

...kan man få det helt plötsligt? Eller kryper det långsamt på en? Är det övergående eller något man får leva med resten av sitt liv?

Vi har varit sjuka ganska länge och det tar väl på både kroppen och knoppen. Kulmen kom i lördags när vi skulle på stor Nalle Puh show. Jag, lilltjejen+kompis+kompisens mamma. När vi efter 45 minuters bilfärd är på plats och parkerar upptäcker jag...att jag glömt biljetterna hemma. Finns ingen chans att hinna åka hem och tillbaks igen... Tårarna sprutade som en fontän. Lilltjejen tröstade mig och sa att det inte gjorde någonting. Men det gjorde det ju!

Allt ordnade sig och vi fick sitta på de platser som jag bokat trots inga biljetter. Skönt. Tur mitt sifferminne fanns kvar så jag mindes sittplatserna. Men skälen till att jag grät var flera. Självklart vore det hemskt om två små tjejer skulle åka hela vägen och sedan inte få se någon show. Fast ärligt talat var det lika hemskt att något så totalt föll ur minnet. Att inte komma ihåg. Jag som är neurotisk och kollar biljetter, låsta dörrar och sådant minst 100 gånger innan man åker och även under färd. Antingen har jag fått hål i huvudet där minnet är...eller så är det sant att man blir som den man lever med. Vilket är värst ;)

Karantän...

...känns det som om vi varit instängda i. Tänk vad långsamt dagarna går när en hel familj är sjuk och hemma samtidigt. Små familjemedlemmar orkar och vill göra saker ändå , medan de manliga är helt klart sjukast...Hmm...låter det som en klyscha? Kanske klyschorna har grund...Var kanske inte helt rätt att i detta läge läsa Bitterfittan av Maria Svaland. Men det var en bra bok! Rekommenderas!

I helgen som var mådde vi bra, det var innan fästingsprutan, och då var föräldrarna här. Härligt att få ha dem en hel helg och bara njuta av att vara tillsammans. Lilltjejen hade gympauppvisning och var sååå söt! När jag frågade om hon tyckte det var nervöst eller pirrigt att så många skulle komma och titta såg hon jätteförvånad ut. Sedan sa hon - Vaddå? Jag ska bara gympa och ha roligt och mormor och morfar ska titta på mej!
Klart som korvspad - de övriga besökarna...hundratal - var ju HELT ointressanta!

Nu tror jag att även jag släpps ut ur karantän... Frihet! Social samvaro! Oj...näe går och lägger mig igen.