onsdag 31 oktober 2007

Går allt att köpa?

Isåfall skulle jag vilja köpa en god natts sömn..eller flera. När man sover någorlunda som man ska tänker man inte så mycket på sömnen. När man inte gör det tänker man inte på något annat. På fem dygn har jag nu fått ihop totalt 11 timmars sömn. Undrar när gränsen går för att bli psykotisk? Nu kanske???

Provade med droger...ja såna där man får på recept alltså. Men min kropp reagerade bakvänt och jag blev klarvaken med stirriga ögon och ännu tröttare...

Söta smärtpiller hade jag här idag. Två små prinsessor som bakade muffins med jordgubbar, fikade i miniservis i porslin och ringde i klockan efter betjäning ;)

Imorrn ska jag ringa doktorn och be att få sömn på recept.

tisdag 30 oktober 2007

Vinkla mig hit och vinkla mig dit

Det är otroligt hur lätt det är att få något att låta annorlunda bara genom att välja ut några få meningar ur sitt sammanhang. När 3 meningar skrivs ut för att visa hurdan man är önskar jag att jag hade fått välja själv....

Vad jag pratar om? Jo SVT har nu lagt ut avsluten som finalisterna till Slutet på historien skrev. Dvs ett av sluten är mitt. Bredvid mitt dokument finns en bild på mig....halvkass...och en liten kort beskrivning av mig...Som INTE jag skrivit. Där finns tre meningar TRE om att köpa presenter...får mig att verka ganska ensidig och lite....egen :) Egen ställer jag upp på, men något mer hade varit roligt om det stått. När jag läser de andra finalisternas beskrivningar blir jag avundsjuk...

Och nu är jag lite nervös...Hur har de egentligen klippt ihop det som spelades in till TV-programmet...hur kommer jag att framstå? Jag var inte förberedd eller särskilt inställd på hur jag skulle framstå. Det hela var roligt och en kul grej. En riktig kick för mig att jag kanske kan skriva...Nu sitter jag och oroar mig för vad jag ska få se i rutan...även om det bara blir 3 minuter... Förut tänkte jag bara på vad kul det var att få ha varit med.... Vinkla mig hit och vinkla mig dit.

Kolla själva om ni vill...
http://www.svt.se/slutetpahistorien

fredag 26 oktober 2007

Barns humör

Tänk om man kunde svänga i humöret lika fort som ett litet barn gör. Det är så fantastiskt att se moll bli dur så snabbt och av så små faktorer. Min lilla tjej var brännhet hela onsdagsnatten och det blev inte mycket sova av. När hon vaknade orkade hon ingenting. Och då menar jag ingenting. Det är väldigt ovanligt för henne. Även när hon har 39 grader brukar hon VILJA göra saker och även göra en hel del, kanske i lugnare tempo än vanligt...men apati är ovanligt.

Det var så illa att hon inte orkade gå till toan utan måste bli buren. Och då menar jag MÅSTE för hon vinglade och ramlade när hon gick själv. Så vi tog oss till farbror doktorn. Där piggnade hon till som vanligt och jag fick den vanliga "jobbiga-mamma-blicken". Men efter två doser alvedon så kollade de tempen och den var över 39 då!!!

Det blev en tur till apoteket och jag tyckte synd om lilltjejen. Livet var hårt och svårt och väldigt besvärligt för henne. Hon vinglade och satte sig överallt där det gick fast promenaden var typ 10 meter. Prexis bredvid apoteket finns en kiosk så vi gick in där och köpte en glass att äta på vägen hem och en klubba till efter penicillinet. Sedan satt min lilla flicka i sin röda bilbarnstol och log. Och så sa hon - Glass och klubba. Det är rätt roligt att vara sjuk!

Så fort kan det vända för ett litet barn :)

onsdag 24 oktober 2007

Skrivhinder...

....finns det av olika slag. Ibland är det inspirationen som tryter, ibland kroppen som inte vill och sen finns det omgivningen som tycker jag ska göra annat. Men idag...var jag peppad och hade tid och lust... vad händer då?

Jag hör höga surrande ljud runt huvudet och vad är det? Jo, självklart 3 biffiga getingar. Såg ut som drottningar alla 3. Så vad gör man då om man är allerigsk mot getingstick? Man sitter inte och skriver i alla fall ;)

Nu har de gått till en annan värld....och jag hoppas inte de har släktingar som kommer och hämnas.

Dags att hämta Törnrosa på dagis (maskerad idag).

Ett litet P.s. Varför kommer det så många mail om Viagra och penisförlängning till mig? Vem tror att jag är intresserad av det? Märkligt...Helt fel målgrupp tror jag. D.S.

tisdag 23 oktober 2007

Long time no blogg

Nu var det ett tag sen det kom ett nytt inlägg på denna sida, som några vänliga själar påpekat. Det var roligt för då fick jag ju veta att någon läser min blogg :) Nu var det så längesen att jag inte riktigt vet vad jag ska berätta. Något djupt, filosofiskt...nåt roligt och rappt eller en liten resumé av helgen...Får bli helgen tror jag, nån liten resumé för att komma igång igen.

De senaste veckorna har varit rätt trista eftersom jag varit sjuk, men helgen som gick var härlig. På fredagen fick vi besök av en familj vars barn förut gick på dotterns dagis. Det var jättetrevligt och blev lite sent......Är det ålderstecken att tycka att 21.30 är sent? Fast å andra sidan när man var yngre kom inte besöken vid 15 utan de kom ju typ 19-21...så det så! Tiden har helt enkelt förskjutits lite...

I lördags var det shopping till lilltjejen eftersom vi insett att vintern är på intågande med massa minusgrader och sånt därnt. Eftersom hon blivit lång tjej jagade vi regnställ också. Jag var helnöjd för det var inte BARA rosa utan neongrönt med rosa prickar...skulle passat mej :)

Väl hemma pysslade vi allihop och hade det mysigt. Lugn skön kväll.

I söndags var vi ute i skogen med kompisfamilj. De hade med sig allt - vi hade bara sittlappar. Det blev pinnledning till grillpinnar, kottar som blev konstverk och sedan ställdes ut, fiskning i håv där fångsten var stenar och pinnar samt korvgrillning. Efterrätt var pannkaksrullar, mums. Visst kom det lite fukt på oss, men vi övertygade oss att det kom nedifrån från sjön bredvid oss och inte uppifrån :)

Hemma hos kompisarna hade ett nytt husdjur tillkommit...De har en ko i trädgårn. Pappan i familjen hade satt en stol framför parabolen för att kon inte skulle ändra på den hela tiden. tänk vad spännande när man ser nåt tråkigt tv-program och helt plötsligt får man se ett tävlingsprogram från kazakstan :) Vi puttrade hem rätt blöta men glada. Prexis när vi kom innanför dörren fick vi kärt besök från stockholm. Så då bidde det snabbt lite fika.

När besöket åkt var mannen och dottern Byggare Bob och Wilma. De satte upp fönsterbräde och elementskydd i flickans rum. Blev jättefint. Själv lagade jag en massa leksaker och annat som gått sönder. Lim och tejp är bra saker! Sydde också en del på "gosan". FAst dottern sa allvarligt att gosan blev opererad. (Gosan är min dotters snuttefilt som bestod av löst sammanhängande tygbitar då.)

Tja, sen började veckan. Igår var det gympa som vanligt, idag ska vi åka på stan och köpa musikbok. Vi ska nämligen, liteförsent, börja på musikskolan på torsdag. Ska bli jättekul!

Ha det gott, igelkott! Skriver snart igen...i alla fall den här månaden :)

Kram

måndag 1 oktober 2007

Good cop bad cop

För några helger sedan var vi i Stockholm på partaj. Det var händelserikt och väldigt blandad skara som samlats för att fira gemensam vän. Ett av barnen försvann, otäckt, men hittades ganska snart. Vår lilla busa kom så väldigt bra överens med de andra barnen och vi såg knappt till henne. Nog borde en normal förälder anat oråd, men det var så roligt att hon inte var blyg eller satt i mitt knä hela kvällen. Vad som hände? Tja inget stort bara tusch i ansikte, på armar och ben och över hela kalasklänningen. När jag försökte säga till henne att det inte var så bra med tusch i ansiktet sa hon: - Jaha, det säger du. Men alla sa faktiskt att vi var jättesöta! Så det så! ....där tog diskussionen slut :)

På väg hem stoppades vi av en polisbil. Inte en såndär liten invinkning eller nåt. Nejdå fullt pådrag med lysen och närapå prejning. Två poliser sprang ut och kom på vardera sidan om bilen. Den ena skrek: -Det är barn bak i bilen på höger sida.
Vår lilltjej som nästan somnat hoppade rakt upp och stirrade tebaks på polisen genom rutan. På makens sida kom en argsint (?nervös) polis och skrek: -Körkortet - NUU!

Min man hade körkortet i bakfickan och började ta bak handen. Då skrek polisen: -Händerna på ratten!
Han förklarade lite spakt att körkortet låg i bakfickan. - Kliv ur bilen! Skrek polisen i falsett.
Jag såg att min man blev nervös när han klev ur bilen. När han visade upp sitt körkort sa polisen: -Jaha är det du!

Det var en konstig kommentar. Genast började jag undra om min man har hemligheter för sig. Är han känd inom brottsvärlden eller har han ett dubbeljobb och är på SÄPO kanske...fniss.
De kollade upp kortet och kom sedan tillbaks. Vår dotter var rädd och undrade vad som pågick och sa dramatiskt: -Ska vi AAAAAldrig få åka bilen mera?
Ingen av poliserna svarade. Då sa min man: _ Min dotter undrar vad det är som händer?

Poliserna tittade på varandra och så sa den ena - Det är en vanlig alkoholkontroll.
Sen fick han springa iväg och hämta en alkomätare...konstigt va?

- Har du blåst i en sån här förut? Frågade den ena polisen
- Jaaadå, många många gånger, sa min man. Det lät rätt roligt, som om han ALLTID blev stoppad.

Knappt hann han blåsa och lämna tebaks mätaren. En annan kombi åkte förbi och de skrek till varandra - En kombi, den tar vi!
Sen var de iväg med blåljus och allt.

Vi satt chockade i bilen och undrade vad som hänt. En gammal sliten volvo med prinsess-solskydd och så blir vi behandlade som terrorister... Orolig blev jag att dottern skulle få trauma för livet och alltid vara rädd för poliser. Men hon sa klokt - Sådär skulle min morfar aldrig ha gjort!

Så redan har hon fattat begreppet - Good cop, bad cop!