Kan man vinna något åter som man inte hade förlorat?

Jag vet inte, men i helgen kändes det som jag fick jackpot igen. Två superunderbara kvinnor som jag fick umgås med under fredag och lördag. Även om vi hörs över våra bloggar, en hel del sms, mail och enstaka telefonsamtal så är det INTE samma sak som att ses på riktigt. En skriven "kram" är inte alls så varm och härlig som en riktig. Och de här tjejerna kan kramas på riktigt - sådär länge...

När jag kom till staden visste jag inte alls vad som väntade mig - allt var överraskning och jag som inte är överförtjust i överraskningar var inte orolig alls. Det här är två vänner som jag litar stenhårt på och de vill mig bara väl. En sån trygghet att kunna känna så!

vi drack drinkar och pratade skit på en bar. Sov lyxigt på hotell...eller låg i alla fall i sängarna, sov inte så mycket pratade desto mer. Hotellfrukost är som alla vet en sån där njutning... Att få välja vad man vill, skita ner hur mycket porslin som helst och bara njuta. Mums!

Sen bidde det powerwalk...för några av oss ;) Och jag hade nog anat att den ena vännens passion skulle vara med på schemat. Men jag hade inte väntat mig att det skulle vara som det blev. Vi dansade afrikans dans till djembe och bastrumma. Härliga rytmer som liksom fortplantade sig i kroppen och fick huvudet att bli tomt på oroliga tankar och bara fyllas som av trans. Inte vet jag hur det såg ut när jag svängde omkring men det var en lycka att inse att jag faktiskt kan dansa trots min trasiga kropp. Det Gick! Har saknat dansen så i mitt liv och så dök den upp där igen och tittade fram. Lösninge är ju att dansa en annan dans och på ett annat sätt - så självklart! Ledaren för dansen var uuuuunderbar! Yppig och glad putade, vickade och dallrade hon med hela sin kropp och inspirerade oss alla att släppa våra hämningar. Och faktiskt - det gjorde inte alls ont i min kropp den blev bara glad och avslappnad!

Lyxigt fick jag ha det och blev bjuden på både lunch och fika innan det var dags för avslappning och bubbel till massor av tända ljus. Mysigt, nära och intensiv var hela helgen! Och god förståss - läckra landgångar åt vi efteråt innan det var dags för mig att skumpa hem i natten. Tänkte på mina vänner hela vägen hem. Vilken tur jag har som har träffat dem och vilken tur att jag fortfarande har er kvar trots allt skrutt i livet som kommer emellan. Visst har vi mycket jobbigt att bära just nu alla tre, men ändå är det ju det som är vänskap. Det har de lärt mig faktiskt...att kunna både skratta och gråta tillsammans är en gåva! TAck!

Vad jag vann tillbaks som jag inte hade förlorat? Jag fick tillbaka dansen i min kropp som jag trodde var ett avslutat kapitel för mig. Jag vann tillbaka närheten till vännerna som jag inte hade förlorat. Storvinst och jackpot alltså! Tack underbara hjärtesystrar! Jag tror att vissa möten mellan människor är förbestämda och jag är säker på att det var så den där gången...på den där festen...minns ni? Fniss... Kramar och tusen tack för allt!