Helgen som gick…
…var fylld av upplevelser och känslor.
Förväntansfulla åkte vi från vårt hem mot staden där bröllopet var. Innan berättade jag för dottern och jag var ganska nervös för hennes reaktion. Tänkte att hon skulle bli ledsen att inte få vara med på bröllop. Vilken missbedömning…hon frågade hur många dagar vi skulle vara borta J Sen åkte jag med lätt hjärta och fick vara väninna, fru och bara Ulrika ett tag.
Bruden var strålande vacker och lika (eller mer) rörd än gästerna i kyrkan. Ceremonin var vacker och känslosam. Precis som det ska vara. Vi skojade om de små knytena med solrosfrön huruvida man skulle knyta upp dem eller kasta dem som de var… Sen utanför kyrkan var det en gäst som gjorde just det – kastade hela knytet!
En av höjdpunkterna på bröllopet var att få höra brudgummen sjunga. Den ynnesten har inte varit oss förunnad tidigare. Brudvalsen var också väldigt speciell liksom brudparet på tårtan som bruden egenhändigt gjort. Allt var personligt precis som det ska vara…eller som man vill det ska vara. För första gången på 5 år dansade jag offentligt med min man och det kändes toppen (trots att jag var lite halt och lytt).
På natten blev vi mer eller mindre utstädade ett litet tappert gäng. Sedan knallade vi till vandrarhemmet och mannen och jag hade svårt att låta kvällen ta slut. Så vi hade egen liten efterfest på rummet innan vi slocknade.
Söndagsfrukosten intogs med vännerna på ett närbeläget hotell. Gott och trevligt. Efter adjökramar gick vi med cosmoskatten och kollade in Nyköpings Hus. Jag ville ta en stenmur och placera på vår tomt. Tänk vad insynsfritt vi skulle få det då.
Efter vi lämnat av en mycket trött vän vid tåget åkte vi vidare till en annan god vän som bor i staden. Trodde vi…vi åkte och åkte och åkte….sen åkte vi in på mindre väg och mindre väg, grusväg, kostig…och så var vägen slut. Där hade de sitt land. Så nu vet vi att vår vän är alias Mulle Meck – som bor vid vägs ände J
Vi blev bjudna på lunch och sedan puttrade vi hem. Trötta och glada i hågen! Tack tant brud och brudgum för en härlig helg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tack för skjutsen!
Vi smög faktiskt på er inne på Nyköpings hus. Fast inte med flit. Vi försökte påkalla er uppmärksamhet när ni var inne ett av rummen genom att prata låtsas-spydigt om er där vi kom i trappan. Vi sa att ni inte ville prata med eller låtsas om såna som oss. Det ville ni inte heller. Eller rättare sagt - det var trots allt dagen efter en väldigt rolig fest och med alldeles för lite sömn. Ni märkte oss inte (hoppas jag) och vi orkade bara helt enkelt inte gå efter in i rummet vi redan varit i. Det var ju som sagt dagen efter, och vi hade ju just setts...;-)
Kul att ni hade trevligt på bröllopet. Det hade vi också. Om ni vill kan ni komma och plocka sten på vår tomt. Vi har i överflöd. Så kan ni bygga en egen mur.
Skicka en kommentar