...kan man få det helt plötsligt? Eller kryper det långsamt på en? Är det övergående eller något man får leva med resten av sitt liv?
Vi har varit sjuka ganska länge och det tar väl på både kroppen och knoppen. Kulmen kom i lördags när vi skulle på stor Nalle Puh show. Jag, lilltjejen+kompis+kompisens mamma. När vi efter 45 minuters bilfärd är på plats och parkerar upptäcker jag...att jag glömt biljetterna hemma. Finns ingen chans att hinna åka hem och tillbaks igen... Tårarna sprutade som en fontän. Lilltjejen tröstade mig och sa att det inte gjorde någonting. Men det gjorde det ju!
Allt ordnade sig och vi fick sitta på de platser som jag bokat trots inga biljetter. Skönt. Tur mitt sifferminne fanns kvar så jag mindes sittplatserna. Men skälen till att jag grät var flera. Självklart vore det hemskt om två små tjejer skulle åka hela vägen och sedan inte få se någon show. Fast ärligt talat var det lika hemskt att något så totalt föll ur minnet. Att inte komma ihåg. Jag som är neurotisk och kollar biljetter, låsta dörrar och sådant minst 100 gånger innan man åker och även under färd. Antingen har jag fått hål i huvudet där minnet är...eller så är det sant att man blir som den man lever med. Vilket är värst ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hål i huvudet=stressymptom? Går över...
Usch, det är hemskt när det blir sådär! Inte för att det är till någon större tröst - det händer mig med. Och det som är tröstande är att det med största säkerhet är fullkomligt mänskligt ;-)
Tack! Jo det är väl mänskligt, men läskigt..som om stora bitar bara raderas... Svårt att förklara för omgivningen ibland... Kan såra folk som inte förstår... Vad gör ni när det händer och inte går över?
Stress? nja, med våran skada är det nog permanent tyvärr? Smittad av H njae, tror inte det!
Lägg över minnet på omgivningen att påminna dej om viktiga händelser. Dom som blir sårade är energivampyrer (som du hade i tidigare inlägg) =bry dej inte!
Ett boktips på ämnet: Nora Roberts, Livsfarlig utsikt. Ruggans spännande!
Kram
Hmm...skada...ja just ja. Den hade jag glömt :) Men det är lite extra dåligt minne just nu. Glömt biljetter har jag ALDRIG gjort, inte ens drömt mardrömmar om! Tack för boktipset. Kram
Skicka en kommentar