Karantän...

...känns det som om vi varit instängda i. Tänk vad långsamt dagarna går när en hel familj är sjuk och hemma samtidigt. Små familjemedlemmar orkar och vill göra saker ändå , medan de manliga är helt klart sjukast...Hmm...låter det som en klyscha? Kanske klyschorna har grund...Var kanske inte helt rätt att i detta läge läsa Bitterfittan av Maria Svaland. Men det var en bra bok! Rekommenderas!

I helgen som var mådde vi bra, det var innan fästingsprutan, och då var föräldrarna här. Härligt att få ha dem en hel helg och bara njuta av att vara tillsammans. Lilltjejen hade gympauppvisning och var sååå söt! När jag frågade om hon tyckte det var nervöst eller pirrigt att så många skulle komma och titta såg hon jätteförvånad ut. Sedan sa hon - Vaddå? Jag ska bara gympa och ha roligt och mormor och morfar ska titta på mej!
Klart som korvspad - de övriga besökarna...hundratal - var ju HELT ointressanta!

Nu tror jag att även jag släpps ut ur karantän... Frihet! Social samvaro! Oj...näe går och lägger mig igen.