Det verkar vara en omtumlande tid för många runtomkring mig. Sorgliga saker, nya upptäckter, svåra beslut, väntan på beslut och mycket annat. En förändringens tid kan man säga. Ibland tycker jag att förändring bara är till något gott och ibland är det så mycket som händer samtidigt att man inte hinner med. Helt plötsligt blir jag trött av allting och förstår inte varför. Tills jag kommer på allt som händer runtomkring faktiskt påverkar mig också.
John cleese lär ha sagt "Det behövs ingen Dalai Lama för att tala om för folk att livet handlar om förändring."
Och det är väl så det är! Ibland bär förändringens vindar med sig något gott och ibland får man plocka ihop spillrorna och samla ihop sig... Bryta ihop och gå vidare helt enkelt :)
Igår kväll hade jag en toppenkväll på bokcirkel. Vi var 6 tjejer som åt gott, drack vin, pratade böcker och livet. Många skratt blev det också! Vilken energipåfyllare det är att träffa vänner och få skratta. Nu ska jag ta mig i kragen och hitta något tåg genom SJ...ja det är svårt... så jag kan hälsa på vänner i annan stad. Längtar efter att krama dem!
När jag gick hemåt i den kalla natten igår var mörkret tätt och bäcksvart. För en stund blev jag lite mörkrädd och tyckte några skräniga ungdomar helt plötsligt var terroristliknande... Sedan började jag tänka på att de mörka kvällarna snart blir upplysta av stjärnor och adventsljusstakar i varje fönster. Kanske får jag höra knarret under skorna av snö. Borsta av sig vita flingor på trappan och gå in i värmen där det luktar julmust, glögg och pepparkaka. Julfreak? jag??? :)
En liten uppmaning till dig som läser dessa rader. Snälla - skaffa en billig livförsäkring och sätt på dig reflexer i beckmörkret! Kramar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk du låter precis som en gammal bilkårist :)Men visst är det bra med reflexer. Jag har massor, för det finns ju så fina reflexer nuförtiden. Fladdermöss, spöken, hjärtan och ufon och en massa andra kul former.
Haha! kanske inte är så konstigt efter som jag var bilkårist ett tag :)Jag tycker armbanden som Clas O och Apoteket säljer är fiffiga. Men kunde inte förstå förra året vart de tog vägen...sen såg jag dem på dagis...min dotter tyckte de var blanka och fina och gav bort dem till sina kompisar som armband :)
Skicka en kommentar