Sista krönikan - krönika v34

Livet är föränderligt och man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Nu blåser förändringens vindar in på Sméjournalen och det betyder att det här är sista krönikan från mej. (Såvida inte vindarna vänder.)

Det är svårt att skriva den sista krönikan när man har så många ämnen kvar att ventilera. Vad ska jag egentligen välja? Vad vill ni läsa om? Trafiksituationen i Eskilstuna som gör en yr och förvirrad? Mobbing – orsaker och finns det något som föräldrar och skolan kan göra? Det alltmer utbredda bloggberoendet? Hur det är att vara en samlingsgalen ekorre och bo ihop med en ännu värre hamster? Hur det kommer sig att inte bara idrottare verkar vara slut på arbetsmarknaden vid 35? Eller vad sägs om kommunikation. Hur vi kommunicerar människor emellan och kanske en dos av roliga missuppfattningar? Eller en sommarundran vi har i vår familj – vad har egentligen fästingar för existensberättigande?

Kanske kommer undertecknad att skriva alla dessa krönikor i framtiden. Möjligen i någon annan tidning kanske i denna. Mitt skrivandet kommer inte att upphöra eftersom det nästan är som syre för mig. Jag älskar att skriva och har verkligen tyckt om att ha en plats här i tidningen. Det har varit energigivande och roligt att så många har skrivit, ringt och kontaktat mig direkt på stan. Jag måste säga att jag har känt mig väldigt priviligerad och förvånad över att så många tagit sig tid att inte bara läsa mina ord utan också ge respons. Tack!

Under de här 3 åren har jag fått tycka, tänka och berätta fritt från hjärtat. Det får jag väl fortsätta med på min blogg. Nu närmast hoppas jag att ni håller tummarna för mig. När båda mungiporna hängde ner av ledsnad för att krönikörtiden var över så ringde Sveriges Television. Jag fick det glada beskedet att jag är en av 36 delfinalister i SVTs skrivartävling ”Slutet på historien”. Det känns jätteroligt, fast det blev knepigt att gå med en mungipa upp och en ner – klar Elvisvarning.

Slutligen hoppas jag att någon blivit berörd av det jag skrivit. Mitt syfte har aldrig varit att fördöma eller vara självgod. Däremot hoppas jag att någon blivit smittad av min nyfikenhet och kunskapstörst. Min förhoppning är att någon krönika har fått en läsare att leta vidare efter mer information eller skapat en diskussion på en arbetsplats eller i ett hem. Om mina ord blivit bilder och känslor hos er så är det glädje för mig. Ni som gett respons får gärna fortsätta göra det. Nu tittar jag nyfiket framåt för att se -vad väntar runt nästa hörn månntro? Hoppas något roligt och spännande väntar runt era hörn. Tack så mycket för den här roliga tiden!