Det känns fånigt men jag vill vinka i min ensamhet till dej
på något sätt sända en hälsning från mej
En enkel rad direkt ur hjärtat får bli mitt farväl
Tänk att alltid vara välkommen hem till dej, sitta ner och prata bort en stund. Din famn alltid öppen för en kram. Och jag hörde dig aldrig säga ett ont ord om någon annan. Jag är glad att jag har fått känna dig i 38 år, även om jag hade önskat att det blivit några till. Den här bloggen är till dig!
Du är inte längre här
någon annanstans du är
finns en himmel - är Du där
Jag minns din glada min
när vi med kandelaber kom in
sjungande på dagen din (sjungandes luciasång)
Alltid glad, skrattet nära
trots sjukdom du fick bära
mången av dig kan lära.
Min bebis drogs till din famn
Mjukt du sade hennes namn
Du var som en trygg hamn
Med min tös du spela spel
Sa – Tyst annars gör jag fel
uppmärksamheten var hel
Barn du älskat och de dig
Generös mot de mina och mig
Åååå vad jag ska sakna dig!
Hejdå
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så fint. En kram till dig i din sorg.
Tack. Var jobbigt att berätta för dottern, men jag poängterade flera gånger vilken tur vi haft som fått privilegiet att känna en sån varm "loveable" människa! För det tycker jag!
Skicka en kommentar