Krönika vecka 15

Alla andra har det mycket bättre!

Många gånger hör jag människor säga kommentarer som grundar sig i ”alla andra har det mycket bättre”. Är det den kungliga avundsjukan som sticker fram sitt grönögda monsteransikte?

Häromdagen pratade jag med en vän som är singel och hon är så trött på att människor i hennes omgivning talar om för henne hur bra hon har det som är singel. De pratar om sina svårigheter i familjen och allt som ska göras praktiskt i hus och med barn. Insiktsfullt sa hon: ”När de ser på mig ser de sorglöshet och ingen tyngd av ansvar. När jag ser på dem ser jag familjelycka och att slippa vara ensam.”

Är vi verkligen så blinda att vi inte kan se fler dimensioner i andras och våra egna liv? Självklart är jag inte undantagen från att ibland känna avundsjuka. Men jag tror inte att någon annans liv är problemfritt och enkelt. Alla de val vi gör i livet leder ju till konsekvenser som påverkar vårt liv i senare skede. De val som vi gjort tidigare i livet gjorde vi ju med grundval av det vi visste då och inte den kunskap vi har nu. Med andra ord så är det meningslöst att fundera över vad som kunde ha blivit om man gjort si eller så. Det kan vara svårt att hindra negativa tankar, men kanske kan man hejda dem från att ta för mycket tid av ens liv och hindra förändring i framtiden.

En annan tanke är att ”alla andra är medlemmar i en hemlig klubb som jag är utesluten från”. Vad är det som får oss att känna oss utanför och inte helt ”rätt”? Är det uppväxten, föräldrarna, skolan eller är det möjligen media? Självklart har allt vi upplever format våra tankar och våra värderingar. Men inte blir det bättre av att vi matas med reklam i form av ”Nu träffas vi alla på klipporna i ständigt vackert väder, med våra 50 närmaste vänner och har extremt roligt.” Många har svårt att skilja den friserade bild som reklam och film ger från verkligheten. När bilder av den typen pumpas ut om och om igen så blir de till slut normen. Har man så extremt höga förväntningar kan man ju inte annat än bli besviken på verkligheten.

Något som gör mig upprörd är när människor ”väntar” på att livet ska komma till dem. Hasse Alfredsson har en gång sagt: ”Det är varje människas förbannade plikt att försöka vara så lycklig som möjligt.”

Förvånande är att människor är avundsjuka på sjukskrivna. Men självklart är det inte smärta, sömnlöshet, avsaknaden av stimulans från arbete och arbetskompisar, förlorad inkomst eller förlusten av att fatta val med hjärnan och inte kroppen som de är avundsjuka på. Många jämställer ”sjukskriven” med ”ledig” och ”hemma”. Att vara sjukskriven är inte att ha semester! Är det kanske så att man bara ser det positiva i andras liv?

Själv tycker jag det är intressant och roligt att få min syn på något ifrågasatt och kanske förändrad. Som när jag mötte en gammal klasskompis som jag var så avundsjuk på för han var så ”rätt” och poppis i skolan. Han vände på min bild av skoltiden när han berättade att han var avundsjuk på mig för att jag alltid verkade ha så roligt med mina kompisar.

Det får en att helt plötsligt tänka – För mig är du ”alla andra” och för dig är jag ”alla andra”. Skulle vi alla vara lyckligare om någon annan inte hade det bättre? Nej, det tror jag inte men jag tror att nycklar till att vara nöjdare med sig själv och sitt liv kan vara att leva i nuet, lägga vikten vid det man faktiskt har och inte det man saknar och att värdesätta de små sakerna i livet. Slutligen citerar säger jag som en vän brukar säga ”Tycker du mina råd suger, strunta i dem!”