Början på historien....

...är den lika viktig eller viktigare än slutet? Den ska få läsaren att vilja fortsätta läsa, eller en manusläsare att inte vilja slänga manuset i runda arkivet..

Jag har provat att skriva samma historia på tre olika sätt inspirerad av tre olika författare. Kan ni gissa vilka författare? Vilken av de tre lockar dig mest till att dig att läsa vidare? Nr 1, 2 eller 3?

Början nr 1
Jag promenerade i rask takt längs med Luthagsesplanaden en förmiddag i april. Om jag hade anat vad som skulle hända i slutet av min promenad hade jag börjat gå mycket tidigare. Tyvärr kan inte många av oss förutspå framtiden på det viset. Därför gick jag och njöt av att våren var i full blom runtomkring mig. De vackra almarna var klädda i grön vårskrud och allt andades liv och hopp.

Inuti mig spirade kärlek till slutmålet för min promenad. Känslorna för henne hade överrumplat mig av flera skäl. Länge hade jag levt ensam i en drömsk vardagslunk. Så kom hon in i mitt liv och väckte mig ur det som nu i backspegeln verkade vara åratal av sömn. Nu var dagen D här. Lördagen den 13:e april skulle bli ett datum att minnas. Antingen för att det var den dagen min stora kärlek gav mig korgen. Eller för at det var den dagen då vi bestämde oss att leva resten av våra liv tillsammans. Det var vad jag trodde. Lördagen den 13:e april blev en dag jag aldrig skulle glömma, men inte på det sätt jag hade trott.

Inuti mig spelade jag upp en liten film med vad jag skulle säga till henne. Hon var den första människa jag hade velat bli gammal tillsammans med. Borde jag säga just till henne.? Jag var nästan framme vid hennes port när jag såg något fladdra till och flyga över räcket på hennes balkong.
*********************************************************************************
Början nr 2
Strax före lunch en vårljum dag i början av april, lämnade en medelålders man sitt hem och började långsamt, nästan tveksamt gå mot Luthagsesplanaden.
Han var glad att han inte mötte någon han kände på vägen, eftersom det hade kunnat störa hans upprymda humör. På senaste tiden hade hans humör förändrats kapitalt. Den förut så lugne sävlige mannen hade nu fått ett mer temperamentsfullt sinnelag. Han verkade slungas från den högsta lycka ner till outsäglig sorg och nedstämdhet. Även hans kroppsspråk hade förändrats. Där han tidigare hade lunkat fram gick han nu med spänstiga raska steg. Den tidigare något buttra ansiktsuttrycket hade ersatts av en förväntansfull min.
”Herregud! Tänkte han med ett ovant leende. Här går jag och planerar att förändra mitt liv för alltid. Jag undrar vad som kommer att hända. Kommer hon att svara ja, eller kommer hon att neka till att dela sitt liv med mig. Är det förhastat att fråga henne redan idag? Borde jag vänta?
Han såg ner på sina kläder och började fundera om hans utstyrsel passade tillfället och om tidpunkten var rätt vald. En bit ifrån hans älskades port stannade han och förblev stående. Han var så djupt inne i sina tankar att han knappt såg det vita pappret som fladdrade ut från balkongen.
********************************************************************************
Början nr 3

Luthagsesplanaden, Uppsala kl. 10.32
En kvinna satt med ryggen lutad mot balkongväggen och njöt av solens strålar. Hennes ögon var slutna och i hennes knä låg en uppslagen almanacka. En plötslig vind slet omilt i sidorna och ett löst papper flög ut ur kalendern.

Kvinnan, Eva Lind, öppnade ögonen och reste sig snabbt när hon såg bladet flyga uppåt. På domnade ben vinglade hon fram och sträckte sig efter pappret som var precis utom räckhåll. En kastvind tog med sig pappret som flyg högre och utåt. Eva Lind ställde sig på stolen och satte upp ena benet mot balkongräcket och lutade sig ut efter bladet. Hon sträckte sig alltför långt och tappade balansen.

Hon föll över räcket med armen utsträckt. Samtidigt som hon föll fångade hon pappret i luften och kramade hårt om det. Med förvånat uppspärrade ögon föll hon snabbt ned mot trottoaren. En otäck duns avslutade hennes luftfärd.

En man som gick längs esplanaden tvärstannade när han såg kvinnans fall. Han öppnade munnen i ett stumt skrik. Sedan föll han ned på sina knän och sträckte armarna mot kvinnan. Hennes högra hand var knuten och mellan fingrarna syntes ett vitt papper. Under Eva Linds huvud blev den röda fläcken av blod allt större.