Interna undersökningar...

..är något jag gärna utför. Det är intressant att testa sina teorier och tankar på omgivningen. Att slå upp i en statistikbok däremot tycker jag är helt ointressant. Det är min näromgivning som kittlar min nyfikenhet.

Ni har säkert redan märkt det om ni läst mina inlägg. Senaste var det ju lämningar från julen. Nu har jag frågat runt om minnet. Många föräldrar lägger både tid, pengar och tankemöda på att hitta på så roliga semestrar/helge/utflykter som möjligt för sina små barn. Det är färdiga paket som Skara sommarland, legoland och utlandsresor. Förhoppningsvis gör föräldrarna det inte "bara" för barnens skull utan också för att de själva tycker det är kul. Varför skriver jag så?

Jo, enligt min interna lilla undersökning har de flesta sina första minnen från 5-6 årsåldern. Det innebär alltså att alla de tjusiga planerna/resorna innan inte existerar för barnen förutom i form av fotografier och det föräldrarna berättar om. Är allt bortkastat? Nej självklart inte. Enligt min egen erfarenhet så minns jag inte alla turistattraktioner vi sett men jag minns små episoder och framför allt minns jag att mina föräldrar velat mitt bästa. Jag minns inte första gondolfärden i Venedig eller promenaden över suckarnas bro, men jag minns min mammas händer som smorde in min solbrända hud med nivea på kvällen. Jag minns min pappas sommarskratt. Faktiskt så minns jag ljuden från campingar i Italien och smaken av kall fanta citron.

Ofta verkar våra minnen vara förknippade med flera sinnen - lukt, ljud, smak osv. Eller när något traumatiskt hänt. Enligt många försåsigpåare så är de första 5 åren av ens liv oerhört viktiga för vår framtid. Så kanske är just turen upp i eiffeltornet onödig men inte omtanken inför den. När uppstod era tidigaste minnen? Vad var det? Berätta gärna för en nyfiken privatundersökare :)