Ja må jag leva! Hurra!

När jag skulle skicka räkning för senaste krönikan insåg jag att jag har jubileum. Nu har 25 av mina krönikor blivit publicerade. Känns lite kul faktiskt :)

Annars....bara Albin är frisk hemma hos oss. Han fick bada igår och jag försökte väga honom efter badet. Det visade sig vara jättesvårt. Han verkar ha likadan syn på vågar som jag. Vår våg är dammig eftersom vi aldrig använder den. Albin kastade sig av den så fort han kom dit. Så hans vikt liksom min verkar förbli hemlig.

Egentligen börjar det bli dags att skriva en ny krönika och kanske även få till ett eventuellt bidrag till en skrivartävling...men så hamnade jag här. Samma flyktmentalitet som till vågen tror jag. Jag har redan erkänt det - jag är en skjuta-uppare. Just nu känns det mer lockande att spana på Albin som försöker lyfta en stock i terrariet. Oj, han kunde!

Visst har jag ett oerhört spännande liv. Bäst jag slutar skriva innan du som läser har somnat och tryckt ner alla tangenter på datorn. Vill inte orsaka datorkaos för någon.

Ha det gött!

Måste man välja.....

Läste just på en väns blogg om att välja....ibland är det jobbigt att välja om man ska vara glad eller arg också.... Idag t.ex mår jag och lillan jättedåligt och vi måste nog till en doktor imorrn. Får man ändå tycka att det är rätt mysigt att vara hemma med en liten sjukling? Fast man mår pest själv också....

Och så kom min krönika i tidningen. Eftersom jag är stående krönikör ska jag bli publicerad var 5e vecka, sa vi från början. Men det har blivit var 3e vecka. Och nu blev det 3 veckor på raken. Då ska man väl bli jätteglad? Det blev jag, men sur att rubriken var ändrad... Vaddå..."Varför är så många allergiker?" Det är väl ingen kul rubrik....:( så nu är jag sur, glad, sjuk och nöjd på en gång...går det? Näe...blev mest trött förståss...

Fast jag är rätt glad på Ina som fick mig att skriva en blogg. Det var ju tänkt att bara bli för mina krönikor. Men jag kan inte låta bli att skriva av mig lite annat. Jag som aldrig varit någon dagboksskrivare... Nu måste jag gå in och glutta om någon kommenterat. Eller hur sidan egentligen ser ut... Har ändrat mall 3 gånger redan. Fånigt va? Bara för att det var kul! Har nog saknat att hålla på med hemsidor och programmering och sånt fast jag inte visste det. Det här är ju en mycket enkel och snabb variant.

När jag gjorde bloggen trodde jag nog att det skulle bli mest för de som vill läsa krönikan men som inte får tidningen. Men jag fick en bonus! En vän som jag inte haft kontakt med på länge kommenterade bloggen. Jag blev jätteglad! Kanske kan man knyta kontakt igen med distans-vänner?

För där är också ett eländigt val.... Hur ska man välja med sin tid? När man har vänner i flera städer som man vill behålla och samtidigt vill skapa sig ett liv i sin "nya stad". Måste man välja då? Som vanligt vill jag ha både och!

Men du, tant bruun, om du förstår att jag skriver om dig så har jag inte valt bort dig. Det låter fånigt, men jag tänker ofta på dig och hur du och sambon har det. Jag blev jätteglad när ni kom på mitt lugna kalas förra våren. Vi har pratat flera gånger om att åka och hälsa på. Men så blir vi alltid sjuka och det känns knepigt att planera och sen boka av. Då är jag rädd att folk tror att jag inte VILL fast jag ju VILL så gärna så det bubblar i mig. Kanske kan det bli av med ett besök i sommar. Vad tror du?

Nu sitter jag och undrar om det finns regler för bloggare. Får man rikta sin blogg till en annan bloggare? hmmmmm....många filosofiska frågor när man har feber. Vad klok och djup man blir!

Bäst jag slutar, innan nån anmäler min blogg som skadlig :)

Kram alla nya och gamla goda vänner!

Veckans krönika

Nu är våren här, hurra! Atjo och prosit!

Kvällarna blir ljusare och dagarna längre. Solens strålar värmer inte bara upp våra trädgårdar utan även våra kroppar och sinnen. Vi tittar glatt efter snödroppar, tussilago och färgglada krokus. Fåglarna sjunger hela dagarna och allt knoppas och blommar. Många människor blir gladare och piggare när våren kommer.

För en del av oss är det inte helt okomplicerat. Med våren kommer pollen och allergierna frodas i takt med blommorna. I ett björkhänge finns ca 5 miljoner pollen som inte syns, men för en allergiker är de klart kännbara. När jag var liten trodde jag att det bara var jag och min syster som var allergiska. Hela vårarna gick jag halvsovande med symptom som påminde om bakfylla och försökte låtsas som ingenting. På barnkalas vågade jag aldrig fråga om det var nötter i tårtan utan tackade bara blygt nej. Det var viktigare att inte utmärka sig eller vara till besvär. Sanningen är att 1/5 av alla barn har födoämneskänslighet, dvs tål inte viss mat. Och 1/3 av Sveriges befolkning är allergiker.

Alltfler av oss blir allergiska och överkänsliga. Vad beror det på? Ett tag spekulerade forskare om att vi blivit FÖR renliga. En annan teori var att skälet är för mycket stillasittande och snabbmat. Ytterligare en teori är att det beror på alla luftföroreningar. Det enda forskningen lyckats bevisa är att det inte är sant att skälet är för stort intag av antibiotika. Bevisat är också att det finns en ärftlighetsfaktor. Det finns många teorier, men inga självklara svar.

Det finns människor som pratar om att förr fanns inga allergier, men hur vet man det? De som hade starka allergier överlevde kanske inte. Dessutom kanske det klassades som lungbesvär? Ett exempel i nutid är att det vi kallar astma kallas i östblocket kronisk bronkit. Det vi kallar allergi idag kanske kallades något annat förr?

Det finns också de som kallar allergier för ett välfärdsproblem. Hur förklarar man då att allergier ökat starkt i Afrika, Asien och Latinamerika? Och hur förklarar man att även djur kan bli allergiska?

Vad är egentligen allergi? Ordet är grekiska och betyder förändrat reaktionssätt och innebär att kroppens immunförsvar ”överreagerar” mot vissa ämnen. En del människor får problem med ögon och näsa, andra får eksem och hudproblem och vissa får problem med andningen-astma. Det kan vara svårt att avlägsna ämnen man blir allergisk mot eftersom de ofta är luftburna.

En gång hörde jag en mamma säga att det var tur att hennes barn ”bara” hade astma och ingen farlig sjukdom. Allergier och astma är en folksjukdom som både är farlig och kan vara dödlig. Får du en allergisk chock så reagerar hela kroppen snabbt och fort. Hals och ansikte svullnar upp. Det kliar som tusen myggbett och man får svårt att andas. Man kan snabbt bli medvetslös. Ser du någon i din närhet få en allergisk chock så gäller det att fort få medicin och komma till sjukhus för annars kan man dö.

Det förvånar mig inte antalet allergiker ökar eller att forskningen går bet på varför. Däremot är det konstigt att trots att vi är så många är det fortfarande svårt för omgivningen att förstå. Många tror att man som allergiker överdriver eller helt enkelt inte tycker om viss mat. Andra visar sin okunskap med frågor som – Hur kan du vara allergisk för min hund, han är ju så liten? Nu ska jag gå ut och njuta av vårens alla färger – atjo prosit på er!

Upp och ner samt lite blues

En härlig helg har vi haft. Med mycket sol, skratt och prat med östgötavänner. Vi hann med en heldag på zoo. Emily förvånade stort med att glatt hoppa upp i Fantomens knä....två gånger. Vi var även vid äventyrsgolfen och givetvis provade vi lite fika och glass. Härligt var det också här i trädgården där vi grillade. Albin fick en liten bur att vara utomhus i. Han blev väldigt aktiv och smaskade i sig ett antal maskrosor. Barnen satt länge och tittade på honom.

Natten till måndag ockuperade Albin mina drömmar igen. Den här gången sträckte han på sig och bankade på burväggarna ordentligt. När jag tittade i terrariet låg hans skal i vattnet och albin själv var en jättestor boaorm som höll på att spränga sönder buren. Är det någon som vill byta drömmar med mig så går det väldigt bra. Jag tassade upp mitt i natten och kollade...han var fortfarande en sköldpadda, puh. Eller kanske jag skulle skriva av mig mina mardrömmar och se om någon vill köpa såna hemska historier :)

Nu har vi sjukstuga härhemma. Det hostas och snörvlas i alla vrår. Bara Albin som verkar frisk.

Borde försöka skriva på mitt novellslut...men det verkar aldrig som om inspirationen kommer....nu kanske...nej...nu...nej...loggar nog ut och lägger mig ett tag.

Slut för idag, tack för idag!

Inget blir som man tänkt sig

Igår var en fullmatad dag med jobb hemma, barnsång med Emily och sen bokcirkel. Idag hade jag tänkt skriva lite av allt det som lagrats inne i skallen, men det blir sällan som man tänkt sig. Vaknade av dundermigrän så det var bara att gilla läget och hålla sig lugn. Sen när Emily kom hem tänkte jag att hon kunde gunga och jag skriva. Men då knackade det på dörren och vi fick besök. Roligt förståss och helt oväntat. Vi träffade nämligen en liten tjej igår utanför kyrkan och idag kom hon och knackade på och ville leka. Roligt och ovant för oss som har trevliga grannar men med barnbarn i samma ålder som Emily.

Skulle hämta Sméjournalen i kiosken och fick höra att det inte skulle komma fler nummer dit och att den skulle läggas ner. Va? Jag blev helchockad och smsade snabbt min redaktör. Men nejdå det var inte alls så, bara annonstorget som de slutar med. Hade varit trist att inte ha en legitim anledning till att skriva av sig...fast nu har jag ju min blogg också...

Albin har hållt mig sysselsatt också. Vi har lånat en sköldpadda som bor i Emilys rum. Han heter Albin och gillar att krafsa mot burväggen. Mina drömmar har helt plötsligt fyllts av hastigt växande sköldpaddor som knappt får plats i min dotters rum. Kan ha att göra med att vi läste om elefantsköldpaddor innan vi somnade. De kan bli 1 meter höga och 1,20 m långa!!! Hjälp! En sån vill jag inte ta hand om :)

Emily är eld och lågor över Albin och kan stå och titta på honom i evigheter. Igår fick han bada och springa runt lite på golvet en stund. Får se vad vi kan roa honom med idag.

Nu är det dags för högkulinarisk middag - fiskpinnar.

Ha det!

Veckans krönika

Har fått frågan om var mina krönikor finns att läsa. Lägger in den som publicerades denna vecka. Passar eftersom jag just kommit hem ifrån bokcirkeln. Där jag givetvis pratat, fikat och skrattat. Det ger en krydda till mitt liv att träffa de här tjejerna en gång i månaden. Det är härligt att få skratta och få en energikick i vardagen.
Här kommer krönikan

Ett skratt förlänger livet, eller?

Vi satt ett gäng tjejer runt ett fikabord och pratade. Plötsligt bröt vi ut i ett sånt där härligt skratt som känns ända från tårna. Efteråt mailade en av tjejerna att våra ”träffar” är en energipåfyllare. Och så ÄR det verkligen. Kan det vara så att skratt påverkar både vår kropp och vårt psyke? Vad är egentligen ett skratt?

I uppslagsverket står det ”Skratt - en fysiologisk process hos människor som kännetecknas av en rad hastiga in- och utandningar tillsammans med rytmiskt växelvis spända och avslappnade stämband, som tillsammans ger upphov till ett karakteristiskt ljud.” Det låter torrt och jag undrar fortfarande vad som händer i kroppen? Jo, blodcirkulationen ökar, blodtrycket sjunker, vi får mer syre till hjärnan, produktionen av endorfiner och må-bra-hormoner ökar och vårt immunförsvar påverkas positivt. Betyder det att man kan skratta sig frisk?

Jag söker på Internet och hittar uppgifter om journalisten Norman Cousins. Han blev berömd när han skrattade sig frisk från den svåra, förlamande ryggradssjukdomen Bechterews. Han struntade i de dåliga prognoser han fick och jobbade aktivt för att hålla uppe sitt humör. Det gjorde han genom att se roliga filmer och läsa roliga böcker. År 1979 gav han ut sin bok ”Att besegra sin sjukdom”. I boken berättar han att 10 minuters skratt kunde ge honom 2 timmars smärtfrihet.

En läkare som gått i täten för humor som medicin och läkning är Patch Adams. (Hans liv blev till film 1998 med Robin Williams i huvudrollen.) Hunter "Patch" Adams, skrev in sig själv på ett psyksjukhus efter ett självmordsförsök. När han var inlagd upptäckte han att han mådde bättre av att hjälpa andra. Två år senare började han studera till läkare i Virginia och var den äldsta förstaårseleven. Han ansåg att skolan lärde ut en felaktig syn. Han menade att man inte bara kunde se till patientens symptom utan även till livsstil och omgivning. Adams hade en bergfast tro på att bota patienter med hjälp av empati, humor och skratt. Därför startade han och några vänner ett annorlunda sjukhus - Gesundheit! Institutet. På 1970-talet uppskattade inte den vetenskapliga världen hans metoder.

Länge ansågs det ovetenskapligt och tveksamt om skratt påverkar hälsan. Idag är det allmänt accepterat med humorterapi och sjukhusclowner. I Sverige finns clowner bl.a. vid södersjukhuset i Stockholm och på Centrallasarettet i Växjö. Patch Adams har varit verksam i drygt 30 år och årligen under 18 år har han åkt till Ryssland med trettio clowner från hela världen. Där har de besökt sjukhus, barnhem, fängelser, vårdhem osv. De har även spridit skratt och omtanke till barn och drabbade i Bosnien, Makedonien, Afrika, Cuba, China, El Salvador, Korea, Haiti och Afghanistan. Han och hans patienter verkar övertygade – ett gott skratt förlänger verkligen livet! Nu är det vetenskapligt bevisat – det är inte bara roligt att träffa tjejerna i bokcirkeln, det är hälsosamt också!

Valborgshelgen

Nu är våren här! Och valborgshelgen är över. Vilken valborgshelg det blev i den här familjen. Barnkalas både lördag och söndag. Själv åkte jag på Spa med en väninna jag inte träffar så ofta. Det var underbart! Vi bodde på Grand Hotel Saltsjöbaden och det var som att bo på ett slott. Fast inget ställe är bättre än sin personal och mitt minne av dem var servitrisen Ann och massören Katja. Snacka om serviceminded!

Mycket prat och skrat blev det med min vän. Så n u har vi bestämt oss! Det ska bli en årlig grejj - en spavistelse tillsammans om året. Hurra!

Min man och dotter hämtade upp mig i stan och träffade Pippi dessförinnan på junibacken. Det var Valborgsmässoafton. Igår var vi hos vänner och tog det lugnt, sedan lånade vi deras sköldpadda innan vi drog iväg och badade. Fullt upp!

Så nu är jag inte ensam härhemma utan Albin är i rummet brevid. Vi spanar på varandra emellanåt. Och jag undrar om inte jag tycker det är lika roligt som min lilla dotter :)

Apropå henne....nu är det dags att springa till dagis.

Jag är nog ingen riktig bloggare....eller så har jag bara inte kommit igång ännu! vi får välan se...Kanske kommer mina krönikor att dyka upp här också. Vem vet!

Ha det så gott i bloggvärlden!