Krönika vecka 23

Vi hade en sambo

Vår sambo hette/heter Albin. Han delade rum med min dotter och bodde hos oss i några veckor. Albin gjorde inte så mycket väsen av sig direkt. Han åt maten vi gav honom, vilade, filosoferade, badade och sov. Han älskade att sola då låg han och sträckte upp huvudet mot solen, som om han ville komma närmare. Vi tyckte att han var ganska trevlig, men han sa aldrig någonting. Vad tänkte han på? Vad tyckte han om oss egentligen?

Min dotter påstår att han blinkade med ögonen och att det var hemliga tecken. Vi kom på honom med att sträcka ut tungan ibland. Retades han? Vem vet! Tycker ni vår förra sambo verkar lite inbunden och knepig? Det kan bero på att han har fyra ben och ett fläckigt skal. Han är en rysk steppsköldpadda, som gillar att gräva och äta maskrosor.

Trots att han var så tystlåten tog han stor plats i mina drömmar. De flesta drömmar handlade om att han förvandlades och blev enormt stor eller till en monstruöst lång och fet boaorm. På nätterna tassade jag ofta upp och kollade– Albin var fortfarande en liten sköldpadda. Puh!

Skälen till att vi lånade honom var flera. Dels tyckte både jag och min dotter att det skulle vara roligt. Dels tänkte jag nog att hon skulle bli lite avskräckt och tycka det var jobbigt. Så dumt! Hon är ju så liten att det blev jag som tog hand om sköldpaddan. Ibland undrar jag över hur livet kan bli som det blir t.ex. en dag när jag stod i ösregnet och världens sötaste diktator stod på trappan och pekade vilka maskrosor jag skulle plocka.

Nu har Albin flyttat hem igen och det var ett väldigt ledset ansikte på min dotter. Men så tappade hon sin älskade rosa plånbok rakt ner i Albins badvatten....precis när han hade bajsat!!! Det tyckte hon var superduperäckligt, men det blev lite enklare att skiljas från Albin. Ibland är små missöden till hjälp. Aldrig trodde jag att jag skulle skriva en krönika om en reptil. Jag citerar en god vän: – Livet är en god läromästare och lite busig ibland!