Hjälp är det sommar??!!!

Var hos sjukgymnasten igår och hörde honom säga - Nej då är det ju midsommar! Insåg att det är knappt 3 veckor tills dess. Betyder det att sommaren börjat? När gjorde den det? Varför hinner man aldrig med att fatta det? Min optimistiska sjukgymnast sa helt krasst att - Jodå nog är det sommar och snart är den slut!

Varför får man alltid hjärtklappning när nån säger så? För att sommaren ska infria så många drömmar kanske? Eller för att det är så härligt när en hel sommar av löften ligger framför en.

Just nu är jag lite depp över tillvaron. Vi har varit sjuka länge och jag känner mig inte okej än. Längtar efter att träffa tjejerna och hoppas att jag kommer iväg till dem imorrn. Längtar efter er!

Annars....sovit dåligt och vaknade lite på fel sida idag. Det känns ovant. Känner mig lite bitter, butter och grinig. Tur att man inte mår så här jämt, är rätt jobbigt. Men jag har en liten glad hottentott som springer runt mig och då går det inte att tjura alltför länge. Hon och mannen har haft frisering och hon skuttar omkring med typ 10 hästsvansar åt alla håll. Hon är underbar! Hugger till i mitt hjärta ibland när jag ser på henne. Jag önskar att det fanns fler runtomkring oss som brydde sig om henne och såg hur ljuvlig hon är. Det har varit många som jag stått nära och älskat och brytt mig om, men jag känner att jag dragit mig undan lite. Kanske av besvikelse att inte min dotter får den uppmärksamhet och kärlek jag önskar från omgivningen. Kanske är det helfel och jag borde ösa mer kärlek åt alla håll och inte önska något tillbaks.... Men ibland är det svårt att vara klok och glad när det gör ont i hjärtat. Får väl läsa lite Dalai Lama och hamna i jämvikt med kosmos :) Man kan inte få allt här i världen även om jag önskar att min dotter får allt gott! Nu ska jag äta nåt sött och pussa min dotter så jag blir på bättre humör. Ciao!