....sa hon med tårfyllda ögon när hon vinkade med sin vita näsduk från trappan. Vi ses kanske igen...lev väl!....
Nej inte riktigt så gick det till. Vi badade sköldisen och gjorde rent bur och sånt. Dottern var nedstämd att Albin skulle åka hem igen och mungiporna pekade nedåt. Jag försökte förklara att vi kan låna honom igen och att när hon blir större kan vi diskutera ett inköp av sköldpadda. I nuläget är det ju jag som tar hand om honom. Förståelsen från min dotter var mikroskopisk. Mhmmm... fick jag till svar.
Men så tappade hon sin älskade rosa plånbok rakt ner i Albins badvatten....prexis när han hade bajsat också!!! Det tyckte hon var superduperäckligt och sedan var det inga problem att skiljas från Albin :)
Ägarinnan och familj fikade här en stund och jag blev lite glad när hon sa att om hon nån gång skulle sälja kunde hon tänka sig göra det till oss för han verkar haft det så bra här! Tja, faktum är att jag brytt mig väldans om den lilla reptilen, vem kunde trott det? Tja, det kan nog hända att han kommer hit på semester ibland men just nu är läget - Albin has left the building!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ibland är småmissöden till hjälp, som tappade rosa plånböcker i bajsigt badvatten...;-)
Och ibland tycker man saker man inte trodde man skulle tycka. Som att tycka om en reptil... Livet är en god läromästare, och lite busig, inte sant?
Ja verkligen! Diskuterade med min mamma en gång och vi kom fram till att ett av livets mysterium är att man aldrig vet vad som ska hända och ett mer oväntat mysterium är att man aldrig vet vad man själv ska göra/tänka/känna härnäst! :)
Skicka en kommentar