Säkert bättre imorrn.
En dikt blev det i alla fall...
Väggar av glas
här sitter jag
mellan väggar av glas
därute är ni
ser inte mig
släpp ut mig
skriker jag
rösten spräcks
ingen hör mig
ni jobbar och leker
jag kommer inte ut
världen så nära
ändå onåbar
stångar min panna
dunsar mot väggen
klöser mina naglar
ritschar mot glaset
ingen hör
ingen ser
jag lägger mig ner
tittar drömmande ut
1 kommentar:
Oj....
Skicka en kommentar